Inspirerad av Mayukos video i vilken hon går igenom hennes Computer Science-examen på UCSD kurs för kurs tänkte jag göra detsamma för Mjukvaruteknik (U) på LiU. Eftersom jag gick ut 2018 har det hunnit ske vissa förändringar i programmet, men de övergripande dragen är sig lika.

Termin 1

TDDE23 – Funktionell och imperativ programmering, del 1
Första kontakten med programmering på U sker i den här kursen med hjälp av programmeringsspråket Python. Jag hade redan programmerat i Python i ett par år innan jag tog den här kursen så jag tyckte den var jätterolig, men det tyckte de flesta av mina kursare också. Utöver att programmera i Python får man även lära sig om LiUs dator-miljö, och lära sig lite bash, scriptspråk och kommandoprompt i Linux, och Emacs, en texteditor som är bra men lite annorlunda.

TATA65 – Diskret matematik
En av de roligare matematik-kurserna med bra synergier till första programmeringskursen och datavetenskap i allmänhet. Fick lära sig ett och annat om permutationer och kombinationer m.m.

TDDD70 – Ingenjörsprofessionalism, del 1
Kursen Ingenjörsprofessionalism går i långsam takt över de första tre åren. I kursen tas olika ämnen upp som berör ingenjörsrollen, bland annat social kompetens, ledarskap och etik. Till varje ämne skriver man en reflekterande text om sin inställning till att vara ingenjör. En ”flumkurs” enligt vissa men de individerna brukar inte klara sig så bra med studierna i helhet så det är mer av en mognadsfråga om man gillar den här kursen eller inte.

TDDE25 – Perspektiv på data- och mjukvaruteknik
En kurs med lite av varje inom datavetenskap med roliga projekt. När jag gick kursen gjorde vi en AI till spelet XPilot, men numera kan man även programmera AIs till Starcraft II.

TDDD72 – Logik
Många nya begrepp och ett annorlunda sätt att tänka på. Logik-kursen lägger grunden för några kommande kurser som t.ex. Formella språk och automatateori och kompilatorkonstruktion så det är lika bra att lära sig den här kursen bra för det får man igen senare. Till tentan får man ta med sig ett kompendium med massa logik-regler så det krävs inte så mycket memorering, bara ett logiskt tänkande 😉

TDDE24 – Funktionell och imperativ programmering, del 2
Fortsättning på TDDE23, med ännu mera Python! Bjuder på en datortentamen på slutet där man får sitta och programmera. Jag fick ett halvt fel på den tentan, och grämer mig fortfarande över det. Vet man inte hur rekursion fungerar sen tidigare får man lära sig det i den här kursen.

Termin 2

TDDD78 – Objektorienterad programmering och Java
Bra kurs med många viktiga OOP-koncept och massa programmering i Java. Föreläsningarna var ett bra sömnpiller men laborationerna och projektet var utmanande och stimulerande, man får till exempel programmera Tetris. Mitt personliga projekt hette ”Seven Letters” och var en sorts hänga gubbe-spel. Jag hade problem med att använda designmönster i mitt projekt så jag fick bland annat ta till Singleton-mönstret. Spelet fungerade tillsammans med ordlistor från Wiktionary och kunde använda reguljära uttryck för att filtrera ord.

I kursen används IntelliJ IDEA, en av de bästa IDE:erna på marknaden.

TDDD80 – Projekt: Mobila och sociala applikationer
En ökänd kurs pga dess historiskt höga avhopp. Den här kursen har omarbetats i flera iterationer sen jag tog den, men grundstommen är densamma: Du ska lära dig mycket om lite allt möjligt. Webb- och applikationsprogrammering, UX och användbarhetstestning, enhetstestning, kodgranskning och versionshantering. Täcker in många av de områden som man ställs inför i arbetslivet, men är väldigt individuell. Jag gjorde en Android-app som hette Poetry Party, där användarna tillsammans skriver dikter. Dessvärre avslutades projektet innan appen nådde Play Store, för koden var full av buggar.

TSEA28 – Datorteknik Y
Assembly- och lågnivåprogrammering. Har aldrig använt kunskapen jag fick under den här kursen, men den är väl allmänbildande och viktig på det sättet att man ska veta hur en dator fungerar.

TDDD85 – Formella språk och automatateori
En mysig kurs om automater och reguljära uttryck. Bra uppladdning inför kompilatorkonstruktionen om man väljer att läsa den. Likt logiken är det ett nytt sätt att tänka på.

Termin 3

TATA24 – Linjär algebra
En kurs jag la ner mycket tid på, men klarade godkänt med minsta möjliga marginal. Har inte haft mycket användning av linjär algebra i arbetslivet, men det förekommer. Dessutom ger det mycket street cred att vara bra på linalg, mest för att det är så svårt.

TDDC93 – Programutvecklingsmetodik, teori
Mjukvaruteknik är ju mer än bara programmering och i den här kursen får man lära sig lite om kravhantering, design, utvecklingsprocesser (t.ex. Scrum), testning och kvalitet. Inte den roligaste kursen, men inte heller den svåraste. Har man jobbat på ett mjukvaruföretag tidigare, till exempel på ett sommarjobb mellan år 1 och 2 så är den här kursen en bit kaka.

TDDD86 – Datastrukturer, algoritmer och programmeringsparadigm
En stor kurs som täcker in många olika moment, men den absolut roligaste under mina första tre år på programmet. I kursen lär man sig att man inte kan vara naiv om man vill lösa svåra problem, då får man istället vara smart och använda rätt algoritm för jobbet. Man skriver en del C++ och inser att det är språk som har det mesta men som man hoppas slippa i arbetslivet. Jag låg sömnlös några nätter över att jag inte kunde lösa Rotate to root, en kluring om hur binära sökträd ska balanseras, men med lite tips och idéer från min medkursare löste det sig till slut och jag rekommenderar alla att lösa lite Kattis-problem eller liknande för att stimulera intellektet.

