Den senaste veckan har varit händelserik på jobbet. Även om den inte varit helt representativ för det jag oftast gör på jobbet har den ändå innehållit vissa kärnegenskaper för min roll som mjukvaruutvecklare. På ett sidospår, som inte nödvändigtvis är typiskt för mjukvaruutvecklare, gick jag den här veckan igenom determinism och fri vilja i filosofi-kursen jag läser. Personligen tycker jag determinism låter som ett oansvarigt och oromantiskt synsätt på livet. Tänk er själva att man går fram till nån snygging och frågar ”Ska vi dansa?” och får ett deterministiskt ”Fuck off!” till svar, fett oromantiskt. Så, jag tror på den fria viljan och den kom till användning den här arbetsveckan. Egentligen utspelade sig den här veckan under en och en halv vecka, men jag har plockat russinen ur kakan och komprimerat det till en vecka för ert nöjes skull 🙂
Måndag
Vaknar upp för att påbörja en ny arbetsvecka. Kontrollerar min privilegienivå; ”mycket hög med låg risk för avvikelser”. Nice, tänkte jag och kände att det var dags för förändring. Bokar möte med chefen. Säger ”Jag tror det är dags för operation Z. Finns det några andra bra alternativ?”. Funderar över smörgåsbordet med möjligheter som finns. ”Nej, operation Z är bäst för mig, vi kör på det tycker jag.” Badabing, badaboom, fixat!
Ni kanske blir nyfikna på detaljerna om operation Z, men det är i sammanhanget oviktigt. Poängen är att jag har ganska stor frihet att påverka min arbetssituation, en mycket trevlig egenskap som mjukvaruutvecklare.
Tisdag
Lite seg och mosig efter andra vaccinationssprutan. Spenderar en del av dagen med att lära upp ny kollega i hur teamet använder git. En hönan och ägget-situation uppstår där man kan fråga sig om en klurig rebase leder till feberyra eller tvärt om. Hursomhelst blir dagens lärdom att man i git kan göra det mesta fel (eller åtminstone göra saker på ett suboptimalt sätt) utan att för den skull orsaka permanent skada.
Onsdag
Tackar nej till diverse förfrågningar på LinkedIn om nya möjligheter på andra företag. Med tanke på att LinkedIn har funktionalitet för att aktivt säga ”Jag söker nya möjligheter!” hade man ju kunnat tro att rekryterare skulle låta en vara när man inte uttryckligen sagt att man är intresserad av att byta jobb, men det bryr de sig inte om, de är alltid törstiga. En rolig detalj är att erbjudandena på sistone har varit som senior utvecklare och inte bara utvecklare, då känner man sig gammal i gamet och etablerad. Jag antar att mina 2,5+ år på Sectra har gjort att jag nu uppfyller nåt erfarenhetskrav i rekryterarnas sökfilter, men vad vet rekryterarna om min senioritet och kompetens egentligen? Inte så mycket tror jag, men det är ju roligt att känna sig efterfrågad.
På Sectra däremot handlar senioritet inte om hur länge man jobbat på företaget. Istället blir man nominerad av sina kollegor och eventuellt tilldelad senioritets-titeln. Nästan ingen vet hur man vinner, men man ska vara duktig och rolig och bra på så mycket som möjligt helt enkelt.
Torsdag
Startade dagen med stå-upp-möte och firandet av lyckade mergar som hanns med innan not-quite-deadline. Jag regnade på paraden med att meddela mitt kommande team-byte. Blev sedan bjuden på fika tillsammans med nya teamet. Dubbla känslor, men överlag positivt.
Fredag
Diskuterade busy beaver-tal på fredagsfikan, som är oerhört stora tal och mycket större än t.ex. Grahams tal. Såna diskussioner tror jag nästan bara förkommer bland mjukvaruutvecklare. Avslutade veckan med att ägna mig åt Mjärdevis nationalsport, innebandy, tillsammans med kollegorna.
Kodar du inget?
I normala fall tror jag att jag kodar och kodgranskar större delen av min arbetstid, men den här veckan har varit ett undantagsfall i det avseendet. Jag tror ändå att undantagen och detaljerna är det som skiljer ett roligt jobb från ett tråkigt. Vill ni ha ett lite mer generiskt utdrag från en dag som mjukvaruutvecklare kan man börja med att kolla på Mayukos video a day in the life of a software engineer, som jag för övrigt hämtat inspiration ifrån när det kommer till titeln på det här inlägget.
Uppenbara skillnader mellan min och Mayukos vardag är att jag spenderar betydligt mindre tid på att sminka mig, dricka kaffe och (framför allt) åka kollektivt för att ta mig till jobbet. Vi har däremot samma modell på hörlurar (Audio Technica ATH-M50X) men tack och lov behöver jag inte ha dem på mig på jobbet eftersom jag inte sitter i ett öppet kontorslandskap utan i en relativt lugn och trivsam arbetsmiljö.
Språk, kultur och mjuka saker 
Hej Eric! Intressant vad man ser och lägger märke till vid första påseendet av en bild. Eftersom jag gillar starka färger såg jag bara vad det stod med röd, blå och grön text. Den vita texten brydde jag mig inte om. Klarast lyste den blå färgen med ordet git. Eftersom jag inte förstod innebörden av git tänkte jag att det här är något jag inte har kunskap nog för att kunna förstå, men jag läste kommentarerna i hopp om att få en förklaring med hjälp av dem. Läste Sivs kommentar, förstod ännu mindre och tänkte att det är nog ingen idé att jag läser hela inlägget. MEN vetgirig som jag är frågade jag P. vad git var och han berättade då att man kan göra både push och pull i detta system. Fattade ändå inte Sivs kommentar push-and-praise. Jamen, titta vad han (du alltså) fick för svar. Stirrade på bilden men såg bara grön, röd och framför allt blå text. Inget push-and-praise där. Till slut pekade P. var jag skulle läsa och jag utbrast förvånat: Jaså, stod det med vit text?! Intressant hur hjärnan fungerar, eller hur. Det vita var ointressant, tyckte min hjärna. När jag överkommit denna tröskel läste jag hela din text och förstod det allra mesta. Kram, Rut
Hej Rut! Alltid rolig och intressant att få höra hur texterna och bilderna upplevs. Ja, hjärnan är väl säkert oftast bra på att sålla bort onödig information, men ibland blir det kanske lite för mycket sållning, då är det bra att nyfikenheten kan ta överhanden 🙂
Tack för att du delar med dig! Kram!