Cykelsemester 2021

Jag fick en fin idé om att cykelsemestra i år. Dels passade det utmärkt att slippa ta tåget det här pandemiåret men framför allt ville jag se om det gick att ta sig från Linköping till Hallstahammar (och tillbaka) på cykel. Det gick väldigt bra och i dagens inlägg tar vi en närmare titt på cykelturerna och äventyren jag mötte på vägen.

Etapp 1 – Linköping-Askersund

Inför resan hade jag servat cykeln och viktoptimerat packningen och tagit några träningsrundor runt Linköping för att få några mil i benen. Min cykel har jag döpt till Ursa, dels för att jag gillar björnar och dels för att hon är stark och tålig som en björn och lite annorlunda jämfört med geparderna (landsvägscyklarna). Ryggsäcken heter Yoda för att den är grön, tung och hänger på ryggen.

Resan påbörjades kl 09:21 från Linköping. Jag cyklade via Berg och Ljungsbro på de fina cykelbanorna och fortsatte därefter längs Göta Kanal till Borensberg. Vägen längs kanalen var lite grusig och stundtals stenig och inte lika snabb som landsvägen men det var en turistig och naturnära väg och det var roligt att cykla ikapp med de fina båtarna som tuffade fram i kanalen.

I Borensberg blev det energipåfyllning med rabarberpaj hos min kollega Katrin och pizza på Borensbergs pizzeria, pajen var bättre än pizzan men det var bara att äta på för en lång cykling väntade fortfarande. Efter Borensberg var det dags för de första tramptagen på landsväg. Jag cyklade längs med gamla 34:an för att komma till vägen upp mot Bona. Jag var lite osäker på om jag skulle behöva cykla längs med nya 34:an också, där bilarna är många och kör fort, men jag slapp det och behövde istället bara korsa den vid ett tillfälle vid korsningen Borensgatan-Östermalmsgatan.

På småvägarna upp till Bona, kring Salstervik, fanns det så fina sommarställen så ni anar inte. Har man några millar till övers kan man med fördel fixa nåt där i krokarna. Jag tog tyvärr inga bilder på de fina ställena för jag var upptagen med cyklingen. Vägen till Bona är välkuperad och det var ömsom tung cykling uppför och rolig cykling nedför.

Efter Bona cyklade jag lugnt och säkert på landsvägen upp till Godegård. Det stället har inte mycket att erbjuda men jag hade lite pizza att äta som blivit över på lunchen. Därefter fortsatte jag med klättring upp till Zinkgruvan. I det lilla gruvsamhället åt jag korv med pommes och fick en välbehövlig vätskepåfyllning på Zinkgruvan Kiosk & Grill. Från Zinkgruvan var det bara två mil kvar till Askersund via Åmmeberg och till slut kom jag äntligen fram till Askersund.

Framme i Askersund checkade jag in på hotellet och bytte om från cykel- till badbyxor och tog ett dopp på Hagabadet, varmt i vattnet med svalkande bris när man kom upp på land. Just Hagabadet är den plats där jag genomfört mitt enda triathlon, som skedde under Sportfånedagen för 10 eller 12 år sen. Det var en härlig dag med mycket sport och jag fick till och med vara med på bild i lokaltidningen. Artikeln bjuder även på härliga citat från min kompis Daniel.

Etapp 2 – Askersund-Örebro

Dag 2 på resan bjöd på en kortare sträcka än den till Askersund och det var välkommet efter en hård öppning. Från Askersund cyklade jag längs väg T 517 upp mot Vretstorp.

Innan jag nådde Vretstorp svängde jag av från landsvägen och in på Markatorpsvägen istället. När jag upptäckte att det var en liten stenig och sandig småväg blev jag lite orolig och undrade hur länge vägen skulle se ut så. För Ursa var det dock inga problem utan vi stretade på och inom kort var vi tillbaka på hårt underlag igen.