TATB04 – Inledande matematisk analys
I den här kursen får man lära sig att skriva matematik på ett korrekt sätt enligt MAI, matematiska institutionen på LiU. Det finns oftast bara ett rätt sätt och det är lika bra att lära sig det här från början så slipper man det fruktlösa käbblet under tentavisningen senare, som annars kommer låta såhär:

Student: Men det är ju uppenbart vad jag menar här!
Examinator: Fast vi är ju inte tankeläsare, därför får du 0 poäng på uppgiften.

Termin 4

TATA41 – Envariabelanalys 1
En rolig men utmanande matematikkurs. Här får du derivera och integrera (glöm inte +C) och enda sättet att lyckas, om man inte är ett matematiskt geni, är mängdträning.

TDDB68 – Processprogrammering och operativsystem
En rolig och allmänbildande kurs med en svår laborationsserie (dubbelpekare är inte intuitivt). Trådar och processer, minneshantering och filsystem och mycket mer. Viktig kurs för att bli en bra programmerare. Minns att jag tyckte om kurslitteraturen Operating system concepts, AKA dinosaurieboken. Mycket memorering till tentan!

TDDE35 – Storskaliga distribuerade system och nätverk
Eftersom jag läst två år nätverksteknik på MDH innan jag började på LiU tyckte jag den här kursen var ganska lätt och rolig, men generellt är den ganska utmanande med mycket att lära sig och göra. Att lyckas väl i den här kursen är nyckeln till framgång, det var så för mig iaf då jag fick möjlighet att vara labbassistent för labbserien under ett par år framöver och sedan skrev exjobb med Niklas som examinator vilket ledde till två publicerade artiklar. Det finns ju dock andra vägar till framgång, men god kunskap om nätverk behövs i princip alltid, så plugga hårt under den här kursen!

TATA91 – En- och flervariabelanalys
På min tid läste vi TATA90 istället för TATA91, och en skillnad är att Taylor- och Maclaurin-utvecklingar är med i TATA91 men var inte med i TATA90. Hursomhelst tyckte jag att den här kursen var rolig och var den enda kursen på MAI som jag fick 5:a i, ett av mina stoltaste ögonblick som student. Jag minns dock att jag spenderade påskledigheten med att plugga den här kursen, och jag minns inget av det jag lärde mig och har inte behövt använda det i arbetslivet heller. Men att lösa matematiska problem ger en inre tillfredsställelse och att applicera det i verkligheten är sekundärt.

Termin 5

TDAB01 – Sannolikhetslära och statistik
En kurs som jag bedömer som ganska svår, jag fick skriva tentan tre gånger innan jag äntligen blev godkänd, men då var jag å andra sidan bara en poäng ifrån 5:a. Det kan helt enkelt vara så att när den här kursen klickar så är det ganska logiskt och trevligt med sannolikhetslära och statistik. Viktig kurs för de som går vidare med maskininlärning tror jag, själv har jag sällan behövt använda mina kunskaper i statistik, men grundläggande kunskaper är viktiga för att förstå omvärlden och inse att människor är typiskt dåliga på att tolka statistik.

TDDC17 – Artificiell intelligens
Bra balans mellan teori (inte så intressant) och praktik (lite mer intressant). Jag fastnade aldrig för AI, men det är ju ett hett ämne så man får väl vara nöjd att det ingick i utbildningen för allmänbildningens skull.

TDDD92 – Artificiell intelligens – projekt
Jag skrev en individuell rapport om Monte Carlo tree search (MCTS) och hade ingen aning om vad jag skrev om, men fick ändå 4:a i betyg på rapporten och 5:a i kursen tack vare ett bra projektarbete, min grupp gjorde en AI för generella spel med hjälp av GVG AI. Nuförtiden tror jag de flesta gör en AI till Starcraft II. Lärde mig att även om plugget ibland känns hopplöst så löser sig det oftast bra om man ringer en vän och ber om hjälp. Blev inte mer intresserad av AI efter kursen, snarare tvärtom.

TDDD37 – Databasteknik
Relativt enkel kurs om SQL och databaser, men lär ut viktiga koncept för att designa en databas på ett korrekt och effektivt sätt.

TFYA87 – Fysik och mekanik
Skrev 0 poäng första försöket på tentan, vilket fick mig att inse att det inte fungerar att bara skriva ner anteckningar från föreläsningar och lektioner och sen komma till tentan och hoppas att man kan få poäng under tentan genom att kolla upp formler i formelsamlingen. Tog revansch genom att spendera en sommar med att faktiskt lära mig lite om fysik, som trots allt är intressant när man väl ger det chansen. Bra kurs om man ska jobba med 3D och spel kanske, men för egen del har jag inte haft någon användning av den och minns mest små fragment av hur man räknar ut tröghetsmoment.

Termin 6

TDDD96 – Kandidatprojekt i programvaruutveckling
Äntligen någonting som är på riktigt! Jag fick göra kandidatprojektet som ensam U:are tillsammans med 8 andra D:are och insåg att de är lite annorlunda men mycket trevliga. Vi gjorde en gullig liten webbapp kallad Knekt och skrev en finfin rapport om det.

TSKS24 – Signaler och bilder
På min tid läste vi TSKS21 – Signaler, information och bilder istället för den här. Jag vet inte varför de tog bort informations-biten som var den roligaste, men kanske för att det är tillräckligt svårt med bara signaler och bilder som det är. Jag minns att jag pluggade relativt mycket inför den här kursen och det var mycket att komma ihåg till tentan och jag har glömt i princip allting. Men nog är det väl så att faltning i tidsdomänen motsvarar multiplikation i frekvensdomänen (se faltningsteoremet). Gillar man den här kursen kanske man skulle läst Y eller D istället för U.

TSRT19 – Reglerteknik
Roliga laborationer och svår teori, en väldigt ingenjörs-nördig kurs. Har inte behövt PID-reglering sedan jag läste klart den här kursen, men reglerteknik har en viss charm.

Master-kurser (Termin 7-10)

När du klarat av de tre första åren har du förmodligen fått en känsla för vad du tycker är roligt och du vill läsa mer om, så jag behöver inte beskriva kurserna i detalj här. Jag läste mest kurser som handlade om programmering och mjukvara och valde profilen ”Storskalig mjukvaruutveckling”. För mer information om U-programmets masterprofiler, se följande länk.

