Den här veckan har jag totalt saknat inspiration till att skriva blogg-inlägg och möjligtvis råkat ut för det som kallas Writer’s Block. Jag har varit distraherad med att konversera med rekryterare på LinkedIn, njutit av våren och ifrågasatt mitt själv-saboterande beteende när det kommer till relationer. Som ni förstår är de händelserna i sig inget som är värt ett eget blogginlägg, så frågan är vad som ska skrivas istället.
Förra veckan hade jag ett seminarium i kursen ingenjörsprofessionalism med min studentgrupp på LiU där vi som vanligt diskuterade texterna som studenterna hade skrivit. När jag rättar studenternas texter kan jag ibland känna att jag utvärderar dem utifrån min egen standard, vilket på sätt och vis är lite orättvist eftersom jag är mer erfaren när det kommer till att skriva reflekterande texter. Jag lägger en viss stolthet i mina texter och för inte många dagar sen sa jag något i stil med att jag kan producera en text av hög kvalitet på 1000 ord lika lätt som en nysning. På så sätt kom den här inspirations-torkan väldigt påpassligt, för nu sitter jag här och försöker låta orden flöda fritt och märker att det ändå inte är helt utan svårigheter. Med publicerings-deadline imorgon finns dock inget alternativ, inlägget ska skrivas och ni kan få vara med på resan.
För att kunna skapa ett inlägg ur tomma intet behöver jag anamma mitt influencer-alter ego till fullo och låtsas att det jag gjort under dagen är en bra grund för ett intressant inlägg. Eftersom mina intressen är väldigt nischade måste jag också gå ifrån mina ordinarie aktiviteter och hitta på något som är tilltalande för den stora massan och bete mig som normalt folk brukar göra.
Med den ansatsen såg jag till att få mina obligatoriska dagliga rutiner avklarade tidigt på förmiddagen och efter att ha klarat av dagens övningar på DuoLingo, Anki och Wordle kunde jag fokusera på ”normal people stuff”, det vill säga handla mat, laga mat och njuta av livet.
Först ut på dagens agenda var inköp av mat och dryck. Jag begav mig till systemet för att hitta ett gott vin. Jag fastnade till slut för en flaska Lynx Petite Sirah Zinfandel, vilket inte enbart baserades på att jag gillar kattdjur utan också för att jag gillar att välja vin som har samma namn som min nätverksrouter, vilket jag antar särskiljer mig från ungefär 99,99999 % av populationen.
Efter systemet tog jag en sväng på City Gross. De hade allt jag behövde utom Lindts nya vegan-choklad som jag nyligen sett reklam för och ville prova. Därför fick jag istället ta en tur till Ica Maxi och kunde där köpa 400 g vegan-choklad och en korkskruv, en typisk normal people-aktivitet. Personligen tycker jag att skruvkork är mycket bättre än korkskruv, men när det kommer till vissa viner har man ju tyvärr inget val. Lynx använder tacksamt nog skruvkork på sina flaskor, så korkskruven var endast i förebyggande syfte.
Efter att ha kommit hem från handlingen körde jag ett yogapass med Adriene.
Jag gör yoga ungefär 1-3 gånger om året och det är alltid med Adriene och ingen annan får vara med. Det beror på att jag vill kunna skratta fritt åt hur stel jag är utan att behöva oroa mig för att någon annan skrattar åt hur stel jag är.
Efter yogapasset bakade jag en kladdkaka med kokostosca. Det gick förvånansvärt bra och för de som vill svänga ihop sin egen kaka finns receptet här: https://www.ica.se/recept/kladdkaka-med-kokostosca-717301/.
När jag läste kommentarerna till receptet stötte jag på en oväntat negativ kommentar från Gunvor om att det krävdes för mycket socker för kakan, vilket jag annars tänker oftast är själva syftet med kakor. Jag har inget bättre motargument än en bild på slutresultatet och om någon av er känner en Gunvor som skulle kunna vara den som kommenterat så hälsa från mig och säg att hon missar det goda i livet!

Efter att bakningen var avklarad och färdigdiskad var det dags för middagen. Ikväll blev det tvårätters med pasta och köttfärssås till huvudrätt och toscakaka med valnötter och choklad till efterrätt.

Jag brukar i regel aldrig dricka vin på egen hand för jag tycker att det är lite sorgligt och oroar mig för att det är begynnelsen till alkoholism, men ikväll passade det bra för efter två glas var jag i högform inför kvällens CS-matcher. Vinet i sig var kanon; det smakade vin och hade önskvärd feel good-effekt. Chokladen från Lindt var också god (både cookie- och popcorn-smaken) men de bleknade lite i jämförelse med toscakakan. Jag är däremot väldigt glad över att se fler veganska och mjölkfria alternativ i våra butiker och hoppas att det är en trend som kommer öka framöver. Underhållningen till middagen bestod av en vlogg från en amerikanska som levde i sin Toyota Prius vilket jag märkligt nog blev lite avis på.
Efter middagen gick jag in till mitt arbetsrum. Milla låg i sin hundkorg och slumrade i sin egen gosighets mysigaste fluff och ur högtalarna spelades Bachs cello suite no 1. Jag slog mig ner vid skrivbordet, doppade pennan i bläckhornet och började skriva på inlägget du läser nu. I själva verket har jag ju inget arbetsrum och ingen Milla, men jag tycker om fantasin av att ha det.
Och här har ni det, 1000 ord trots den totala avsaknaden av inspiration. I matchen mot writer’s block leder jag nu med 1-0! Jag tror att writer’s block kan vara något som författare och skribenter har hittat på för att ha en ursäkt till att jobbet är svårt och jobbigt och istället väljer att vara lediga. Man kan ju förstås ifrågasätta om den här texten räknas som en text av hög kvalitet, men jag tog en titt på mina sociala medier innan jag postade det här och ansåg att konkurrensen inte är så hög ändå, så jag gav mitt publiceringsgodkännande.
Hoppas alla får en trevlig söndag och om ni befinner er i Linköping och är sugna på toscakaka så skicka mig ett meddelande så ordnar jag en leverans!
Som alltid, ett nöje att läsa dina blogginlägg. Och den där kakan skulle både P. och jag vilja smaka. Vi har njutit av vårvädret (i mars??) i dag också. +12 grader – helt knasigt men underbart.