För några veckor sedan blev jag sugen på lite vandringsäventyr. Östergötland har trots sitt flacka landskap många spår och stigar man kan vandra längs, men ofta krävs det bil för att ta sig till och från start och/eller mål. Ett undantag är den del av Östgötaleden som går mellan Vidingsjö och Bjärka-Säby. Sträckan på 38km (19 km enkel resa) innebar en längre utflykt än jag någonsin gjort tidigare. Ett roligt experiment och äventyr för att se hur kroppen reagerar.
Kl 09:50 – Efter en cykeltur till Vidingsjö som uppvärmning påbörjades vandringen med sprudlande förväntan.
Jag hade funderat på val av skor, vandringskängor eller joggingskor, men tack och lov valde jag vandringskängorna. Det var rejält blött på sina ställen men det gick oftast bra att passera de blötaste och lerigaste områdena via en liten sido-stig.
En liten bit av leden var spångad och passade utmärkt för att avnjuta andra-frukost i form av en varm macka.
Vid södra utkanten av Ullstämmaskogen finns det jättefina rastplatser med vacker utsikt och goda möjligheter för grillning.
Det informerades flera gånger om betande nötkreatur, men den här dagen höll de till någon annanstans.
Det finns en mängd fornminnen längs med leden, bland annat Styvinge fornborg och Hjortkälla kulturlandskap (ca 5-6 km från starten i Vidingsjö).
Just som man tänker att man är djupt inne i skogen långt bort från allting dyker en enorm skogsmaskin upp och 100 meter senare går man rätt genom någon annans gård, så det är egentligen aldrig särskilt långt från civilisationen.
Lite vårblommor hade dykt upp i vägkanten!
Förutom hästar och kor fick jag även se en ekorre, en labrador och andra hundar och diverse fåglar (grågäss, kanadagäss, gräsänder)
Kl 13:28 – I Bjärka-Säby var det kallt och blåsigt, så resan tillbaka mot Linköping påbörjades i princip omgående.
… men är det lite varmare och mindre blåsigt så är nog Bjärka-Säby värt ett lite längre besök.
En vacker påfågelöga poserade artigt och tålmodigt för att hinna komma med på bild.
En bit av leden går längs med Kinda kanal som stillsamt ringlade sig fram till utmynningen vid Stora Rängen.
Vid Hamra sluss fick man tillfälle att rasta. På andra sidan kanalen hade ett grabbgäng föris och spelade Journeys Don’t Stop Believin’ på hög volym.
Det var ganska sällsynt med avståndsmarkeringar längs leden, men på ett ställe fick man veta att det var ”bara” 7.7 km kvar till Vidingsjö.
När man kommer fram vid norra entrén till Ullstämmaskogen kan det kännas lockande att svänga höger för att komma tillbaka till Vidingsjö så fort som möjligt. Men det är fusk och därför tog jag istället och gick vänster för att klämma ut de sista krafterna.
Kl 18:04 – Åter vid Vidingsjö efter 38 km vandring och 50 000 steg, vilket var 12 000 steg mer än under hela april 2020.
Efter vandringen blev det soffläge resten av dagen och förmodligen resten av påskhelgen. Appen Naturkartan var till stor hjälp under vandringen, både för att se hur långt jag kommit och för att inte hamna på villovägar när leden var otydligt markerad.
Ordet ändå, vad betyder det egentligen? Frågar man SAOL eller Wiktionary står det att betydelsen är ”i alla fall”, ”likväl” eller ”trots det tidigare nämnda” men på senare tid har jag stött på ett flertal tillfällen där ordet ”ändå” används med en betydligt otydligare innebörd. Nedan har jag samlat några favoritexempel från Twitter. Läs och begrunda vad ”ändå” betyder i dessa tweets:
Till varje ”ändå”-tweet medföljer en bild eller video, så visst tas saker ur sin kontext när man inte också ser bilden. Det är i regel mat, fika, sport eller natursköna platser i positiv anda som är temat. Min tolkning är att man med ”ändå” vill ursäkta sig lite med att lyfta fram något positivt: ”(Trots allt annat elände så njuter jag av) [Broccoli/Fredagar/Mälaren osv.] ändå”. Det kanske är en övertolkning, men det passar ofta ganska bra.
Jag menar inte att klanka ner på någon av de här twittrarnas språkbruk eller deras sätt att uttrycka sig. Tvärtom, i de här exemplen tycker jag de sprider glädje och beter sig utomordentligt bra relativt det normala förfarandet på Twitter, vilket iofs inte säger mycket. Hursomhelst verkar de vara schyssta personer som uppskattar bra mat, sport och de små guldkornen i vardagen, men det positiva intrycket kanske kommer från den tolkning som krävs när jag läser dessa tweets?
Gör ni en sökning på fotobilder med ”ändå” på Twitter så får ni förmodligen en dagsfärsk dos av exempel liknande de ovanstående. Det går nog därmed inte att stoppa den här nya användningen av ordet, men det är roligt att observera utvecklingen. När jag själv letade bland sökresultaten hittade jag dessutom en av vår tids främsta retoriker, Jonas Sjöstedt, och kom å tänka på ett sånt där flaskskepp. Hur kom han in dit egentligen? Det var visst något Umeåpolisen hade gjort.
Idag är det Internationella kvinnodagen, en temadag för att reflektera kring och uppmärksamma jämställdhet. Häromdagen läste jag en dyster tråd på twitter som gav ett svar på frågan varför det är så få kvinnor jämfört med män i tech-branschen. Orsakerna till könsobalansen i min bransch och ojämställdheten i samhället är svåra att förstå och ännu svårare är det att på något meningsfullt sätt motverka ojämställdheten. Då och då bubblar ändå en möjlighet upp, och det gjorde det i januari det här året.
I början av året hade jag just avslutat en kurs på Coursera och kände det där suget och tomheten som infinner sig direkt efter att man avslutat en bra bok, serie eller kurs. ”Vad ska jag studera nu då?” undrade jag och det var då jag snubblade över kursen Gender, Family, and Social Change in Contemporary South Korea.
