LiUtopia

Att plugga sker i alla möjliga former och en typisk uppdelning är att arbeta i grupp eller att arbeta ensam. Även om grupparbete är den form som gett mig mest glädje under min studietid, tack vare den sociala aspekten, har jag ofta behövt en stor dos ensamarbete för att förstå kursmaterialet bra nog för att klara tentorna. Att kunna fördjupa mig i det jag finner svårast genom att läsa och se på videoföreläsningar är aktiviteter som lämpar sig bäst att utföras på egen hand med så få störningsmoment som möjligt. Ensamarbete kräver andra typer av resurser jämfört med grupparbete och i det här inlägget tänkte jag framföra några av utmaningarna solopluggandet medför och även presentera vad jag tror är den ultimata lösningen på problemen.

Problemformulering

Att jobba hemifrån kan tyckas vara en bra miljö för att arbeta ostört på egen hand, åtminstone om man bor utan livliga sambos iller husdjur. Dessvärre är det en inte helt perfekt lösning för mig då bristen på disciplin och den goda tillgången på distraktioner som datorer, disk och dammsugare får mig att lätt smita undan från plugget för att göra roligare saker. Istället söker jag mig vidare utanför lägenheten och då oftast till campus som är min de facto arbetsplats. Hur bra är universitetet på att tillgodose mina behov? Helt okej, men jämfört med LiUs tillgång och kvalitet på grupprum finns det brister. Det finns förstås stora valmöjligheter för var man kan slå sig ner för att plugga på campus. Jag brukar ta plats i Café Java, Key-huset eller kanske A-huset om jag känner mig äventyrlig.

Ett oundvikligt problem med dessa platser är ljudvolymen. Det är surret från läskkylen, klinket på pianot och de omåttligt glada tjoandet från ekonomerna som gör att studieron blir lidande. Inte varje dag, men ofta. Någon kanske tror att jag glömt bort bibliotekets tysta läsesal. Till er vill jag säga att med tanke på att salen utrustats med decibel-mätare och inretts med bilder på sovande tigrar (som man inte vill väcka och därför bör vara tyst?) så kanske salen trots namnet inte är så tyst ändå. Det säger sig självt egentligen att ett rum för ca 30 studenter aldrig kan vara tyst. Dörrar och ryggsäckar öppnas och stängs, det knattras på tangentbord, hostas och rosslas och alltid är det någon som tycker det är okej att viska med sin kompis.

Ett helt annat problem jag erfarit är oron för stöld. När jag pluggar uppstår lätt behovet av fikapaus eller toabesök. Då uppstår dilemmat om huruvida man vågar lämna laptop och väska utom synhåll under de 5-10 minuter som man är borta. Sannolikheten att någon skulle stjäla mina saker medan jag är borta bedömer jag vara väldigt liten, men inte obefintlig. Den risken är jag oftast inte villig att ta och därför blir det kanske något färre fikapauser än det hade kunnat bli, vilket både jag och caféerna förlorar på.

Ett par andra mindre irritationsmoment jag stött på är den låga temperaturen i vissa salar, vilket jag nämnt tidigare, och att starkt solljus tvingar mig till att maxa ljusstyrkan på min laptop vilket kraftigt begränsar batteritiden.

Nu har jag gnällt utförligt och länge och kanske är det uppenbart att det jag efterfrågar är mitt eget kontor. Men är det inte orimligt att ge tusentals studenter tillgång till personliga kontor? Ja det är det nog, men det är också det som gör det här till en spännande och rolig utmaning.

En gyllene chans

LiU har den här våren påbörjat rivningen av Origo, en av byggnaderna på Campus Valla. Detta för att ge plats åt en ny byggnad, Studenthus Valla/Origo II, som planeras bli en byggnad som täcker nästan alla behov en student kan ha; bibliotek, Studenthälsan, studentfik och förstås studieplatser.

En illustration av LiUs nya byggnad Studenthus Valla

Illustration: White arkitekter

I de preliminära ritningarna har jag inte sett några förslag som löser problemen jag tidigare listade men eftersom huset inte har byggts än finns det förstås tid för ändring. Därför går vi nu raskt vidare till mitt förslag om bättre studieplatser, vilket presenteras i form av en så kallad user story.

