År 2009, när jag var 20, satte jag upp en 10-årsplan. Jag skulle läsa datornätverk på MdH i två år, därefter jobba i två år för att sedan flytta till Linköping och läsa till civilingenjör i teknisk fysik med Asienkunskap i sex år. Det var specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt (jo ganska iaf), och tidsbundet—sjukt SMART! Knappt halvvägs in i planen, 2013, bytte jag dock ut teknisk fysik mot mjukvaruteknik istället och skippade Asienkunskapen (som jag tagit igen någorlunda på senare tid). Tur var nog det, och jag blev klar redan 2018—under budget, ahead of schedule som DJT skulle ha sagt.
Efter LiU-examen påbörjades arbetslivet på riktigt och efter smekmånaderna på Sectra började jag fundera på vilka långsiktiga mål jag nu hade. Jag saknade min trygga 9-årsplan från studietiden. Till skillnad från studierna hade arbetslivet inte samma rigida struktur och möjligheterna var fler men med ett större personligt ansvar. För att komma ett steg närmare till att ha en plan var jag tvungen att ta reda på vad jag själv ville i livet och det var svårt nog. Jag fick idén om att prova på ”The Self-Authoring Suite” som är en skriv- och självreflektions-övning där man utforskar ens förflutna, nutida och framtida jag. Det är inte en mirakelprodukt som löser livets alla problem, men det fanns en del positiva effekter som jag tänkte dela med mig av i det här inlägget.
The Self-Authoring Suite
Sviten är som sagt uppdelad i tre delar och de går alla ut på att skriva om sig själv utifrån olika tidsperspektiv. Jag skrev de olika delarna i ”kronologisk ordning”, dvs jag började med att skriva om mitt förflutna, sedan mitt nutida och till sist mitt framtida jag.
Past Authoring
Delen som kallas Past Authoring går ut på att identifiera och minnas tillbaka till signifikanta händelser som skett under ens livstid. Det kan vara både positiva och negativa händelser, så man får både skratta och gråta alternativt bara gråta fast av olika anledningar.
Konkret tips: Skriv ner hur du lärde känna din bästa vän, och dela sedan med dig av din berättelse till din vän.
När jag skrev ner mitt minne om hur jag lärde känna min bästa vän fanns det så många positiva känslor och minnen att tänka tillbaka till. När jag kommit på den fina formuleringen ”[Namn] uppfyller guldstandarden för hur en bra vän ska vara” insåg jag att det här var något jag borde dela med mig av till min bästis, även om det inte var en del av uppgiften i sig. Min berättelse togs emot jättebra och det var ett upplyftande guldkorn i pandemi-vintern.
Att bryta ner hela sitt gångna liv i specifika händelser var både roligt och emotionellt utmattande. Vissa händelser var i sig ganska neutrala och lättsamma, men med intressanta konsekvenser. Till exempel fick en av händelserna mig att inse att ”Ja just det, det här är den ursprungliga anledningen till att jag aldrig svär”. Andra händelser hade mer mörker i sig. När jag kom tillbaka till en händelse i mellanstadiet som jag beskrev som ”Det här var början på min ensamhet” och sedan kunde se hur den känslan av ensamhet återkom genom livet var det lite jobbigt. Sammanfattningsvis tyckte jag ändå det var bra att få gräva bland mina gamla minnen, minnen som ett barn, en ungdom, en ung vuxen skapat, och se tillbaka och analysera dem som en mer erfaren och mognare individ.
Present Authoring
Med min självbiografi nedskriven och analyserad var det dags att ta tag i nutiden. Present authoring är tvådelad och handlar om att identifiera sina styrkor och svagheter, eller brister och förmågor. I uppgifterna presenteras en större samling egenskaper som är uppdelade utifrån Femfaktorteorin, dvs egenskaper kopplade till Openness (öppenhet), Conscientiousness (samvetsgrannhet), Extraversion, Agreeableness (tillmötesgående) och Neuroticism.
Jag började med att analysera mina brister och svagheter, en tuff utmaning som inte är rekommenderad att göra när man redan känner sig lite nere till att börja med. Men jag var taggad och ville ta itu med det jobbiga först för att sedan gå över till mina styrkor och förmågor. Generellt sett var många av mina brister kopplade till min introversion, t.ex. ”Jag är för tyst bland främlingar” och ”Jag har svårt att närma mig andra personer”. Jag upptäckte några brister hos mig själv som jag dittills inte riktigt hade insett fanns där, åtminstone inte så konkret. Jag antar det är en bra sak, för att identifiera problemet är väl första steget till en lösning. Någon dag efter att jag var klar med kartläggningen av mina brister sammanfattade jag mina dystra insikter för en vän med ”Jag önskar att jag hade hög social kompetens” eller nåt liknande, och han svarade mig att han tyckte att jag redan hade det. Det var startskottet på en mer balanserad syn på min introversion och det fortsatte med en lista på mina styrkor och förmågor.