Att plugga sker i alla möjliga former och en typisk uppdelning är att arbeta i grupp eller att arbeta ensam. Även om grupparbete är den form som gett mig mest glädje under min studietid, tack vare den sociala aspekten, har jag ofta behövt en stor dos ensamarbete för att förstå kursmaterialet bra nog för att klara tentorna. Att kunna fördjupa mig i det jag finner svårast genom att läsa och se på videoföreläsningar är aktiviteter som lämpar sig bäst att utföras på egen hand med så få störningsmoment som möjligt. Ensamarbete kräver andra typer av resurser jämfört med grupparbete och i det här inlägget tänkte jag framföra några av utmaningarna solopluggandet medför och även presentera vad jag tror är den ultimata lösningen på problemen.

Problemformulering

Att jobba hemifrån kan tyckas vara en bra miljö för att arbeta ostört på egen hand, åtminstone om man bor utan livliga sambos iller husdjur. Dessvärre är det en inte helt perfekt lösning för mig då bristen på disciplin och den goda tillgången på distraktioner som datorer, disk och dammsugare får mig att lätt smita undan från plugget för att göra roligare saker. Istället söker jag mig vidare utanför lägenheten och då oftast till campus som är min de facto arbetsplats. Hur bra är universitetet på att tillgodose mina behov? Helt okej, men jämfört med LiUs tillgång och kvalitet på grupprum finns det brister. Det finns förstås stora valmöjligheter för var man kan slå sig ner för att plugga på campus. Jag brukar ta plats i Café Java, Key-huset eller kanske A-huset om jag känner mig äventyrlig.

Ett oundvikligt problem med dessa platser är ljudvolymen. Det är surret från läskkylen, klinket på pianot och de omåttligt glada tjoandet från ekonomerna som gör att studieron blir lidande. Inte varje dag, men ofta. Någon kanske tror att jag glömt bort bibliotekets tysta läsesal. Till er vill jag säga att med tanke på att salen utrustats med decibel-mätare och inretts med bilder på sovande tigrar (som man inte vill väcka och därför bör vara tyst?) så kanske salen trots namnet inte är så tyst ändå. Det säger sig självt egentligen att ett rum för ca 30 studenter aldrig kan vara tyst. Dörrar och ryggsäckar öppnas och stängs, det knattras på tangentbord, hostas och rosslas och alltid är det någon som tycker det är okej att viska med sin kompis.

Ett helt annat problem jag erfarit är oron för stöld. När jag pluggar uppstår lätt behovet av fikapaus eller toabesök. Då uppstår dilemmat om huruvida man vågar lämna laptop och väska utom synhåll under de 5-10 minuter som man är borta. Sannolikheten att någon skulle stjäla mina saker medan jag är borta bedömer jag vara väldigt liten, men inte obefintlig. Den risken är jag oftast inte villig att ta och därför blir det kanske något färre fikapauser än det hade kunnat bli, vilket både jag och caféerna förlorar på.

Ett par andra mindre irritationsmoment jag stött på är den låga temperaturen i vissa salar, vilket jag nämnt tidigare, och att starkt solljus tvingar mig till att maxa ljusstyrkan på min laptop vilket kraftigt begränsar batteritiden.

Nu har jag gnällt utförligt och länge och kanske är det uppenbart att det jag efterfrågar är mitt eget kontor. Men är det inte orimligt att ge tusentals studenter tillgång till personliga kontor? Ja det är det nog, men det är också det som gör det här till en spännande och rolig utmaning.

En gyllene chans

LiU har den här våren påbörjat rivningen av Origo, en av byggnaderna på Campus Valla. Detta för att ge plats åt en ny byggnad, Studenthus Valla/Origo II, som planeras bli en byggnad som täcker nästan alla behov en student kan ha; bibliotek, Studenthälsan, studentfik och förstås studieplatser.

I de preliminära ritningarna har jag inte sett några förslag som löser problemen jag tidigare listade men eftersom huset inte har byggts än finns det förstås tid för ändring. Därför går vi nu raskt vidare till mitt förslag om bättre studieplatser, vilket presenteras i form av en så kallad user story.

En dag på Campus Valla

Klockan är 8:08 och denna tisdags datum är den 14e april 2020. Tina har parkerat cykeln och går med raska steg mot universitetets modernaste byggnad som skimrar i vårsolen. Efter att ha tagit sig två trappor upp kommer hon fram till studentcellerna. Tina har bokat cell 7 och tar fram sitt LiU-kort som hon blippar mot cellens låsterminal. Dörren glider upp och hon möter sin arbetsplats för dagen. Rummet är två meter brett och tre meter långt. Längs bort i rummet finns en stol och skrivbord och en enkel men bekväm soffa står mot rummets vänstra sida. Tina stiger in i rummet och hänger av sig ytterkläderna. Dörren stängs och på dess insida finns en tryckkänslig skärm som hälsar henne välkommen och presenterar ett antal val. Tina anger önskad rumstemperatur till 21° C och justerar det elektrokromatiska fönstret så att precis lagom mycket solljus kommer in. På skärmen finns det alternativ av olika ljudslingor för rummets högtalare att spela, bland annat fågelsång och åskstorm, men Tina väljer till slut havsbrus. Hon aktiverar även pomodoro-läget vilket gör att en vänlig röst påminner henne om att ta en kort paus (som hon ägnar åt armhävningar) efter varje arbetspass à 25 minuter.

Efter två timmars plugg av flervariabelanalys är det hög tid för fika. Eftersom cellen endast kan låsas upp av Tina under de timmar hon bokat den lämnar hon helt sonika sina tillhörigheter i cellen för att springa ner till studentfiket några trappor ner. Fiket myllrar av kaffesugna studenter och efter en kort pratstund med Johan och Lina tassar de tillbaks till sina respektive celler. Väl tillbaka stänger hon av havsbruset och njuter kort av tystnaden innan hon sätter sig till rätta i soffhörnet med sin mekanik-bok.