På småvägarna irrade jag mig fram, förbi Odensvi Bed & Breakfast, tills jag kom fram till Hallsbergsvägen. Jag cyklade dock ingen längre stund på den stora Hallsbergsvägen utan svängde av i riktning mot Herrgryt in på Kungsbergsvägen. När jag susade fram i nerförsbacken på Kungsbergsvägen råkade jag missa en avfart och kom fram till Östansjö Bilskrot. Jag insåg att jag cyklat fel och rådfrågade Google Maps och såg att jag kunde cykla via Blåbärsgatan för att komma på rätt rutt igen. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort och när jag kom fram till Östansjö Bildemontering stötte jag på patrull i form av en högt skällande terrier. Vägen var dessutom lätt blockerad av massa bilar så jag tänkte att det var säkrast att stanna och få kontroll över situationen. Hunden fortsatte skälla för fullt och inom kort kom husse och matte fram. ”HÖR DU INGENTING?!”, skrek husse och jag visste inte om han menade mig eller hunden. Jag hörde i vart fall mest bara hundskall. När vovven sett att jag var lugn och ganska ofarlig lugnade den ner sig och jag kunde prata lite om vägen framåt. ”Dit vill du inte cykla såvida du inte vill ha punktering”, sa husse. ”Jaha, nej det vill jag ju inte. På kartan såg det ut som att vägen gick ända fram”. Matte tittade på mig med sitt enda öga och sa lugnt och övertygande ”Ja, vägen går ända fram men ändå gör den inte det.” Med ett sådant argument stod det klart att det enda rimliga alternativet var att vända tillbaka. Jag tackade för hjälpen och cyklade vidare från samma håll som jag kom. En liten omväg men en rolig detalj på resan. Kul att vistas på landet!

Google Maps hade fler missvisande råd att ge. När jag närmade mig järnvägsknuten Hallsberg tyckte Maps att kortaste vägen var inne bland spårområdet. Trafikverket tyckte annorlunda och hade spärrat av vägen framåt. Jag fick lov att vända tillbaka än en gång men det blev ingen större omväg och jag var snart framme på Esplanaden i Hallsberg och kunde glida in mot centrum.

Egentligen hade jag tänkt ta mig hela vägen till Kumla innan lunchrast men nu var jag utsvulten och hittade till slut fram till Asia Palace i centrala Hallsberg. På den lilla asiatiska restaurangen med den intressanta sloganen ”DET DU BESTÄLLER . . . . . . . LAGAR VI !” satsade jag på ett säkert kort i form av kyckling med cashewnötter och grönsaker, mycket gott och en rejäl portion. Självklart ingick det fri påfyllning på vattenflaskorna.

Innan resan fortsatte vidare mot Kumla och Örebro tittade jag in på PeWe konditori och köpte fyra chokladbollar för 104 kr. ”Bra ROI på dom”, tänkte jag innan jag trampade vidare. Vägen till Kumla var solig och ganska lättnavigerad. I centrala Kumla var det lite snårigt men till slut kom jag fram till Kumlavägen mellan Kumla och Örebro och där såg jag en välkommen syn.

Framme i Örebro träffade jag Hannes. Vi åt chokladbollar och pratade om cykeläventyr och andra roliga saker som hänt sen sist. På kvällen käkade vi på Mocca deli som hade en vegansk flatbread pizza med pulled oats som jag inte riktigt vet vad det är men det var väldigt gott. Senare när jag var tillbaka på hotellrummet var jag återigen lite hungrig och hade lite känning i ena knät. Lite orolig gick jag ner till receptionen och köpte chips och Gott & Blandat för min hotellvoucher och tänkte att det nog skulle gå över med lite vila och energipåfyllning.

Etapp 3 – Örebro-Herrskogen

Den tredje dagen var det äntligen dags att komma hem till hemkommunen Hallstahammar. Första anhalt var Arboga via Glanshammar längs gamla Arbogavägen. Vägen var lättnavigerad och ibland hade man lyxen till fin cykelbana.

Vägen efter Glanshammar var på en större väg med relativt mycket trafik men med väl tilltagen vägren som kändes säker om än inte så naturnära. Framme i Arboga käkade jag lunch på Restaurang Ågården. Jag satt i skuggan på norrsidan och åt en kycklingwrap och blev lite frusen. Enda gången på resan som jag frös. Trots kylan var det bara att cykla vidare och på vägen mot Valskog skulle Maps återigen leda mig ut på småvägarna.