Kursen spann över fem veckor och bestod av kortare föreläsningar, lite längre läsuppgifter av utvalda böcker och artiklar, filmer, quizzar och inlämningsuppgifter. Ämnen som behandlades var könsroller i Korea från ett historiskt perspektiv, synen på familj, sexualitet och utseende, samt progressiva förändringar i dagens Sydkoreanska samhälle (t.ex. en pappamånad då pappan är ledig från sitt arbete för att spendera tid med sitt barn.) Sydkoreas historia och kultur som är väsensskilda från Sveriges gav mig ett bredare perspektiv på jämställdhet. Kursen uppmuntrade till jämförelser mellan sitt eget samhälle och Sydkoreas och tack vare att kursen är global med kursdeltagare från världens alla hörn får man ta del av synpunkter i ämnet från personer med väldigt olika bakgrund.
Under kursens gång uppmanades deltagarna att besvara diverse diskussionsfrågor. Här fann jag mig ofta ute på djupt vatten eftersom jag sällan tänkt nämnvärt på de frågor som ställdes. Från mina tidigare utbildningar är jag mer van vid frågor som har ett väldefinierat svar, lite mer ingenjörsmässigt helt enkelt. Nåväl, det fanns ingen anledning till att inte försöka. Ett exempel var den här frågeställningen:
The beauty industry in Korea has changed how social identity is structured. Young women live under increasing pressure to look attractive and sexy. Is this a sign of women’s liberation or sexual freedom, or another form of sexual oppression? What do you think?
Jag försökte mitt bästa med följande resonemang:
I don’t know if I would call it sexual oppression or rather an obsession, but it (looking attractive and sexy) is in a sense something that for many turns into negative emotions when it instead should be something positive. Remembering that there are other things that are valuable outside of being attractive and sexy is important and developing one’s attractiveness and sexiness should not be rushed or seen as a mandatory requirement from the society but as a personal growth for oneself.
Ett försiktigt och diplomatiskt svar i klassisk Eric-anda. En av mina kurskamrater hade en betydligt hårdare framtoning:
Women will always be oppressed in my opinion. No matter what we do, look like, our career, we will always be judged and looked down upon no matter what. – Emma
Kul och intressant med olika perspektiv tycker jag och generellt sett fanns det sällan något rätt eller fel i kursens frågeställningar. Istället var den stora lärdomen att få reflektera över saker i vårt samhälle från någon annans perspektiv och lära av varandra. Längs det spåret kommer jag att tänka på ett citat från Harper Lees bok To Kill a Mockingbird (sv. titel Att döda en härmtrast) som jag läste i julas:
You never really understand a person until you consider things from his point of view… Until you climb inside of his skin and walk around in it.– Atticus Finch
Atticus är förstås inte särskilt inkluderande i hans val av pronomen men som amerikan på 30-talet var det väl inte riktigt på modet att vara det. Hursomhelst var den här kursen ett sätt för mig bli bättre på att se saker från någons annans synvinkel, och tillsammans med kurskamrater från hela världen tyckte jag det var roligt och intressant. Förutom positiva ord som ”roligt och kul” är det kanske på plats att nyansera med att det var mycket i kursen som jag kände var både fruktansvärt och viktigt att känna till. De flesta av ämnena som tas upp i kursen är mer eller mindre upprörande och problemen är svårhanterliga, men att identifiera och erkänna att problemen finns känns som ett bra första steg för att komma fram till möjliga lösningar.
Så, hurra för alla fantastiska kvinnor på eran dag, ni är det bästa som finns i den här världen! (Och då har jag ändå provat på padeltennis.) Vi får se om den här dagen och arbetet mot ojämställdhet är lika relevant nästa år, förmodligen är det väl så. Mitt bidrag den här gången blev ett kurstips och inför framtida beslut kommer jag försöka ha jämställdhet i åtanke mer än tidigare. Det är inte mycket, men det är något.
Vad är dina tankar kring internationella kvinnodagen och har du några bra tips som jag kan sysselsätta mig under tiden till nästa gång det blir 8:e mars?
Sist jag skrev en julhälsning här på bloggen var 2013, året då jag just flyttat till Linköping för att plugga. Jag verkade vara på väldigt gott humör då, upplyft av att programmera Python och på väg hem till Hallstahammar för att träffa vänner och familj. I år är det annorlunda, jag ska fira Jul själv här i Linköping. Som säkert många andra gör följer jag spridningen av coronaviruset som i nuläget visar en negativ trend som jag känner att jag inte vill bidra till. Delvis från ett samhälleligt perspektiv men framför allt för att det skulle bli en väldigt tråkig julstämning om jag själv eller mamma och pappa blir sjuka. Det är inget enkelt beslut och jag ändrade mina planer ganska tätt inpå julledigheten, men nu känns det rätt och riktigt samtidigt som jag förstår andra som beslutar annorlunda. När jag diskuterade det här med Pappa sa han något i stil med ”vi har ju i alla fall fått fira jul 31 år i rad, det är ju bra” så jag tror vi känner oss lättade i att få fira jul smittsäkert på varsitt håll i år och förhoppningsvis revanschera kommande år.
Att fira själv kommer säkert stundtals kännas ensamt, men det behöver ju inte vara så. Jag har laddat upp med två bra böcker, och lika många till är på ingång. Vill ni se vilka böcker det handlar kan man hoppa in på mitt favorit-sociala nätverk Goodreads, där till och med spam-bottarna är bildade och läser böcker (eller påstår sig läsa iaf). Jag har också lovat mig själv att jag ska se The Mandalorian så att jag kan återvända till jobbet efter julledigheten och vara delaktig i lovorden och diskursen om serien. Förmodligen kommer mitt bidrag vara ett väl utvecklat och nyanserat resonemang som ”Den var bra, jag tyckte om den”. Ibland behövs det inte mer än så.