Tina har pluggat effektivt hela förmiddagen och väljer att ta lunch redan 11:45 och hinner mikra sin matlåda innan den värsta lunchrushen. Hon checkar ut ur cellen vilket gör den tillgänglig för andra även fast hennes bokning gällde fram till 12:30. Efter en hel förmiddag i lugn och ro har hon gott om energi för eftermiddagens projektmöte och föreläsning. Tina finner det en smula ironiskt; Celler som historiskt sett använts för att minska en persons frihet har nu istället gett henne större frihet än hon kunnat önska.

Reflektion

Jag gillar förstås idén om det högteknologiska och mysiga enkelrummet för LiUs framtida studenter men med ett sådant här förslag känns det viktigt att tänka på dess risker och begränsningar. Den här typen av rum är självklart mer kostsamma att konstruera jämfört med att bara slänga upp ett antal bord och stolar på en öppen yta. Å andra sidan tror jag de kommer ha mycket högre användningsgrad jämfört med universitetets traditionella grupprum och om de dessutom kan höja studiekvaliteten och därmed också studieresultaten (=> färre omtentor) tror jag att ROI:n inte blir så dålig ändå.

Det kan eventuellt bli problematiskt om rummen används för annat än att studera i. Ett avskilt rum på 6m² i kombination med studenternas gränslösa fantasi vore sannerligen ett spännande socialt experiment. Men med tanke på LiUs marknadsföring ”Hooka är LiU” tror jag inte vi ska vara alltför oroliga för att universitetet får sitt eget red light district utan snarare se det som en positiv bieffekt. 😉

Kanske har du som läsare också några tankar om huruvida den här idén är bra eller dålig. Löser den mina problem på bästa sätt? Eller är mina problem ens giltiga till att börja med? Jag tar tacksamt emot alla förslag på förbättringar. Tycker du idén är fantastisk förslår jag att du vidarebefordrar den till vänner och universitetsstyrelse. Om du dessutom är LiU-student finns det ju världens möjlighet att framföra dina önskningar genom den stora studentundersökningen som pågår fram till 20e april. Undersökningen har ett väldigt blygsamt deltagarantal så det finns goda möjligheter att vara med och påverka!

Glad påsk!

En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar att jag pluggar Mjukvaruteknik är ”Vad är skillnaden mellan mjukvaruteknik och datateknik?” och om personen som frågar är något mer insatt kanske hen frågar ”Så mjukvaruteknik är som datateknik utan hårdvara?”. Båda frågorna är rimliga och relevanta, men då det finns markanta skillnader mellan programmen är det inte alltid helt lätt att ge ett korrekt och uttömmande svar. För de blivande studenter som undrar vilket program de ska söka vill jag med detta inlägg peka på de viktigaste skillnaderna, och slå ett slag för att Mjukvaruteknik är BÄST!

Bakgrund

Det finns en del diskussioner av varierande kvalitet om programmen på diverse forum. De bästa jag har stött på är dessa:

Flashback: #1 och #2.
Reddit: #1 och #2.

I mitt inlägg kommer jag använda vissa begrepp som kan vara okända för de som inte läser till civilingenjör på LiU, här kommer därför en kort ordlista med förklaringar:

• D – Programbeteckning för Datateknik
• U – Programbeteckning för Mjukvaruteknik
• Envarre – Envariabelanalys, en matematikkurs
• Flervarre – Flervariabelanalys, också en matematikkurs

Kurser

Ett utmärkt sätt att jämföra programmen på är att se vilka kurser som ingår. Flera kurser samläses på D och U. Detta visualiseras i Venndiagrammet.

Venndiagrammet visar att U läser något färre kurser än D. En mer detaljerad bild ges genom tabellerna nedan. Om någon kurs låter extra intressant är det bara att googla på kurskoden så dyker dess kurshemsida upp som första träff, förmodligen.

Kurser som D och U samläser

Kurskod	Kursnamn
TDDD86	Datastrukturer, algoritmer och programmeringsparadigm
TDDC66	Datorsystem och programmering
TATA65	Diskret matematik
TATA41	Envariabelanalys 1
TDDD73	Funktionell och imperativ programmering i Python
TDDD99	Ingenjörsprofessionalism
TATA79	Inledande matematisk analys
TDDD96	Kandidatprojekt i programvaruutveckling
TATA24	Linjär algebra
TDDD78	Objektorienterad programmering och Java
TDDD63	Perspektiv på datateknik/datavetenskap
TDDB68	Processprogrammering och operativsystem
TDDC93	Programutvecklingsmetodik teori

Kurser som D läser

Kurskod	Kursnamn
TSEA83	Datorkonstruktion
TSEA82	Datorteknik
TSEA22	Digitalteknik
TSEA24	Elektronik
TATA42	Envariabelanalys 2
TATA76	Flervariabelanalys
TFYA86	Fysik
TDDD60	Interaktiva system
TAOP33	Kombinatorisk optimering gk
TSEA29	Konstruktion med mikrodatorer, projektkurs
TDDD88	Logik
TAMS27	Matematisk statistik
TFYY68	Mekanik
TSRT12	Reglerteknik
TSKS10	Signaler, information och kommunikation
TSDT84	Signaler och system samt transformer

Kurser som U läser

Kurskod	Kursnamn
TDDC17	Artificiell intelligens
TDDD92	Artificiell intelligens – projekt
TDDD37	Databasteknik
TSEA28	Datorteknik Y
TATA90	Flervariabelanalys och differentialekvationer
TDDD85	Formella språk och automatateori
TFYA87	Fysik och mekanik
TDDD72	Logik
TDDD80	Projekt: Mobila och sociala applikationer
TSRT19	Reglerteknik
TDAB01	Sannolikhetslära och statistik
TSKS21	Signaler, information och bilder
TDDD93	Storskaliga distribuerade system och nätverk

Analys

Tabellerna ovan avslöjar flera viktiga skillnader mellan programmen. Det som ursprungligen fick mig att välja mjukvaruteknik var att D läser Datorkonstruktion, Digitalteknik och Elektronik medan U läser AI, Databasteknik och projektkursen Mobila och sociala applikationer (Android-utveckling). Jag tycker det är jätteroligt att bygga datorer, men att förstå mig på tekniken bakom lockar inte. Att däremot kunna slänga upp en databas och knåpa ihop en Android-app är både roligt och användbart.