En dag på Campus Valla

Klockan är 8:08 och denna tisdags datum är den 14e april 2020. Tina har parkerat cykeln och går med raska steg mot universitetets modernaste byggnad som skimrar i vårsolen. Efter att ha tagit sig två trappor upp kommer hon fram till studentcellerna. Tina har bokat cell 7 och tar fram sitt LiU-kort som hon blippar mot cellens låsterminal. Dörren glider upp och hon möter sin arbetsplats för dagen. Rummet är två meter brett och tre meter långt. Längs bort i rummet finns en stol och skrivbord och en enkel men bekväm soffa står mot rummets vänstra sida. Tina stiger in i rummet och hänger av sig ytterkläderna. Dörren stängs och på dess insida finns en tryckkänslig skärm som hälsar henne välkommen och presenterar ett antal val. Tina anger önskad rumstemperatur till 21° C och justerar det elektrokromatiska fönstret så att precis lagom mycket solljus kommer in. På skärmen finns det alternativ av olika ljudslingor för rummets högtalare att spela, bland annat fågelsång och åskstorm, men Tina väljer till slut havsbrus. Hon aktiverar även pomodoro-läget vilket gör att en vänlig röst påminner henne om att ta en kort paus (som hon ägnar åt armhävningar) efter varje arbetspass à 25 minuter.

Efter två timmars plugg av flervariabelanalys är det hög tid för fika. Eftersom cellen endast kan låsas upp av Tina under de timmar hon bokat den lämnar hon helt sonika sina tillhörigheter i cellen för att springa ner till studentfiket några trappor ner. Fiket myllrar av kaffesugna studenter och efter en kort pratstund med Johan och Lina tassar de tillbaks till sina respektive celler. Väl tillbaka stänger hon av havsbruset och njuter kort av tystnaden innan hon sätter sig till rätta i soffhörnet med sin mekanik-bok.

Tina har pluggat effektivt hela förmiddagen och väljer att ta lunch redan 11:45 och hinner mikra sin matlåda innan den värsta lunchrushen. Hon checkar ut ur cellen vilket gör den tillgänglig för andra även fast hennes bokning gällde fram till 12:30. Efter en hel förmiddag i lugn och ro har hon gott om energi för eftermiddagens projektmöte och föreläsning. Tina finner det en smula ironiskt; Celler som historiskt sett använts för att minska en persons frihet har nu istället gett henne större frihet än hon kunnat önska.

Reflektion

Jag gillar förstås idén om det högteknologiska och mysiga enkelrummet för LiUs framtida studenter men med ett sådant här förslag känns det viktigt att tänka på dess risker och begränsningar. Den här typen av rum är självklart mer kostsamma att konstruera jämfört med att bara slänga upp ett antal bord och stolar på en öppen yta. Å andra sidan tror jag de kommer ha mycket högre användningsgrad jämfört med universitetets traditionella grupprum och om de dessutom kan höja studiekvaliteten och därmed också studieresultaten (=> färre omtentor) tror jag att ROI:n inte blir så dålig ändå.

Det kan eventuellt bli problematiskt om rummen används för annat än att studera i. Ett avskilt rum på 6m² i kombination med studenternas gränslösa fantasi vore sannerligen ett spännande socialt experiment. Men med tanke på LiUs marknadsföring ”Hooka är LiU” tror jag inte vi ska vara alltför oroliga för att universitetet får sitt eget red light district utan snarare se det som en positiv bieffekt. ;)

Kanske har du som läsare också några tankar om huruvida den här idén är bra eller dålig. Löser den mina problem på bästa sätt? Eller är mina problem ens giltiga till att börja med? Jag tar tacksamt emot alla förslag på förbättringar. Tycker du idén är fantastisk förslår jag att du vidarebefordrar den till vänner och universitetsstyrelse. Om du dessutom är LiU-student finns det ju världens möjlighet att framföra dina önskningar genom den stora studentundersökningen som pågår fram till 20e april. Undersökningen har ett väldigt blygsamt deltagarantal så det finns goda möjligheter att vara med och påverka!

Glad påsk!

2 reaktion på “LiUtopia

    1. Eric Henziger Inläggsförfattare

      Det skulle eventuellt lösa oljudsproblemet, men samtidigt kunna öka stöldrisken. Dessutom är det ju mycket bättre att låta universitetet bränna miljoner istället för att jag ska spendera ett par tusenlappar ;)

Kommentera