Att det ska kännas mer ensamt att vara själv på jul och nyår jämfört med andra tider på året vet jag inte riktigt om jag tror på, men om det är så tror jag det har med förväntningar att göra och de förväntningarna kan man ju till viss del styra själv, även om media och ens sällskapskrets påverkar. Ensamhet är ju också intressant på det sättet att det inte direkt är kopplat till om man är själv eller inte, man kan ju till exempel vara tillsammans med massa människor på nyår men ändå känna sig ensam för att man inte får ge en nyårskram eller puss till en särskild person. Ensamhet är att sakna någon.
Senaste veckorna har jag lyssnat mycket på Spring Day av BTS, men jag har mestadels lyssnat på cover-versionerna av J.Fla och Song So Hee som båda gör ett mycket vackert och känslomässigt framförande. Man behöver inte kunna koreanska flytande för att förstå att det är en sorglig låt men det kan vara intressant att veta att uttrycket ”보고 싶다” [bogo shipda] skulle bokstavligen översättas till ”att vilja se” men används för att säga ”Jag saknar dig”. Med det sagt börjar det bli dags att byta riktning på den dramaturgiska skutan för det här inlägget, så kolla på klippet med Song So Hee nedan så går vi mot mer positiva vibbar därefter.
Nästa år, 2021, infaller min två-årsdag både som Sectra-anställd och koreanska-lärling. Jag tror att jag behöver ungefär åtta år till för känna mig någorlunda färdig med både Sectra och koreanskan för det finns så mycket att lära sig! Så 10-årsplanen är satt i rullning, skönt! Jag tror det är många som inte helt förstår varför jag lär mig koreanska, utan antar att det måste finnas en inplanerad Korea-resa eller koreansk flickvän med i bilden som motivator. Men så är det inte! För även om jag inte hade haft K-pop strömmande ur mina högtalare 1000 timmar det här året tror jag att jag med glädje lärt mig koreanska ord och dess grammatik. Det har fått mig att fundera över vad ett språk är och hur det påverkar ens kultur och ens sätt att tänka. Det är väldigt intressant, ibland har jag blivit filosofisk över frågan ”vad är ett O?”. Med det sagt är jag ändå öppen inför både Korea-resor och koreanska flickvänner, på samma sätt som jag är öppen för att resa till och hitta en flickvän från Norge, Danmark, England, Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike, Sverige eller andra länder vars språk jag tycker om att lära mig. Sen är det ju så att Koreanska tarvar lite mer engagemang än de andra språken eftersom det är så förbaskat svårt, men det är en del av tjusningen och utmaningen.
På tal om rolig och intressant kultur och saker som är svåra att förklara så tror jag Sectra passar in under den beskrivningen också. Men det känns bra att mitt positiva intryck jag fick från dag 1 på Sectra har hållit i sig och förstärkts under åren. Att vi skrattar och har roligt tillsammans samtidigt som vi löser svåra och viktiga problem på Sectra låter som en väldigt generisk beskrivning som hade kunnat sägas om vilket företag som helst nästan, det är bara mer sant på Sectra 😉 Jag ska inte försöka beskriva det bättre här och nu utan mina två förslag på nyårslöften får bli att (1) söka jobb på Sectra och (2) lära sig ett nytt språk, förslagsvis koreanska.
2021 inhyser fortfarande ett litet hopp om att man kommer kunna resa lite mer, det tror jag vi är många som har saknat i år. Jag åkte iofs till Växjö och fikade på Espresso House i somras. Det var trevligt men kanske inte något som kräver en repris i närtid. Så förhoppningsvis blir det grannlandet istället för grannlandskapet nästa sommar, men det är får tiden utvisa. Jag håller tummarna!
I början av december funderade jag på om jag kunde kompilera en lista av de bästa framträdandena av O Helga Natt/O Holy Night. Det var en ganska enkel uppdelning som infann sig, men en lista kräver ju bara tre element för att ha någon sorts värde som just lista, så här är den. En (högst subjektiv) lista av de bästa framträdandena av O Helga Natt/O Holy Night:
1) Tommy Körberg
2) Taeyeon
X) Alla andra
Saknas det någon på listan (tekniskt sett gör det inte det) eller borde placeringen vara annorlunda? Säg till! 🙂
Jag besökte Espresso House i Växjö igår, en sval julidag med regnskurar och sol om vartannat. Att det var i Växjö är egentligen inte relevant, men jag tror det höjer mysfaktorn så vi utgår från det. När det var dags att beställa sa jag nåt i stil med ”En falafelwrap och sen skulle jag gärna ha något laktosfritt fika också”. Av alternativen som fanns valde jag en mud cake som hade kunnat kallats kladdkaka om svenska var det primära språket i Sverige, men jag ska inte haka upp mig på det utan gå vidare till nästa utvikning innan jag kommer till huvudämnet. Jag beställde också en vegansk cappuccino med kokosmjölk. ”Protest!” kanske ni tänker med tanke på att jag inte dricker kaffe, men igår gjorde jag faktiskt det och efter första smutten tänkte jag ”Jomen det här kan jag nog bli beroende av.” Känslan bestod dock inte och efter att ha druckit upp ca 60 % tänkte jag ”Skulle vara tråkigt att spy nu” och gick och beställde en kopp ”Fruity Black”-te istället, mycket bättre.
Nåväl, tillbaka till min mud cake. Servitrisen preppade min beställning och när hon spritsade ut ett litet berg av grädde bredvid kakan så kanske min hjärna signalerade fara en kort stund. Servitrisen kanske såg min rädsla och lugnade mig med att säga ”Det är laktosgrädde” och jag pustade ut och sa ”Bra” med ett leende och tummen upp. 🙂👍
Men att säga ”Det är laktosgrädde” och mena att grädden är laktosfri är ju ett ganska märkligt uttryck. När jag glider fram på mina punkteringsfria cykeldäck säger jag inte ”det är punkteringsdäck”. När jag berättar för tandläkaren om mina dryckesvanor säger jag inte ”jag dricker bara sockerläsk” om jag håller mig till Cola Zero. Om man går in på ett sjukhus och det står en skylt ”Det här är en parfymavdelning” blir det ganska komiskt. När Zlatan säger ”Jag är fotboll” vet jag inte vad han menar, men jag tror inte han menar att han är fotbollsfri.