D har bredden, U har spetsen

U är inte en lika bred utbildning som D, men den är kärnfull. Till exempel läser D separata kurser i Fysik och Mekanik medan U endast läser en kurs som kombinerar de två ämnena. Samma sak gäller för matematiken där D läser både Envariabelanalys 2 och Flervariabelanalys medan U istället läser kursen TATA90: Flervariabelanalys och differentialekvationer. I TATA90 har man plockat in de viktigaste delarna ur envarre 2 för att förstå momenten i flervarren. När vi är inne på ämnet matematik och flervariabelanalys tänkte jag visa lite statistik från tentaresultaten från respektive programs flervariabelkurs:

Slutsatsen från bilderna ovan är alltså, om du inte vill ha betyg U i flervarre, gå U. Jag är inte säker på att det här är en rättvis jämförelse, man kan ju nästan aldrig lita på statistik men TATA90 var den bästa matematikkurs jag läst. Det är ett ganska ovanligt uttalande när det kommer till flervariabelanalys skulle jag tro.

Masterprofiler

Till det fjärde och femte året följer de flesta studenterna en masterprofil, dvs specialiserar sig mot något ämne de tycker är intressant. Eftersom att D har en bredare utbildning med all elektronik och signalteori är de också kvalificerade till fler masterprofiler. U kan endast välja mellan 6 mjukvaruinriktade masterprofiler, men jag tycker det räcker till gott och väl. Vill man ha lite mer information om vilka profiler som finns kan man kika på dessa här.

Slutplädering

Hittills har jag varit ganska objektiv i inlägget, men det är slut från och med nu. Här kommer de bästa argumenten för att välja U.

U är ett kreativt program

En stor del av studierna på U går ut på att skapa saker genom mjukvara. I utbildningen ingår App-utveckling, AI-programmering (typ programmera robotar som spelar fotboll) och annat kul. Jag skulle vilja påstå att U är LiUs mest kreativa program, med brasklappen att jag har rätt dålig koll på vad som händer på Design och Produktuveckling (DPU) och Medieteknik (MT).

På U har nästan varje kurs anknytning till programmering. En viktig skillnad gentemot D är att U bakar in programmeringsmoment i kurser som annars hålls rent teoretiska, några exempel är statistikkursen där vi fick lära oss programmeringsspråket R och i fysiken fick vi använda våra kunskaper för att göra ett enkelt spel där vi programmerade fysiken. (Tyvärr ska de visst ta bort programmeringsprojektet i fysikkursen till kommande år och istället ha en större tentamen men så kan det vara när man inte vill att studenterna ska ha roligt.)

Även om allt jag skapat under mina år på LiU inte är mästerverk så är konceptet att under hela utbildningen alltid läsa minst en kurs som innehåller programmering väldigt viktigt. Programmering är ett hantverk som kräver tusentals timmar att bemästra. Som student på Mjukvaruteknik kommer du ständigt utöka och underhålla kunskaperna i programmering vilket gör U till den överlägset bästa civilingenjörsutbildningen för den som söker ett arbete som innefattar programmering.

Signaler^2

D har hela två kurser som har ”Signaler” i titeln. Min personliga åsikt är att man endast behöver genomleva en kurs i signalteori för allmänbildningens skull. Därefter kan man släppa det ämnet till förmån för roligare och mer relevanta ämnen. Som blivande student kan det vara svårt att greppa vad signalteori handlar om så låt mig ge en bild som exempel:

Signalteori är ett fascinerande ämne och jag är glad att det finns människor som tycker det är roligt, men det är bland det mest obegripliga jag stött på. Jag har varken gjort lumpen eller läst D, men det känns som båda ger erfarenheter av härdande karaktär. Det är inte kul när man gör det, men man kommer ur det starkare än någonsin. Jag ser på mina vänner som gjort lumpen iller läser D med stor beundran och respekt, ni är hjältar!

Mjukvaran är själen i svensk industri

Under mitt korta arbetsliv har jag haft kollegor som pluggat D, Y, TBI etc. Samtliga har arbetat med programmering och det är tveklöst en av de mest eftertraktade kompetenserna idag. Ett av mina favoritcitat från STEW 2016 kom från en av höjdarna på ett av Linköpings större företag:

It is all software. The electronics and mechanical engineers are lost!

Att läsa Mjukvaruteknik är inte bara roligt, det är också den utbildning som gör dig bäst lämpad för framtiden. THE FUTURE IS SOFTWARE!

Slutord

Att ge ett uttömmande och korrekt svar på frågan ”Vad är skillnaden mellan mjukvaruteknik och datateknik?” var svårare än jag trodde. Kanske är det här inlägget bara en ursäkt för mig att göra roliga grafer och diagram i R, men jag hoppas att det kan hjälpa någon. Om det är något du fortfarande undrar eller inte håller med om så gör din röst hörd i kommentarsfältet.

När jag nu snart påbörjar mitt fjärde år som student på Linköpings universitet anser jag att jag lärt känna min arbetsplats väl. Jag har insett att det finns utrymme för förbättringar, även fast LiU är världens bästa universitet. I det här inlägget listar jag de tre förbättringsförslag jag anser vara viktigast att prioritera för att LiU ska fortsätta att vara världens bästa universitet.