Jag undrade hur länge det skulle vara grusväg och längtade tillbaka till asfalten. Förutom att det gick så långsamt att cykla på grus blev jag också lite orolig för att Ursa skulle få punktering på någon vass sten. Om ni känner till betydelsen av ASICS (anima sana in corpore sano—en sund själ i en sund kropp) så blev det här inversen av det och jag fick ont i båda knäna på den här stigen som ändå var utmärkt med någon sorts cykelsymbol som för att indikera att ”jo, man kan faktiskt cykla här”. Tack och lov kom jag till slut tillbaka till en större väg med asfalt. Med det var det dags att fira avklarandet av en svår passage och ta till ett specialtrick jag hade med mig i ryggsäcken.

Jag vet inte om Ormsalva är det bästa för ömmande knän, det bästa är väl att vila, men nu handlade det inte om att göra det bästa utan om att sända ett budskap att knäna får vila när vi är framme och det var fortfarande några mil kvar tills dess.

På vägen mellan Valskog och Köping kunde jag under en kort stund njuta av att cykla på cykelbanan längs Mälardalsleden men strax därpå blev jag tvungen att ge mig ut på stora vägen med väldigt smal vägren.

Jag trampade på så fort jag kunde och inom kort var jag framme på riksväg 250 (med bred vägren) och strax därpå framme i Köping där jag stannade till vid Max (för hamburgare) och Maxi (för fikabröd). Med lite ny energi i kroppen och bara 1,8 mil kvar till destinationen i Herrskogen kunde jag njuta av de fina vägarna mellan Köping och Herrskogen.

Vila i Hallstahammar

Under fyra dagar i Hallstahammar byttes det mesta av cyklingen ut mot kompishäng och avkoppling. På Rice & Noodle blev inte bara jag bjuden på mat utan deras stammis igelkotten fick också äta gott till de andra gästernas glädje. Även igelkottar gillar friterad mat visade det sig.

Hos föräldrarna fick jag en uppgradering på glasögonfronten och tid för att planera vägen hem. Innan resans början hade jag en ambitiös idé om att jag skulle cykla via Uppsala-Stockholm-Trosa-Nyköping-Norrköping men med tanke på att jag redan var lite sliten valde jag att korta ner rutten lite och tog istället sikte på en kortare väg hem. Jag studerade kartan och såg att jag kunde cykla Flen-Nyköping-Norrköping och få en lugn och bra resa hem. När jag kollade upp boende i Flen, vilket i princip innebar att bo på Hotell Loftet, så blev jag lite avskräckt och när det dessutom lovades regn på tisdagen fick jag en ny kanonidé: Cykla till Malmköping på måndag, vila där en dag på tisdagen och sedan cykla vidare till Nyköping på onsdagen.

Etapp 4 – Hallstahammar-Malmköping

Dagen började fint, jag stannade till vid Ica Bron i Kvicksund och fikade lite och fortsatte sedan till Eskilstuna för att äta lunch.

Jag käkade lunch på Bastard Burgers och för att sedan ta mig vidare från Eskilstuna cyklade jag via Skogstorp där jag fick vänta på tåget.

Vägen mellan Skogstorp och Hälleforsnäs var lååång och varm. I Hälleforsnäs svängde jag av mot Malmköping och cyklade en bit på Eskilstunavägen innan jag svängde in på grusvägen till Fräkentorp. Från Fräkentorp till Malmköping är det ca 8 km och hela den biten är grusväg. Varför cykla så långt på grusväg kanske ni undrar? Jo, om ni streetviewar väg 53 och 55 som är de riktiga vägarna som går till Malmköping så ser ni att de är vägar med hög hastighet utan generös vägren för cyklister. Grusvägen var därför det enda säkra sättet att ta sig till Malmköping. Det var kostsamma kilometer energimässigt men återigen kul att vistas ute på landet.