Konkret tips: Skriv ner en lista med dina styrkor, förmågor och andra positiva egenskaper.
Att välja ut positiva egenskaper från en lång lista med förslag var både roligt och tankeställande. Att se en egenskap som någon bestämt är positiv, till exempel ”Jag är en lojal vän”, ”Jag har ett rikt ordförråd” eller ”Jag trivs i naturliga omgivningar”, och känna att ”Ja, det stämmer in på mig” och bocka i den rutan var en jättebra boost för humöret. Även nu i efterhand kan jag gå tillbaka till min långa fina lista med bra egenskaper och bli på bättre humör. Så om ni inte är så sugna på att gå igenom hela den långa Self Authoring-sviten utan bara orkar med en del så är det ”Present Authoring – Virtues” ni ska satsa på. Jag har svårt att se hur den skulle kunna ha några negativa effekter över huvud taget. För min egen del var jag dock inte nöjd med att bara ha avhandlat mitt förflutna och mitt nutida jag. Det var dags för sista delen, att blicka framåt på mitt framtida jag.
Future Authoring
Delen som kallas Future Authoring var delen jag skrev sist, men också den del som var anledningen till att jag ens hade hoppat på sviten. Uppgiften handlade i huvudsak om att definiera ens ideala framtid och sätta upp mål för att nå dit.
Konkret tips: Lista personer du beundrar och deras kvaliteter, och dela sedan med dig av dina tankar till dem.
I framtids-sviten fanns en deluppgift att lista och beskriva personer man beundrade. Syftet med den var att identifiera egenskaper som man uppskattar hos andra, och därmed få en klarare bild av vem man vill vara. Det ingick inte i uppgiften att låta personerna man beundrar veta vad man tycker om dem, men jag tänkte att det inte kunde göra så stor skada. Så jag tog chansen och kontaktade en av personerna jag beundrar och skickade iväg ”Hej! Jag vill att du ska veta att: Jag beundrar dig för din förmåga att dela med dig av din positiva attityd på ett genuint och värmande sätt.” och det togs emot på ett väldigt bra sätt. Roligt!
Min ideala framtid
Till slut hade jag då kommit till den del av övningen där jag skulle definiera min ideala framtid. Jag tolkade det som att vilja vara den bästa möjliga versionen av mig själv. Det är förstås inget oambitiöst mål och därför krävde detaljbeskrivningen att jag fick släppa lite på ödmjukheten som jag annars värdesätter så högt. Jag skrev såhär:
Den bästa versionen av mig själv är en social, kunnig och hälsosam individ som är beundrad av många men ändå ödmjuk. Jag har en bra relation med mina vänner och vi träffas regelbundet för intressanta diskussioner och samtal.
Jag anses vara lite av en generalist eller ett universalgeni—jag kan mycket inom många olika områden—men jag är mestadels uppskattad för min varma personlighet och för att jag är en god vän.
Personer blir överraskade av min goda hälsa och fysik och förvånas när de får höra min ålder eller ser min snabbhet på tennis/innebandy/fotbolls-planen.
Sista meningen kanske var ett symptom på 30-årskrisen och antyder en viss åldersnoja, men att vilja vara evigt ung är något som jag säkert inte är ensam om. I övrigt önskas framgång inom både hårda och mjuka kompetenser, men de mjuka värderas snäppet högre.
Utifrån den här målbilden definierade jag åtta mer konkreta mål. Blickar jag tillbaka på de tio månaderna som gått sedan jag satte upp målen kan man se att vissa av målen har gått bra medan andra har gått sämre. Ett av målen jag satte upp var ”Jag tillbringar tid utomhus varje dag” och såhär i efterhand inser jag att jag underskattade hur omotiverat det är att gå ut vissa dagar under perioden november-mars. Samtidigt lärde jag mig att det absolut finns dagar som är meningsfulla även om jag inte rör mig utanför mina 40 kvadrat i lägenheten, ibland är det gött att vara huskatt helt enkelt.
Ett annat mål jag satte upp var ”Jag känner aldrig att jag slösar min tid med att kolla på YouTube eller Twitch”. Det var kanske ett lite speciellt mål som handlar om att uppnå avsaknad av en känsla. Problemet i sig berodde på att jag tillbringade för mycket tid på dessa sajter (kortsiktigt instant gratification-tänkande) och att jag därefter hade en sorts skuldkänsla med att det var slöseri med tid (långsiktigt perfektionism-tänkande). Genom att definiera det här målet var det mycket enklare att i stunden känna igen att jag satt och slösade tid och därmed sluta upp med det. Dessutom har jag varit mer förstående och förlåtande till att Kpop på Youtube inte är slöseri med tid utan en avkopplande, avstressande och upplyftande aktivitet där man ibland också lär sig lite nya koreanska ord (vilket bidrar till mitt mål att lära mig koreanska).