Förbättringsförslagen

• Höj temperaturen!
  Det är vanligt förekommande att universitetets lokaler är kallare än vad som är behagligt att studera i. Exempelvis gör ISYtans grupprum verkligen skäl för namnet, det är iskallt. Även SU-salarna och bibliotekets tysta läsesal får mig att frysa knäna av mig och jag känner mig förkyld fast jag är frisk.
  Kanske borde jag börja ta med mig en filt till skolan, men min uppfattning är att detta problem berör fler studenter än jag har filtar. En ökning på ca 1 °C skulle göra susen.
• Döp studentköket i B-huset, ingång 25 till ”Bamba”!
  Studentköket i B-huset ska självklart ha ett namn som börjar på B och vad passar väl då bättre än ”Bamba”? Det göteborgska ordet för matsal är betydligt lättare att säga än ”Studentköket i b-huset vid ingång 25, (eller var det 23?)” och lite mer göteborgska i livet är aldrig fel.
• Sätt tassar på fötterna på borden i Key-husets studentkök!
  Under varje lunch som jag har ätit i Key-husets studentkök har någon försökt dra eller skjuta ett bord till rätta vilket alltid resulterar i ett fruktansvärt skri då fötterna på bordet skär över stengolvet. Lösningen heter passande nog ”FIXA” och finns att köpa på IKEA för en billig peng.

Bubblare

Här följer ett par förslag som jag tycker är minst lika viktiga som de ovan men som jag bedömer väldigt osannolika, i de närmaste omöjliga, att kunna genomföras. Jag har dock inget emot att bli motbevisad.

• Skrota Lisam!
  Jag har då aldrig träffat en student som tycker att Lisam är bra. Från universitetets sida verkar trenden dessvärre vara att använda Lisam mer än någonsin. 😦
• Släng upp ett JAS Gripen på Campus Valla!
  Att få ett jetplan att pryda universitetsområdet är en historia som sträcker sig bak flera decennier och beskrivs föredömligt i artikeln ”Flygplanet som försvann” i Lithanian #1 2011. Då det i dagsläget verkar råda ett överskott av JAS Gripen hos Svenska flygvapnet tycker jag det passar bra att väcka frågan till liv igen. Krigsmaskin eller inte, ett JAS Gripen är ett makalöst under av ingenjörskonst och skulle inspirera och hänföra många studenter.

Slutord

Syftet med detta öppna brev är att uppmärksamma vad jag tycker är viktigt för Linköpings universitet. Min förhoppning är att det ska engagera studenter och andra med anknytning till universitet och därmed öka chansen att dessa förbättringsförslag går från idé till handling.

Med vänliga hälsningar

Eric Henziger

Ungefär ett år efter det att jag fick idén till att plugga utomlands känner jag att det är läge för att ventilera mina erfarenheter. Att söka utbildningsplats var en för mig en väldigt stor process och därför är det här inlägget skapligt långt, men jag försökte att stycka upp det i mindre delar så gott jag kunde.

TL; DR

Om du pluggar på gymnasiet: Jobba hårt för att få A i alla kurser, även om du inte känner dig motiverad. Tänk om du en dag inser att du vill plugga utomlands men har för dåliga betyg för att komma in? Betygen är viktiga och det är inte alltid som ett högskoleprov kan rädda dig.
Skulle du känna stor ångest inför betygen och betygshetsen får dig att må dåligt, så försök hitta något sätt att lindra stressen. Att prata med någon du har förtroende för om hur du känner och planera din studietid på ett hälsosamt sätt kan vara till stor hjälp.
Kom ihåg att inget betyg är värt utbrändhet och även om du ”bara” får ett B så är du fortfarande en f-ing awesome person, du läser trots allt min blogg och bara det gör dig fantastisk 😉

Pro tip of life: Att få ett referensbrev skrivet till sig själv är en mycket trevlig erfarenhet som alla borde prova på. EGOBOOOOOOOST!

Bästa chokladpralinen: Om du väljer att bara läsa ett stycke, utöver TL; DR, så tror jag att Reflektions-delen är den del med minst tekniska detaljer kring ansökan och handlar mer om hur jag tycker och tänker kring livet, och sånt gillar vi ju alla att läsa.

Disclaimer: Det jag skrivit bör inte tas som absolut sanning för hur antagningsprocessen till ett universitet i UK ser ut idag. Texten är en beskrivning av de viktigaste delarna från min egen ansökan och kan skilja sig från hur verkligheten ser ut.

Att forma en dröm till en plan

Jag minns en eftermiddag förra hösten när jag satt i passagerarsätet i min kompis Andreas bil på väg hem från en klätterresa, jag sa till honom: ”Du, det vore nice att plugga utomlands.” Andreas svarade med ”Jamen, gör det då.” och jag tänkte lite surt att det är väl inget man bara gör sådär hux flux. Men jag spann vidare på idén, googlade och läste på, insåg att jag helst ville till ett engelsktalande land och kom fram till att Storbritannien var nära och bra.

Efter att ha läst på ytterligare insåg jag att Skottland var det bästa landet för mig att söka till då t.ex. universitet i England har en utbildningsavgift på ~9000£ per skolår. Skottland har bara 1820£ per år och har du tur kan hela den avgiften betalas av skotska staten. De skolor i Skottland som hade utbildningar inom computer science, vilket var det ämne jag planerat söka till, verkade dessutom ha ett hyfsat gott rykte.

Ska man plugga på ett universitet i Skottland eller övriga UK så är det via UCAS du ska gå, det är ungefär motsvarigheten till UHR här i Sverige. Hela ansökan görs via UCAS och det kan ibland vara lite klurigt men som tur är har flashback världens bästa diskussionstråd om UCAS, så om det krisar kan man alltid posta en fråga där.

Till slut hade jag en vettig plan. Jag skulle söka till fem (maxantal för en ansökan) utbildningar inom datavetenskap på fem olika skolor i Skottland:

• University of Aberdeen, Computing Science
• University of Edinburgh, Informatics
• University of Glasgow, Computing Science
• University of St Andrews, Computer Science
• University of Strathclyde, Computer Science

Av de universiteten jag sökt till ville jag helst komma in på St Andrews som är ett gammalt anrikt universitet. Orten St Andrews har ca 17 000 invånare och ligger utmed Skottlands östkust. Skolan har väldigt gott rykte internationellt och jag tror att den kan uppfattas som lite snobbig. Jag tyckte, och gör så fortfarande, att St Andrews verkade fantastiskt, gemytligt och vackert.