Framme i Malmköping kopplade jag av med en pizza på Star Pizzeria. Jag funderade lite på om bearnaisesåsen på pizzan var laktosfri men åt upp och gick tillbaka till rummet och tog ett par Lactrase. Blev sedan mer hungrig på kvällen och rusade iväg till Hemköp strax före stängningsdags och köpte glass, kakor, äpplen och Yoggi drickyoghurt. Halvvägs igenom drickyoghurten upptäckte jag att den inte var laktosfri och poppade i mig mina tre sista Lactrase.

Etapp 5 – Malmköping-Nyköping

På tisdagen vaknade jag till vad jag trodde skulle vara moln och regn men det var istället soligt och fint. Det visade sig att väderprognosen de tidigare dagarna hade varit lite off med nederbörden och regnet väntades inte komma förrän natten mellan tisdagen och onsdagen. Efter frukost kände jag mig inte alls sugen att sitta fast i Malmköping en hel dag utan hastigt och lustigt checkade jag ut mig från hotellet och bokade in mig på hotell Sunlight i Nyköping. Jag hade inte tänkt bo på Sunlight från början men det var det första lediga jag hittade med så kort varsel.

Vägen till Nyköping innebar lite backtracking via Fräkentorp-Hälleforsnäs-Flen. Tidigt på rundan, på grusvägen till Fräkentorp, studsade jag fram i nerförsbacke och försökte undvika de värsta groparna i vägen när jag hörde ett missljud från bakre delen av cykeln. ”Ursa är skadad”, tänkte jag, stannade till och ledde cykeln fram till en skuggig plats. Den bakre stänkskärmen hängde löst och dinglade och jag var först orolig att någon skruv hade lossnat eller gått av. Det visade sig dock att stänkskärmen hoppat ur sitt fäste och det enda som behövde göras var att sätta in en pigg i ett hål (som man säger på fackmannaspråk) utan att behöva blanda in några verktyg. Med stor lättnad kunde jag cykla vidare och efter Fräkentorp hade jag en trevlig tur på asfalt och oljegrus fram till Flen.

Framme i Flen åt jag en tråkig pizza på Pizzeria Venecia. Cyklade sedan förbi Hotell Loftet och tänkte ”det där såg inte så dåligt ut trots allt” och satte kosan i riktning mot Nyköping längs väg 221. Det var en lugn och fin väg att cykla på men den här dagen var det varmt och kvavt och vinden låg i perfekt motsatt riktning mot min färdriktning. Jag tror inte det blåste mer än 5-7 m/s, men det var tillräckligt för att tära på psyket och motivationen. I Bettna hittade jag ingen tröst i form av fik eller rastplats (jag åt en muffins från Kvicksund i vägrenen) men i Vrena dök Café Munterhuset upp som en oas i öknen.

Efter fikapausen och vattenpåfyllning började destination Nyköping kännas inom räckhåll. Sista biten på riksväg 52 tog jag mig fram i zombieläge (cyklandes på låg växel, blicken lågt, vinden dånande i öronen) och det gick ganska bra eftersom vägrenen var bred.

Vid Stigtomta svängde jag vänster och cyklade förbi Skavsta och kom till slut äntligen fram till Nyköping. Efter en dusch mötte jag upp med Kevin och vi åt gott på Restaurang Ät. Jag åt ”Kål, kål, kål” till förrätt och ”Fried Chicken 2.0” till huvudrätt och maten och sällskapet var i toppklass! Tillbaka på hotellet, som visade sig vara en sorts spa-hotell, tog jag mig ner till relaxavdelningen för att simma några längder i poolen (ett ogenomtänkt slöseri av energi), ligga och flyta lite i bubbelpoolen och satt sedan en stund i bastun för att svettas lite extra.

Det här var den tyngsta dagen både fysiskt och mentalt, men kanske också den mest minnesvärda och givande.

Etapp 6 – Nyköping-Norrköping

Den sjätte dagens cykling skulle ta mig till Norrköping. Från första kilometern hade jag ont i knät och valde att cykla i lugnt tempo. Åt en relativt tråkig pizza till lunch på Jönåkers Pizzeria och tog en fikapaus på Circle K i Stavsjö tillsammans med alla bilsemestrande svenskar som svängde av E4:an.