Varför man säger ”det är laktosgrädde” istället för ”det är laktosfri grädde” tror jag till stor del har med effektivitet att göra, som ofta trumfar korrekthet i muntligt tal så länge man förstår vad som menas. Jag har mest personlig erfarenhet snarare än något vetenskapligt belägg så någon lingvistiker får gärna klargöra det hela, men det är ganska kostsamt med just övergången från s till f i ord som laktosfri, laxfiske och havsfru. Uträkning av uttalskostnad för ord – det är något som borde uppfinnas om det inte redan finns!
Okej, det händer att folk säger ”laktosgrädde”, men kan vi göra något åt det? Man skulle kunna döpa om alla laktosfria produkter från ”laktosfri [produkt]” till ”laktas[produkt]” eftersom det är med hjälp av enzymet laktas som laktosen i mjölken bryts ner och därmed blir laktosfri. Personligen tycker jag laktasgrädde funkar utmärkt men jag gissar att det skulle förvirra snarare än förenkla för den stora massan. Ett utopiskt framtidsalternativ, som en kollega presenterade för mig för ett tag sen, vore om all mjölkproduktion (dvs RUBBET) skulle gå igenom processen att bli laktosfri. Eftersom det inte skulle finnas några laktosprodukter längre så behöver man då inte längre säga ”laktosfri mjölk” längre eftersom det är ”samma sak” som mjölk. Förutom att livet skulle bli mycket lättare för väldigt många, inte bara språkligt, tror jag det kan finnas en ekonomisk vinning/trösteffekt i det eftersom laktosfria produkter håller längre => större lager => profit!
Slutligen, det finns många exempel i det vilda på folk som säger ”jagärlaktos” när de menar att de är laktosintoleranta. På den punkten finns inget hopp om förbättring utan man får helt enkelt lära sig att uppskatta livets imperfektioner. Hur man lär sig det vet jag inte säkert, men att avnjuta en mud cake på Espresso House, med laktosgrädde eller vanlig grädde, i Växjö eller någon annanstans, tror jag är ett steg på vägen.
Inspirerad av Mayukos video i vilken hon går igenom hennes Computer Science-examen på UCSD kurs för kurs tänkte jag göra detsamma för Mjukvaruteknik (U) på LiU. Eftersom jag gick ut 2018 har det hunnit ske vissa förändringar i programmet, men de övergripande dragen är sig lika.
Termin 1
TDDE23 – Funktionell och imperativ programmering, del 1 Första kontakten med programmering på U sker i den här kursen med hjälp av programmeringsspråket Python. Jag hade redan programmerat i Python i ett par år innan jag tog den här kursen så jag tyckte den var jätterolig, men det tyckte de flesta av mina kursare också. Utöver att programmera i Python får man även lära sig om LiUs dator-miljö, och lära sig lite bash, scriptspråk och kommandoprompt i Linux, och Emacs, en texteditor som är bra men lite annorlunda.
TATA65 – Diskret matematik En av de roligare matematik-kurserna med bra synergier till första programmeringskursen och datavetenskap i allmänhet. Fick lära sig ett och annat om permutationer och kombinationer m.m.
TDDD70 – Ingenjörsprofessionalism, del 1 Kursen Ingenjörsprofessionalism går i långsam takt över de första tre åren. I kursen tas olika ämnen upp som berör ingenjörsrollen, bland annat social kompetens, ledarskap och etik. Till varje ämne skriver man en reflekterande text om sin inställning till att vara ingenjör. En ”flumkurs” enligt vissa men de individerna brukar inte klara sig så bra med studierna i helhet så det är mer av en mognadsfråga om man gillar den här kursen eller inte.
TDDE25 – Perspektiv på data- och mjukvaruteknik En kurs med lite av varje inom datavetenskap med roliga projekt. När jag gick kursen gjorde vi en AI till spelet XPilot, men numera kan man även programmera AIs till Starcraft II.
TDDD72 – Logik Många nya begrepp och ett annorlunda sätt att tänka på. Logik-kursen lägger grunden för några kommande kurser som t.ex. Formella språk och automatateori och kompilatorkonstruktion så det är lika bra att lära sig den här kursen bra för det får man igen senare. Till tentan får man ta med sig ett kompendium med massa logik-regler så det krävs inte så mycket memorering, bara ett logiskt tänkande 😉
TDDE24 – Funktionell och imperativ programmering, del 2 Fortsättning på TDDE23, med ännu mera Python! Bjuder på en datortentamen på slutet där man får sitta och programmera. Jag fick ett halvt fel på den tentan, och grämer mig fortfarande över det. Vet man inte hur rekursion fungerar sen tidigare får man lära sig det i den här kursen.
Termin 2
TDDD78 – Objektorienterad programmering och Java Bra kurs med många viktiga OOP-koncept och massa programmering i Java. Föreläsningarna var ett bra sömnpiller men laborationerna och projektet var utmanande och stimulerande, man får till exempel programmera Tetris. Mitt personliga projekt hette ”Seven Letters” och var en sorts hänga gubbe-spel. Jag hade problem med att använda designmönster i mitt projekt så jag fick bland annat ta till Singleton-mönstret. Spelet fungerade tillsammans med ordlistor från Wiktionary och kunde använda reguljära uttryck för att filtrera ord.
Skärmbild av spelet Seven Letters, med dialogrutan för konfiguration av ordlistan
I kursen används IntelliJ IDEA, en av de bästa IDE:erna på marknaden.