För att ha en chans att komma in på någon av utbildningarna behövdes en väldigt bra ansökan från min sida, och det hela började med betygen.

Betyg

När man har registrerat sig på UCAS kan man stegvis bygga sin ansökan. Ett av de stora blocken är förstås betygen från tidigare utbildningar. De kurser man har läst ska översättas till deras engelska motsvarighet. Vad kurser heter på engelska kan man hitta på Skolverkets hemsida. Just själva betygen jag hade, (G, VG, MVG) behövde man inte översätta till något kryptiskt som ”Pass with distinction” för VG osv utan de var bara till att skriva på svenska. Det spelar ju iofs ingen roll för de som har A-F betyg, skönt med nytt system som funkar internationellt.

Jag fyllde i alla betyg jag fått, dvs från grundskolan, gymnasiet och under min utbildning på MDH. Om du planerar ansöka, var noggrann och hämta hjälp där hjälp kan ges. Till exempel kunde jag få översatta betygsdokument från både högskolan och gymnasiet när jag frågade. Med tanke på att mitt gymnasium var så gott som nerlagt blev jag positivt överraskad.

Personal Statement

Din ansökan ska även innehålla ett personligt brev där du helt enkelt beskriver dig själv, varför du vill plugga på universitetet osv. Det här är en mycket viktigt del av ansökan där du har chansen att skilja dig från mängden av ansökningar. Jag la ner mycket tid på att få mitt PS så bra som möjligt, men beskrev egentligen bara mitt gångna liv och vad jag hade gjort/lärt mig inom data och IT ditintills. Storbritanniens största forum för studenter, The Student Room, har en hjälpservice för PS där man kan ladda upp ett utkast till sitt PS och sedan få tips på förbättringar av någon ”random” snäll person på forumet som tillhör deras hjälpgrupp. Jag skickade in mitt ps och är överlag nöjd med den hjälp jag fick, jag slapp undan några grammatiska missar och fick med några intressanta stycken som jag hade missat annars.Det svåra som jag upplevde med att skriva mitt ps var maxgränsen på 4 000 tecken, det går fort slut.

Det finns massor med tips på forum och även på vissa universitets hemsidor, läs dem, men tänk på att det viktigaste ändå är att du får ett unikt ps.

Reference Letter

Sökande måste ange en referens som skriver ett referensbrev om den sökande. Helt enkelt en person som känner till dig och din akademiska potential som kan ge en ”opartisk” bild av hur du skulle vara som student. Detta är vanligtvis en lärare från gymnasiet. För mig som hade varit från skolan i några år var det ganska svårt att välja referent. Jag kände inte att någon lärare från varken högskolan eller gymnasiet kände mig eller mina kunskaper inom data tillräckligt bra för att ha underlag till ett referensbrev.
Jag bestämde mig till slut för att låta en av mina närmsta kollegor på Westermo få i uppdrag att skriva mitt referensbrev. Kollegan hade i princip haft rollen som mentor åt mig under det dryga året jag jobbat på Westermo och kände till mina kunskaper inom data och programmering bättre än någon annan. Jag hade/har stor respekt för honom och minns att jag var mäkta nervös när jag skulle fråga om han ville vara min referent. En morgon på jobbet tog jag mig mod och frågade ”Tror du att jag skulle klara mig bra på en datavetenskaplig utbildning?” och när jag fick ett ja till svar så ställde jag följdfrågan ”Varför då?!” på ett lite skämtsamt och nästan smått aggressivt sätt.
Hursomhelst åtog sig min kollega att skriva referensbrevet och levererade ett asnice omdöme. Alla bitar var nu på plats för min ansökan och jag kunde skicka iväg den till universiteten via UCAS.

The Aftermath – När ansökan skickats

På Juldagen skickade jag in min ansökan, jag hade visst inte något bättre för mig. Deadline för de flesta utbildningarna i UK är den 15e januari. Nu återstod en lååååång väntan. Jag visste att man egentligen kunde få erbjudanden om plats redan dagar efter att man skickat in ansökan men vanligtvis får man svar någon gång mellan mitten på februari till slutet av mars. Svaren skickas via mail, och en lustig sak med mail är att man kan kolla närsomhelst om det har kommit nya mail. Är man riktigt sugen på att få mail så kan man kolla varje minut eller tom oftare än så.
Nåväl, jag blev aldrig så otålig att jag kollade minutvis, första veckorna efter deadline var det nog tre gånger om dagen ungefär. Men väntan är faktiskt olidlig, jag hade varit mentalt ansträngd av att bara få iväg en så bra ansökan som möjligt, men att sen vänta på svar var nog ännu mer påfrestande då man inte kan göra något mer än att just vänta.

Så till slut, den 12e februari och jag sitter på jobbet, fick jag ett mail om att jag hade fått respons på min ansökan. Under tiden jag loggar in ökar spänningen och förväntan om en plats på ett skotskt universitet. Väl inloggad ser jag att University of Aberdeen har fattat ett beslut: Unsuccessful.

Jag kunde läsa en kort motivering kring skolans beslut:
Due to the high calibre of applications for entry this year, the Academic Admissions Selector comments that, although your application was strong in places, it is below the calibre of those who will receive offers of admission.

Att återgå till att jobba direkt efter detta var en omöjlighet. Jag gick iväg till köket och fyllde på vattenflaskan, kände mig ledsen, kände mig dålig. Jag höll inte måttet, och extra betungande var att Aberdeen var en av de universitet med lägst intagningskrav av de skolor jag sökt. Ett nej från de innebar troligtvis ett nej från de flesta andra skolor jag sökt. Att få ett erbjudande från Edinburgh eller St Andrews verkade hopplöst.