Framme i Norrköping träffade jag Jonas och vi begav oss till Skrymslet under trappan. Jag beställde in en tofu-gryta (Kinesen) med pommes vid sidan av. Jag kan bekräfta att trots 6 mils cykling den dagen är det svårt att orka med både grytan och alla pommes. Det var hursomhelst väldigt gott.

Etapp 7 – Norrköping-Linköping

Sista dagen på cykelsemestern handlade mest om att komma hem så snabbt och enkelt som möjligt. Jag var lite sugen på att cykla norr om Roxen för att komma till Berg och sedan hem till Linköping men den rutten får jag spara till en annan dag när benen är piggare. Vägen mellan Norrköping och Linköping är enkel men inte så naturskön.

Jag var lite trött och sliten även den här sista dagen på resan men med så nära till att komma hem och med en klick ormsalva på vardera knä var det bara att trampa på de sista milen. Som alla dagar tidigare: till slut kommer man fram och får vila. Som ni märker togs det inte många bilder under de sista två dagarna. Däremot lyckades jag klippa ihop en liten film som visar en romantiserad och vinglig bild av hur härligt det är att cykla längs vägarna på sommaren:

Frågor och svar

Vad är det för cykel?
Ursa är en Specialized Crosstrail Sport storlek L. Originalutrustad förutom pedaler, stöd, ringlås och stänkskärmar.

Vad vägde packningen?
Ryggsäcken Yoda vägde runt 8-10 kg beroende på hur mycket vatten (1,4 liter som mest) och mat jag hade med mig.

Var det något i packningen du inte använde?
Myggmedel, reflexväst, fotbollsstrumpor, ett par extra glasögon. Dessa hade förstås kunnat lämnats hemma för att spara vikt men man kan också hävda att de är bra att ha med i nödfall.

Hur långt cyklade du?
Ca 50 mil plus 2-3 mil under dagarna i Hallstahammar.

Vad hade du gjort om du fått punktering?
Gått till närmsta plats där jag kunnat laga punkteringen, alternativt ringt någon som kunnat hämta mig och cykeln. Tack och lov prövades jag aldrig på den här punkten.

Gjorde det mycket ont?
Cykelbyxor är ett måste, men även med cykelbyxor blir man öm efter ett tag. Under cyklingen får man ont i rumpan efter ett par timmar eller lite mer, men smärtan tenderar att domna bort efter tag ändå så det är inte så farligt. Skavsår slapp jag helt och hållet. Träningsvärk blev ett nytt normaltillstånd under resan och höll i sig i tre dagar efter att jag kommit tillbaka till Linköping.

Hursomhelst gjorde det inte jätteont under resans gång och man glömmer snabbt att man ens haft ont när man fått vila lite, så det är lätt att känna att man kan göra om det här när man får cykellust igen.

Skulle du gjort något annorlunda om du fick göra om resan?
Äta pizza mer sällan, framför allt i Flen.

Vad var det värsta med cykelsemestern?
Motvind

Vad var det bästa med cykelsemestern?
Att man ”tvingas” stanna på många olika ställen som jag aldrig hade besökt om jag färdats med bil eller tåg. Att få träffa många vänner och äta tillsammans.

Hur skulle du sammanfatta cykelsemestern?
För att parafrasera en av svenska landslagets fotbollsspelare (jag minns inte om det var Isak, Lindelöf eller någon annan) om att spela EM i Spanien: ”Det är tungt att spela fotboll i Spanien cykelsemestra i Sverige på sommaren—man måste äta mycket och sova mycket.” Det är inte roligt jämt, men det är skönt när det är över och man kan ge sig själv ett ”Wow, jag klarade det!”.

Som mycket annat det här året var den här resan en sorts limit testing. Nu vet jag hur långt jag tycker det är roligt att cykla och låren mår kalasbra. Den stora belöningen är de oväntade historierna, den goda maten och att få ha hälsat på sina vänner. Innan jag gav mig iväg på den här resan visste jag inte om det gick att cykla hela vägen från Linköping till Askersund till exempel. Nu vet jag att det går kanonbra och jag rekommenderar alla som är sugna att prova på 🙂