TDDD80 – Projekt: Mobila och sociala applikationer En ökänd kurs pga dess historiskt höga avhopp. Den här kursen har omarbetats i flera iterationer sen jag tog den, men grundstommen är densamma: Du ska lära dig mycket om lite allt möjligt. Webb- och applikationsprogrammering, UX och användbarhetstestning, enhetstestning, kodgranskning och versionshantering. Täcker in många av de områden som man ställs inför i arbetslivet, men är väldigt individuell. Jag gjorde en Android-app som hette Poetry Party, där användarna tillsammans skriver dikter. Dessvärre avslutades projektet innan appen nådde Play Store, för koden var full av buggar.
TSEA28 – Datorteknik Y Assembly- och lågnivåprogrammering. Har aldrig använt kunskapen jag fick under den här kursen, men den är väl allmänbildande och viktig på det sättet att man ska veta hur en dator fungerar.
TDDD85 – Formella språk och automatateori En mysig kurs om automater och reguljära uttryck. Bra uppladdning inför kompilatorkonstruktionen om man väljer att läsa den. Likt logiken är det ett nytt sätt att tänka på.
Termin 3
TATA24 – Linjär algebra En kurs jag la ner mycket tid på, men klarade godkänt med minsta möjliga marginal. Har inte haft mycket användning av linjär algebra i arbetslivet, men det förekommer. Dessutom ger det mycket street cred att vara bra på linalg, mest för att det är så svårt.
TDDC93 – Programutvecklingsmetodik, teori Mjukvaruteknik är ju mer än bara programmering och i den här kursen får man lära sig lite om kravhantering, design, utvecklingsprocesser (t.ex. Scrum), testning och kvalitet. Inte den roligaste kursen, men inte heller den svåraste. Har man jobbat på ett mjukvaruföretag tidigare, till exempel på ett sommarjobb mellan år 1 och 2 så är den här kursen en bit kaka.
TDDD86 – Datastrukturer, algoritmer och programmeringsparadigm En stor kurs som täcker in många olika moment, men den absolut roligaste under mina första tre år på programmet. I kursen lär man sig att man inte kan vara naiv om man vill lösa svåra problem, då får man istället vara smart och använda rätt algoritm för jobbet. Man skriver en del C++ och inser att det är språk som har det mesta men som man hoppas slippa i arbetslivet. Jag låg sömnlös några nätter över att jag inte kunde lösa Rotate to root, en kluring om hur binära sökträd ska balanseras, men med lite tips och idéer från min medkursare löste det sig till slut och jag rekommenderar alla att lösa lite Kattis-problem eller liknande för att stimulera intellektet.
TATB04 – Inledande matematisk analys I den här kursen får man lära sig att skriva matematik på ett korrekt sätt enligt MAI, matematiska institutionen på LiU. Det finns oftast bara ett rätt sätt och det är lika bra att lära sig det här från början så slipper man det fruktlösa käbblet under tentavisningen senare, som annars kommer låta såhär:
Student: Men det är ju uppenbart vad jag menar här! Examinator: Fast vi är ju inte tankeläsare, därför får du 0 poäng på uppgiften.
Termin 4
TATA41 – Envariabelanalys 1 En rolig men utmanande matematikkurs. Här får du derivera och integrera (glöm inte +C) och enda sättet att lyckas, om man inte är ett matematiskt geni, är mängdträning.
TDDB68 – Processprogrammering och operativsystem En rolig och allmänbildande kurs med en svår laborationsserie (dubbelpekare är inte intuitivt). Trådar och processer, minneshantering och filsystem och mycket mer. Viktig kurs för att bli en bra programmerare. Minns att jag tyckte om kurslitteraturen Operating system concepts, AKA dinosaurieboken. Mycket memorering till tentan!
TDDE35 – Storskaliga distribuerade system och nätverk Eftersom jag läst två år nätverksteknik på MDH innan jag började på LiU tyckte jag den här kursen var ganska lätt och rolig, men generellt är den ganska utmanande med mycket att lära sig och göra. Att lyckas väl i den här kursen är nyckeln till framgång, det var så för mig iaf då jag fick möjlighet att vara labbassistent för labbserien under ett par år framöver och sedan skrev exjobb med Niklas som examinator vilket ledde till två publicerade artiklar. Det finns ju dock andra vägar till framgång, men god kunskap om nätverk behövs i princip alltid, så plugga hårt under den här kursen!
TATA91 – En- och flervariabelanalys På min tid läste vi TATA90 istället för TATA91, och en skillnad är att Taylor- och Maclaurin-utvecklingar är med i TATA91 men var inte med i TATA90. Hursomhelst tyckte jag att den här kursen var rolig och var den enda kursen på MAI som jag fick 5:a i, ett av mina stoltaste ögonblick som student. Jag minns dock att jag spenderade påskledigheten med att plugga den här kursen, och jag minns inget av det jag lärde mig och har inte behövt använda det i arbetslivet heller. Men att lösa matematiska problem ger en inre tillfredsställelse och att applicera det i verkligheten är sekundärt.
Termin 5
TDAB01 – Sannolikhetslära och statistik En kurs som jag bedömer som ganska svår, jag fick skriva tentan tre gånger innan jag äntligen blev godkänd, men då var jag å andra sidan bara en poäng ifrån 5:a. Det kan helt enkelt vara så att när den här kursen klickar så är det ganska logiskt och trevligt med sannolikhetslära och statistik. Viktig kurs för de som går vidare med maskininlärning tror jag, själv har jag sällan behövt använda mina kunskaper i statistik, men grundläggande kunskaper är viktiga för att förstå omvärlden och inse att människor är typiskt dåliga på att tolka statistik.
TDDC17 – Artificiell intelligens Bra balans mellan teori (inte så intressant) och praktik (lite mer intressant). Jag fastnade aldrig för AI, men det är ju ett hett ämne så man får väl vara nöjd att det ingick i utbildningen för allmänbildningens skull.