Några dagar senare fick jag ett mail från en anställd på University of Glasgow. De ville se ett betygsdokument från gymnasiet, inskannat och skickat via mail. Här var det verkligen jätteskönt att mitt gamla gymnasium kunde ge mig ett stämplat och underskrivet betygsdokument med översatta kursnamn, så att universitetet tydligt kunde se att det var legitimt.
Att få det här mailet gav även en liten förhoppning om att de kanske vill ge mig ett platserbjudande. Tankarna gick som så att de ville kolla att jag inte ljugit om mina betyg i min ansökan utan varit sanningsenlig. Jag mailade över betygen i ett noga formulerat mail och fick kort därpå svar om att jag snart skulle få besked om jag kommit in. Senare samma dag kom beskedet: Unsuccessful. Ingen motivering till beslutet gavs.

Jag mailade senare till Uni of Glasgow om varför jag inte fått något antagningserbjudande och fick till svar att mina gymnasiebetyg (16.9) inte uppnådde minimikraven på 17.5. Att ha pluggat nätverk och jobbat på Westermo hade jag inget för, kanske, det kändes som att de inte brydde sig om det iaf.

Därefter följde negativa besked från Edinburgh och St Andrews, föga förvånande men ändå lite nedslående. Sist kvar var Strathclyde, ett relativt ungt universitet i Glasgow. När jag tog emot deras besked var det med blandade känslor. Jag hade inte blivit antagen till deras program i computer science, men däremot hade jag fått ett erbjudande om en liknande utbildning inom ”Computing &  Electronic Systems” dvs lite data och lite el. Jag var glad över att ha möjligheten till att plugga i Skottland, men jag ville verkligen plugga compsci på heltid och inte läsa något hopkok av ämnen. Dessutom tror jag inte att jag skulle göra så bra ifrån mig i kurser inom elektronik, särskilt inte när terminologin är på engelska då ämnet är nog så svårt på svenska. Så jag tackade nej till erbjudandet.

Jag hade slängt ut fem metkrokar med det bästa betet jag kunde skaffa och fick inget mer än ett bottennapp. Det var dags att titta på plan B och C.

Bonuschansen – Clearing

I antagningsprocessen, när man har blivit nekad eller själv tackat nej till alla sina val av universitet så har man chansen att söka ytterligare ett universitet i en fas som UCAS kallar för Clearing. Jag hade inget att förlora på att använda mig av Clearing och började kika på ytterligare ett universitet att söka till. Det började bli ont om universitet i Skottland som kunde ge en högkvalitativ utbildning inom compsci men jag bestämde mig för att satsa på University of Dundee.
Innan man lägger in sitt clearing-val är det rekommenderat att man ringer till universitet. (GULP!) Rekommendationer är till för att följas och jag formulerade några frågor kring utbildningen för att verka intresserad och ringde en skotte på universitet en vacker vårdag. Under samtalet studsade jag runt bland några olika personer på universitetet och fick höra den härliga skotska dialekten (ibland förstod jag ingenting av vad de sa, men det lät iaf kul) och fick klartecken för att göra en clearing-ansökan. Efter ungefär 6 veckor hade jag ett erbjudande om en plats på Computing Science-programmet i Dundee.

Och det är det närmaste jag kommit till att plugga i Skottland.

Dundee hade inte samma charm som t.ex. St Andrews utan kändes mer likt en utbildning på MDH i Västerås, ryktesmässigt och kvalitetsmässigt. Med chansen att få börja en ny utbildning i mjukvaruteknik på Linköpings Universitet var det lite för riskfyllt för mig att välja Dundee, och jag tackade än en gång nej.

Reflektion

Om man ser på livet som en väg och varje val i livet är en korsning så kan jag känna att under året som gått kom jag till en korsning med många väldigt spännande stigar. När jag hade alla vägar öppna till bland annat St Andrews och Edinburgh kändes det nästan överväldigande. Men en efter en stängdes de vägarna och jag hamnade på en trygg och säker väg som nu går längs Linköping.

Den huvudsakliga anledningen till att jag inte fick möjligheten till att välja en plats på ett av mina fem toppval i Skottland var mina gymnasiebetyg som var för låga. Jag känner inte direkt ånger för att mina betygsresultat, det var så länge sen jag förtjänade mina betyg och jag var en helt annan person. Tittar man på dem objektivt kan jag tycka att de är väldigt bra. Men om jag  hade vetat då vad jag vet nu, kan jag känna att jag hade haft lite mer motivation till att jaga höga betyg i gymnasiet. Jag tycker att det är lite konstigt hur låg motivationen är för att få höga gymnasiebetyg om man ser till dess värde inom Sverige. Såvida man inte tänkt läsa till läkare behöver man inte ha så höga betyg. Och så finns ju alltid högskoleprovet som kan garantera en utbildningsplats om man skulle ha otillräckliga betyg.

Ibland tänker jag att jag hade trivts bättre på en skotsk skola än här i Sverige. Inte för att det är så dåligt här i Linkan, men av någon anledning känns det väldigt hemtrevligt i regniga UK. Kan det bero på min höga konsumtion av Hem till Gården och River Cottage under mina ungdomsår? Jag tror iaf att jag förr eller senare måste besöka fina Storbritannien och antingen spränga luftslottet jag byggt eller låta mig falla i löv me’t.

Till sist, prata med folk om din ansökan. Jag själv höll det hela ganska hemligt och berättade inte för någon mer än min familj och mina närmsta vänner. Jag kände att jag inte ville berätta för alltför många då risken fanns att jag inte skulle komma in och folk skulle se mitt misslyckande och skratta åt mig, typ. Så går det inte till, folk är empatiska av sig. Berätta om ditt äventyr, det kan nog bara hjälpa dig. Med tanke på att det är något du eventuellt kommer gå och tänka på 90% av din vakna tid så är det nog sunt att dela med sig av dina tankar, oro och förhoppningar.
Tänk också på att det finns en risk att dina närmaste inte direkt gör volter när du berättar för dem att du tänkt fly landet. I själva verket kanske du möter sorg, avund, ilska, ignorans, egoism eller något annat otrevligt. Så ja, berätta för folk, du kanske finner stöd från den mest oväntade personen. Själv minns jag att min kollega Peter på jobbet gav jättebra uppmuntran både när jag väntade på besked från universiteten och när jag hade fått veta att jag inte kommit in, och han var ändå en person som knappt kände mig över huvud taget. Believe in the kindness of strangers!