Några läsare kanske undrar om jag satte upp mål kring mina sociala relationer. Jodå, på plats åtta klämde jag in ”Jag har en egen familj” med den lugnande och försiktiga detaljbeskrivningen ”Jag har antingen träffat någon som är min flickvän eller fru, eller så har jag skaffat hund. Det är möjligt att jag har båda.” Jag vet inte om jag har kommit särskilt mycket närmare det här målet sedan jag definierade det men det är trevligt att tänka på en framtida hund i alla fall. Ett annat mål som var lite högre prioriterat var ”Jag träffar och tillbringar tid regelbundet med mina vänner på min nuvarande levnadsort”. Det har gått sådär med det målet och pandemiläget har varit en riktig bromskloss. Men i och med att jag ändå skrev ner det här målet kan jag nu blicka tillbaka på tiden som gått och tänka ”Titta här Eric, du har haft den här intentionen och agerat utifrån den. Sen har förutsättningarna inte varit de bästa, och det kan till viss del förklara de uteblivna framgångarna.” Jag hade förstås kunnat göra mer för att uppnå det målet, men det är skönt att ha något konkret att reflektera över istället för att behöva känna att allt är eländigt på ett mer ogreppbart sätt.
Slutord
Jag brukar ofta tänka att jag inte tycker om att sätta upp mål. Det finns inga garantier för att man uppnår sina mål, de kräver kontinuerligt underhåll, man blir aldrig klar och vissa mål inser man tog en framåt fast i helt fel riktning. Ujujuj, mål är ett riktigt gissel, men alternativet att inte ha några mål alls tycker jag verkar ännu sämre. Så jag harvar på. För mig är det egentligen ganska oviktigt huruvida ett mål uppfylls eller inte, även om det brukar vara positivt när det gör det, för även när det inte uppfylls så kommer det med nya insikter. Man kan gå tillbaka, korrigera och komma på nya sätt att arbeta mot att bli den bästa möjliga versionen av en själv.
Self Authoring-sviten gav mig inte en lika utstakad 10-årsplan lik den jag hade förut, men den hjälpte mig att sätta upp mål som inte bara var karriärmässiga utan också inom de sociala och privata delarna av livet. Därmed kan jag också skifta fokus mellan de olika målen när det går motigt på sina håll. För en sak är säker, oavsett hur dåligt det går med de karriärmässiga eller relationskopplade målen kan jag alltid växla över till språkmålet och lära sig lite nya koreanska fraser.

Har du egna tips, erfarenheter och funderingar om att jobba med mål eller andra sätt att navigera i livet? Jag är alltid nyfiken på att höra mer om sånt! Imorgon spelar Sverige i fotbolls-EM mot Spanien, då hoppas jag det blir andra sorters mål (mest för Sveriges del).
Smart tänk med att göra en slags tidsplan över vart du vill ta vägen.
Själv har jag en tidslinje som jag allt mer putsar på. Jag kan se vart jag varit och vart jag nu är på väg.
Jag ser att du även utvärderat dina mål – och det är bra, man kan då korrigera dem eller sätta nya mål som passar mer dit man kommit efter en tid.
Och nu ska du inte svara på min fråga men jag undrar om du kommit fram till varför en del mål gick bra och de andra inte?
Om inte om fanns, utan man kan göra så här istället- det är en tanke som jag ibland tar med mig och rätar ut linjen. Och att tänka utanför boxen.
Jag tänker att man ska dela med sig om det som är positivt för andra. Vi är många gånger alldeles för försiktiga med att säga berömmande ord. Det är svårare än att säga det som inte är så snällt. Och dina ord har ju fallit väl ut!
Och jag tänker även på att ibland behöver man få ta plats. Man kan fortfarande vara ödmjuk – men man visar tydligt vad man avser och står för.
Eftersom jag lyssnar mycket själv nu på Kpop, och streamar Netflix koreanska serier bland annat, blev jag lite full i skratt när du skrev att det inte är slöseri med tid och sedan ger ett nytt mål där. Jag ser det lite som att jag lär mig mycket om kulturen. Det finns många serier som bygger på historien om Joseon dynastin men även om dagens Sydkorea. Jag tränar språket via Duolingo, men det finns ju många appar för detta ändamålet.
Tack för att du även delade med dig av dina konkreta tips tillsammans med berättelsen.
Tack för intressant och tänkvärd feedback!
Vad gäller Kpop (och Kdrama) tycker jag du har helt rätt och det är extra roligt när man kan kombinera sitt nöje och samtidigt finna det lärorikt. På tal om Joseon-dynastin läste jag i vintras en kurs på Coursera (https://www.coursera.org/learn/social-change-korea) som var mycket intressant, om än inte lika underhållande som Kdrama.
Duolingo har jag mest använt för franska och spanska. För koreanskan använder jag TalkToMeInKorean.com och Anki flashcards, men som du säger finns det hur mycket som helst att välja mellan och man får hitta sin egen grej som håller en aktiv och motiverad.