TDDD92 – Artificiell intelligens – projekt Jag skrev en individuell rapport om Monte Carlo tree search (MCTS) och hade ingen aning om vad jag skrev om, men fick ändå 4:a i betyg på rapporten och 5:a i kursen tack vare ett bra projektarbete, min grupp gjorde en AI för generella spel med hjälp av GVG AI. Nuförtiden tror jag de flesta gör en AI till Starcraft II. Lärde mig att även om plugget ibland känns hopplöst så löser sig det oftast bra om man ringer en vän och ber om hjälp. Blev inte mer intresserad av AI efter kursen, snarare tvärtom.
TDDD37 – Databasteknik Relativt enkel kurs om SQL och databaser, men lär ut viktiga koncept för att designa en databas på ett korrekt och effektivt sätt.
TFYA87 – Fysik och mekanik Skrev 0 poäng första försöket på tentan, vilket fick mig att inse att det inte fungerar att bara skriva ner anteckningar från föreläsningar och lektioner och sen komma till tentan och hoppas att man kan få poäng under tentan genom att kolla upp formler i formelsamlingen. Tog revansch genom att spendera en sommar med att faktiskt lära mig lite om fysik, som trots allt är intressant när man väl ger det chansen. Bra kurs om man ska jobba med 3D och spel kanske, men för egen del har jag inte haft någon användning av den och minns mest små fragment av hur man räknar ut tröghetsmoment.
Termin 6
TDDD96 – Kandidatprojekt i programvaruutveckling Äntligen någonting som är på riktigt! Jag fick göra kandidatprojektet som ensam U:are tillsammans med 8 andra D:are och insåg att de är lite annorlunda men mycket trevliga. Vi gjorde en gullig liten webbapp kallad Knekt och skrev en finfin rapport om det.
TSKS24 – Signaler och bilder På min tid läste vi TSKS21 – Signaler, information och bilder istället för den här. Jag vet inte varför de tog bort informations-biten som var den roligaste, men kanske för att det är tillräckligt svårt med bara signaler och bilder som det är. Jag minns att jag pluggade relativt mycket inför den här kursen och det var mycket att komma ihåg till tentan och jag har glömt i princip allting. Men nog är det väl så att faltning i tidsdomänen motsvarar multiplikation i frekvensdomänen (se faltningsteoremet). Gillar man den här kursen kanske man skulle läst Y eller D istället för U.
TSRT19 – Reglerteknik Roliga laborationer och svår teori, en väldigt ingenjörs-nördig kurs. Har inte behövt PID-reglering sedan jag läste klart den här kursen, men reglerteknik har en viss charm.
Master-kurser (Termin 7-10)
När du klarat av de tre första åren har du förmodligen fått en känsla för vad du tycker är roligt och du vill läsa mer om, så jag behöver inte beskriva kurserna i detalj här. Jag läste mest kurser som handlade om programmering och mjukvara och valde profilen ”Storskalig mjukvaruutveckling”. För mer information om U-programmets masterprofiler, se följande länk.
On May 31st, 2017, Donald Trump made a tweet that made people all over the world baffle with confusion. The world learned about a new word not heard before, as the tweet read:
While the original tweet was deleted shortly after its publication, the author and his associates made it clear that it was not a typo of any sorts. White House Press Secretary at that time, Sean Spencer, commented ”I think the president and a small group of people knew exactly what he meant.”. The president himself incited the public to figure out the true meaning of ”covfefe”:
Who can figure out the true meaning of "covfefe" ??? Enjoy!
In today’s turbulent world, I believe the true meaning of covfefe has unraveled before us. I’ve finally figured it out! Let me spell it out for you:
COrona Virus Full Epidemic Fastly Execute (COVFEFE)
Critics may argue that Fastly is not a word, but let me remind you that this if coming from a man who invents his own words, and Donald Trump has previously used the word bigly.
A conspirator might even say that the timing is on point for the covfefe tweet to have been the starting signal for the development of what is now known as COVID-19. However, I would like for people to refrain from indulging in conspiracy mumbo jumbo such as what I’ve written above.
Social media can be a blessing and a curse in times like these. Sadly, people are quick to speculate and share rumors and fake news about COVID-19 with each other on platforms like Facebook and Twitter while trying to figure out how to best protect themselves and their loved ones. While the intention may not necessarily be bad, the execution is often poor.
As I’m writing this post, I feel that it is rather distasteful and should perhaps not have been published. Are you allowed to joke and make fun of Corona? Even if you’re not particularly funny? On the other hand, injecting this into people’s feeds might be what pushes them away from using social media as a news source, although I doubt I have that amount of influence on people. Anyway, I’m done with my hypocrisy and will now return to my natural quiet state.
Jag är ingen Leila, men efter att ha sökt länge och väl efter ett bra recept på veganska chocolate chip cookies, konverterat det från amerikanska till metriska enheter och kommit fram till att kakorna blev väldigt goda kände jag att det var värt att dela med mig av mina insikter till offentligheten.
Chicklit Karatechop Cookies (ca 32 stycken)
Tjonga i följande i en bunke. Blanda ihop ingredienserna till en jämn smet, elvisp funkar bra!
250 g margarin
2,2 dl packat brunt farinsocker
1,1 dl strösocker
3 teskedar vaniljsocker
6 matskedar äppelmos
Därefter behöver du följande torrvaror:
6 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1 krm salt
Tillsätt torrvarorna till smeten, ta i mjölet pö om pö och överdosera inte.
Smaksättning
För smaksättningen är man lite utlämnad till vilken sorts vegansk choklad som finns att tillgå. City Gross har ett bra utbud (jag är inte sponsrad) och nedan ges några alternativ listade från bäst till minst bäst:
Hacka chokladen till lagom stora bitar (ca 4x4x4 mm) och vänd ner i smeten. Forma smeten till lagom stora bollar och lägg på en plåt:
Grädda kakorna i 180°C mitt i ugnen i 10/12/14 minuter för rare/medium/well done. Jag rekommenderar medium well-gräddning på runt 13 minuter, men den exakta tiden beror på ugn och personlig preferens.
Slutresultatet ser inte mycket ut för världen, men smakar väldigt gott!
