Hur är läget?

”Det är bra, själv då?” eller ”Bara bra!”, är inte det de vanligast förekommande lägena bland svenska folket? Jag tror i alla fall att det är vad vi oftast svarar när vi får frågan på vår hälsningsfras ”Hur är läget?”—att det är bra.

Jag hade ett rutinmöte med min chef för ett par år sen och vi inledde som vanligt med ett ”Hur är läget?” och jag svarade att det var bra, men jag sa det lite för slentrianmässigt och fick frågan om det var bra på riktigt eller hur det var egentligen. Jag minns att jag då svarade ”Det är aldrig bra”, vilket vi skrattade åt. Det jag menade var nog att det aldrig är enbart bra, för alltid är det något som gnager. Ändå svarar jag att det är bra för jag kan ju inte gärna ge en full redogörelse som ”Jag har kämpat med den här arbetsuppgiften som är jättesvår, kan inte sluta tänka på den här tjejen och ögonen skaver och kliar” varje gång någon frågar mig hur läget är, även om det är mitt modus operandi. Med ett optimistiskt synsätt, vilket jag tror att jag oftast har, skulle man förstås kunna sammanfatta mina små problem ovan som att det på det hela taget är bra. Har man däremot lite fantasi, drömmar och visioner är det lätt att se hur saker skulle kunna vara mycket bättre.

När jag säger att läget är bra vill jag att det ska vara just bra utan några om och men, men det är inte så jag agerar i vardagen. Alla dessa rutinmässiga vita lögnerna, vad har de för påverkan på våra konversationer och relationer? Och finns det några bra alternativ till Hur är läget?->Det är bra, själv då?->Jo, det är bra!-valsen? Det ska vi undersöka i dagens inlägg.

Hälsningsfraser på andra språk

För att få lite inspiration och lättare tänka utanför lådan kan vi ta en snabbtitt på andra språks hälsningsfraser. Den här listan skulle kunna göras jättelång, men mina läsare får fylla i med de språk jag har missat.

Norska

Norskan, världens trevligaste språk, har flera bra hälsningsfraser. Ett exempel är ”Hvordan går det?” som betyder nästan samma sak som ”Hur är läget?”. För mig känns det dock lite mindre kopplat till hur jag mår och mer kopplat till hur saker går rent allmänt. Om någon skulle fråga mig ”Hur går det?” hade jag spontant undrat ”Hur går det med vadå?” men i norskan verkar det fungera bra att ställa frågan rent allmänt.

En annan vanlig norsk hälsningsfras är ”Hva skjer?” vilket känns väldigt informellt och avslappnat. På samma sätt kan vi ju i svenskan fråga ”Vad händer?” men där är det ju tyvärr oerhört lätt hänt att någon lustigkurre utökar det till ett ”Vad händer och fötter?” och då blir det alltför tarvligt för att få till en genuin konversation.

Franska

Franskan, världens vackraste språk, har bra ordning på hälsningsfraserna och det är så fint att ett ”Ça va?” (”Går det?”) kan besvaras med ett ”Ça va.” (”Det går”) utan att det förväntas finnas med att bien i svaret. Man säger helt enkelt de neutrala orden och kan antyda detaljerna med tonfallet. Smart! Hade det inte varit för de där skorrande R:en långt bak i munnen hade det varit franska, vin och romantik på heltid för min del.

Koreanska

Koreanskan är intressant, då det inte är helt ovanligt att man frågar personen man pratar med om de har ätit. (밥 먹었어요? = Har du ätit?) Exakt när och hur det utbytet sker har jag inte riktigt förstått, och jag tror det är få gånger då jag skulle kunna hälsa på en kollega på jobbet och fråga ”Har du ätit?” och de skulle tycka att det vore normalt. Möjligtvis om klockan är kvart över tolv och personen fortfarande sitter vid sin arbetsplats istället för ett av lunchborden. I koreanskan är det som jag förstått det ett sätt att visa omtanke och försäkra sig om att personen får i sig mat, och med ett bra matintag medföljer välmående eller nåt sånt. Låter inte helt orimligt.

För att få se en praktisk demonstration på det här har vi kommit till veckans K-pop-referens, som passar extra bra idag när det är Mors dag. I klippet nedan får vi höra ett exempel på hur ”밥 먹었어요?” (fast med Busan-dialekt) kan användas i verkliga livet när Yves ska ringa till sin mamma för att säga 사랑해요 (”Älskar dig”). Klippet är för närvarande min bästa try not to cry-challenge, så ni får se det på egen risk.

Vid 1:02 frågar Yves om hennes mamma har ätit. Mot slutet av klippet när alla börjat gråta har Kim Lip även ett intressant kroppsspråk, men den analysen får vänta till en annan gång.

Slutsats

Vi har kikat på några hälsningsfraser på andra språk, alla med sina för- och nackdelar. Med tanke på att jag i mitt umgänge sedan länge passerat gränsen där jag kan uppfattas som en normal människa är det är möjligt att jag skulle kunna lägga mig till med ett ”Ca va?” eller ”Har du ätit?” utan att det har alltför stor effekt på mitt anseende, kanske är det till och med till min fördel iom att det är en bra isbrytare. Däremot kommer jag få frågan ”Hur är läget?” otaligt många fler gånger i mitt liv och kanske finns det bättre, men ovanligare och mer oväntade, svar än ”Det är bra”. Att svara sanningsenligt är inte alltid enkelt, ibland är svaret kanske ”Det är inte bra, men jag vill inte prata om det [med dig], [just nu]”. Däremot är jag oftast glad i personen som frågar mig hur läget är och då skulle man kanske kunna svara med ”Det är bra/bättre nu när jag får prata med dig”, och därmed inte bara få till ett sant svar utan även få med en komplimang på köpet. Med en sådan trevlig start på konversationen blir det säkert också lättare att komma tillbaka till vad som eventuellt inte är bra och prata mer om det vid ett senare tillfälle.

På tal om komplimanger kommer jag att tänka på en scen ur en av mina favoritfilmer The Big Short. Michael Burry håller en anställningsintervju och manuset går såhär:
*Most social interactions are awkward for me and for the person. Even when I try to compliment someone, it comes out wrong*
– You have a very nice haircut. Did you do it yourself?
– What? No, I…
– I’m sorry. I’m just… I’m going on and on. My wife told me I need to share more.
– That seems healthy.

Även om jag inte har samma svårigheter med sociala interaktioner som Burry (och inte heller har ett egenkapital på 300 miljoner dollar) så kan jag återigen slå fast att språk, kultur och kommunikation är nog det svåraste men också och det roligaste jag vet. Hur pass bra det kommer gå att tillämpa mina teoretiska idéer ovan i praktiken får tiden utvisa, och kanske har ni andra idéer på hur man kan tackla Hur är läget-problematiken? Eller också är det inget problem, eftersom alla vet att att ”Det är bra” är något man kan ta med en nypa salt? Hursomhelst önskar jag alla läsare, särskilt alla mammor eftersom det är mors dag, ett mycket bra läge denna söndag.