Last week I attended Øredev, a software developer conference hosted in Malmö. With 7 parallel tracks and 17 sessions per track there’s about as many ways to go through Øredev as there are synapses in the human brain. Speaking of brains, mine’s a bit fudgy after the intensive days of conferencing. Therefore, this post will be a bit all over the place, but can serve as a selection of my favorite talks.
Intro to Data Science
Dalya Gartzman held a wholesome presentation on how to get started with Data Science. Through her demonstrations of her own creations, she made it not only seem possible but also very fun to get into the field. If you want to get started with Data Science, have a look at the talk from Dalya or head straight into the resources she presented: word2vec, CS231n, Keras, PyTorch.
Creating Escher paintings using Elm
Another inspiring talk was the one by Einar Høst. As a fan of Gödel, Escher, Bach by Hofstadter, the mention of Escher caught my attention and on top of that Elm is an interesting language. In my notes, I wrote ”What is going on?” and not much more as I had a hard time following the live coding experience. That being said, creating the Escher-inspired art did not require a huge amount of code and I did appreciate the aesthetically pleasing end results. Thankfully, there’s an online workshop available which I hope to go through some day.
TDD in JavaScript
The author of The Art of Unit Testing, Roy Osherove, is writing a new book on TDD with JavaScript. Starting off with the opening line ”Jeg snakker litt norsk”, Roy was a fun and entertaining speaker, with interesting thoughts and opinions:
Random input to a unit test is a bad idea, as it requires calculation of the outcome
He’s a happy Wallaby customer. Wallaby is a JavaScript TDD tool which indeed looked nice with its fancy colors and instant feedback.
Test your test by writing failing production code before writing the final, working, code.
VS Code is nice, IntelliJ is better
If you’d like an alternative to Osherove’s books, I’d recommend Obey the Testing Goat by Harry Percival. It’s free for online reading, open sourced on GitHub and covers git and deployment in a good way.
Product Owners – An Impossible Task?
Allan Kelly started off by asking the audience ”Raise of hands – How many of you are working with a PO?” Almost everyone raised their hand. ”Okay, and how many of you think you’re working with an excellent PO?” Almost everyone took their hand down… So that felt a little awkward. Allan then continued on explaining why the task of a PO is almost impossible, and how the task can be made feasible. For details, his talk is available on Vimeo and he’s written a blog post on the topic.
Thanks to the talk, I learned a new english term: ”dogsbody”, meaning someone who does drudge work. (which a PO shouldn’t be doing.) Drudge work would probably translate to ”hundgöra” in Swedish. Øredev had their own dog, Øredev Øredevsson, present during parts of the conference which I unfortunately never had the chance to see.
Scrum Metrics
Stephanie Gasche talked about how to quantify the work of a scrum master. Since I don’t have a Scrum master in my team, I had to take out bits and pieces from the talk and apply it to my own situation. One of the proposed metrics was an interruption tally to keep track of how many times a developer gets interrupted during a day. Since interruptions seems to be something that builds connections/culture/comfort at my workplace, the goal should perhaps not be to avoid interruptions but rather improve the quality of them.
Dr Joanne Meredith presented interesting findings from her studies of online communication. How great is it that smileys, emojis and GIFs have helped us manage the otherwise missing queues of body language in instant messaging. This was probably my favorite talk during the conference (tied with Yuri Malishenko’s talk on Visual thinking) as it brought up many familiar situations I come across in my everyday life of communicating online.
Advent of Code
Eric Wastl comedically explained how his estimate of number of users (70) for Advent of Code turned out to be totally wrong as the project got 5000 users in the first few days and now have grown to hundreds of thousands or so. Eric’s talk was quite timely as advent is just a couple of weeks away. I did a couple of problems last year, and hope to give it another go this year. If you wanna join forces, let me know!
In Conclusion
The best part about Øredev was probably not the conference in itself, but getting to enjoy it together with my colleagues. Being able to have someone to discuss the latest talk with, and relate it to how things work at our own company, made the experience so much richer. I’m very grateful for the amazing people at this awesome company (that being Sectra if you didn’t know already) that I work for.
Food 3/5
Entertainment 4/5
Organization 5/5
Will I recommend Øredev to my friends? Yes, in 9 out of 10 times.
Efter en händelserik jobbjaktsäsong har jag mängder med nya insikter och erfarenheter. Därför känns det extra viktigt att ge tid för debriefing som till allas glädje kommer ske här på bloggen i form av en reflektionsrapport. Förhoppningsvis kommer ni som läsare kunna ta del av tips och råd inför egna jobbansökningar. Dessutom, när jag berättar om mina mest intelligensbefriade tillfällen kan det finnas ett visst underhållningsvärde.
Första kontakten
Många verktyg finns att tillgå för att etablera kontakt med företagen du kan tänka dig att jobba hos. En av tungviktarna, LinkedIn, har en profil-inställning som de kallar ”Låt rekryterare veta att du är öppen för nya möjligheter” (länk). För mig hade den inställningen en påtaglig effekt vilket jag tänkte visa med ett litet diagram.
Inställningen aktiverades den 9e januari och inaktiverades den 17e februari
Som synes i diagrammet fick antalet visningar ett rejält uppsving i mitten på januari, och det var bara ett musklick bort! Med den ökade exponeringsgraden trillade det också in meddelanden och kontaktförfrågningar från rekryteringsfolk i stil med ”Hej, såg att du söker jobb, vill du komma på karriärsamtal hos oss?” dekorerat med artighetsfraser. För mig var det en jättebra möjlighet att dels få upp ögonen för företag som jag tidigare inte hade nån relation till och dessutom få erfarenhet av rekryteringsprocesser.
Andra alternativ till LinkedIn finns också. Tack vare kurser i designmönster och mjukvarutestning där vi studenter använde plattformen Piazza kom jag i kontakt med Palantir utan någon större ansträngning från min sida (Tack Ola!). Jag tror också att GlassDoor kan vara användbart för jobbsök, även om jag enbart använt det för att kolla upp lönestatistik och läsa saftigt skvaller om olika företag.
Oavsett om man väljer att gå via LinkedIn eller är lite mer pang på och kontaktar företagen direkt så kommer ditt CV och eventuellt personligt brev att dyka upp tidigt på agendan, så låt oss prata lite om det.
Under mina intervjuer har mitt CV alltid varit utgångspunkten för samtalet. Mycket fokus läggs på förstasidan där jag har mina främsta styrkor och tyngsta erfarenheter. Jag tycker dock att det är okej att ha ett CV som är längre än en sida, men min erfarenhet säger mig att det är sällan någon läser mer än första sidan. Det finns argument för att ett CV aldrig behöver eller borde vara längre än en sida, om ni vill kan ni googla på ”Elon Musk CV” eller ”Marissa Mayer CV” för lite inspo. Mitt motargument är att det kan vara bra att lämna lite luft i CVt för att ge intervjuaren utrymme för anteckningar under en eventuell intervju, whitespace is not your enemy!
Mina personliga brev
Introducerar mig själv
Förklarar hur jag fått upp ögonen för företaget eller varför jag söker till dem
Är ganska korta (300-400 ord)
Berättar om mina främsta egenskaper
Innehåller kontaktuppgifter
Personliga brev är ganska tråkiga att skriva och även ganska tråkiga att läsa tror jag. Därför struntar jag ibland att skriva ett och förlitar mig istället helt på CVt, en lyx man kan kosta på sig som civilingenjör men kanske funkar det för andra också. Hursomhelst, om jag ändå skriver ett personligt brev brukar jag försöka justera bilden jag förmedlar av mig själv så att den är i linje med företaget; när jag sökte till Ericsson tog jag upp min nätverksbakgrund men när jag sökte till Potato fokuserade jag istället på mitt intresse inom webbutveckling, ganska rimligt ändå.
Lära känna-intervju
Den första intervjun brukar handla om att företaget får veta mer om dig som person och dina tidigare erfarenheter, men även en chans för företaget att presentera sig själva. Under januari-februari i år gick jag på ca 10 intervjuer och det var lite stressigt ibland men väldigt utvecklande och bra träning. Därför är min rekommendation att tacka ja till de flesta intervjuer även om företaget inte är ett du skulle sökt till självmant.
Ibland går en intervju jättebra och du och intervjuaren har en avkopplad stämning. Nedan är ett utdrag från en av mina favoritintervjuer:
Jag: *Berättar om mitt skifte från nätverksteknik till mjukvaruteknik* — ”… så jag hade rätt bra flyt.” Hon: ”Bra hjärna kanske? 😉” Jag: ”Hehe, mm 😍”
Från den intervjun gick jag fylld med energi och självförtroende, men det är inte alltid det går så bra. Här ett par exempel från en intervju där jag i princip låg i brygga från start till slut:
Hon: ”Berätta om något misslyckande i ditt tidigare arbetsliv.” Jag: *Funderar* — ”Jag kommer inte på något misslyckande från arbetslivet, men jag kanske kan ta ett från privatlivet istället?”
Hurra! Förstaplatsen i SM för dåliga idéer är säkrad! 🏆 Hon: ”Go ahead.”
Om jag hade haft min advokat med mig under intervjun, och det hade inte varit helt otänkbart eftersom det var förhörsstämning under intervjun, hade vi förmodligen tagit paus här och hittat någon nödlösning. Nu hade jag tyvärr varken advokat eller rationellt tänkande till min hjälp. Jag: *Berättar om svårigheter i en relation. Irrelevant och obegripligt. Hjärtat bankar, rösten stockar sig. Vill börja gråta. Slutar till slut att prata.* Hon: *Skriver ner sina anteckningar på laptopen.* Vad är 25 gånger 25?
Även om jag kom fram till rätt svar (625) på en ganska imponerande tid låg jag totalt sett på minus under den här intervjun, och värre skulle det bli!
Hon: ”Finns du med i brottsregistret?” Jag: *Börjar tänka på när jag som 17-åring blev utskälld av en rabiat MC-polis för att jag cyklade utan händerna på styret. Kommer fram till att det nog inte räknas.* ”Nej.” Hon: ”Du fick tänka efter lite?” Jag: ”Ja.” Hon: ”Men du har aldrig blivit dömd för något brott?” Jag: ”Nej.”
Ja, det var verkligen en underbar konversation vi hade där, konstigt nog hörde de aldrig av sig efteråt. Hursomhelst, under lära känna-intervjuerna vill intervjuaren veta dina styrkor och svagheter. Om du därför vill vara väl förberedd antar jag att du kan öva på att besvara frågor som ”vad tycker du är roligt”, ”vilken roll tar du i en grupp”, ”när blir du stressad” på ett positivt sätt som inte ger utrymme för misstolkningar. Personligen tycker jag inte att det är särskilt roligt att förbereda sig på ett artificiellt sätt, och därför har jag istället satsat på mängdträning i skarpt läge. Ibland blir det katastrof, men från varje intervju har jag kunnat ta med mig lärdomar. Och om intervjuaren inte lyckas använda intervjuns 30-90 minuter för att komma fram till att jag är en självklar anställd så är det deras förlust. Det säger jag inte bara för att jag vill må bättre istället för att vara sur över mina avslag, utan också för att det är viktigt att gå in med självförtroende i en arbetsintervju. (och för att det är sant förstås)
Det mest lärorika med mina intervjuer har varit att jag verkligen fått tänka på vad jag tycker är viktigt i mitt arbete och på en potentiell arbetsplats. Intervjuerna tvingar en att skaffa sig en åsikt om vad man vill i arbetslivet. En annan effekt, och det här kanske är det bästa av allt, är att få nya kontakter och lära känna kanonbra personer. Även om man inte hinner lära känna varandra jättebra på en timme så känns det ändå väldigt värdefullt att ha några extra anknytningspunkter till olika företag i sin bransch. Så för dig som ska söka jobb framöver: Var orädd, ärlig, ha roligt och lycka till!
och git för enkel versionshantering.