Socialt experiment, del 2

Jag är superglad just nu, för mitt lilla experiment uppfyllde förväntningarna och mer än så.

Har du inte läst del 1 i min serie om sociala experiment så gör det nu!

Kort backstory: klockan var ca 17:00 lördagen den 21a september, lappen om pizzorna hade varit uppe i ungefär 23 timmar och jag blev mer och mer orolig för att ingen skulle våga ta chansen och få gratis mat. Jag hade tidigare under dagen lämnat lägenheten för att springa en runda i Ryds motionscentrum och därmed riskera att missa om någon ringer på dörren. Jag kollade till lappen innan jag började springa (den satt där den skulle) och när jag kom tillbaka var läget oförändrat, var det verkligen ingen som var intresserad?

Efter löprundan såg jag till att äta ett rejält lass med pasta och bacon för att fylla på med energi. Medan jag åt, iklädd endast badlakan för att jag skulle duscha ASAP, kollade jag samtidigt igenom några musikvideor av Savage Garden. Om ni försiktigt föreställer er detta förstår ni att om någon skulle entra lägenheten just då skulle deras WTF-mätare slå i taket. Som tur var gjorde ingen det. (Phew)

Jag lyckas äta upp och även duscha och ingen ringer på dörren, skönt. Jag drar på mig ett par shorts och rullar ut mitt liggunderlag som jag till vardags använder som yoga-matta, dock endast för stretching av den enklare graden, jag är inte riktigt gjord för yoga tror jag.
Stretchingen i kombination med endorfinerna från löpningen får mig att känna mig som Lee Sin personifierad, hade inga glasögon på mig heller så jag var i princip blind.

Så hör jag dörren till korridoren slå och kort därefter ringer det på dörren. Fort fort, på med en T-shirt så att man är representabel. Kikar genom titthålet på dörren, en kille och en tjej. Jag öppnar och försäkrar dem om att pizza-erbjudandet är på riktigt och ber dem stiga in medan jag gräver fram det röda guldet ur frysen. Och steg in gjorde de verkligen, jag menar, vissa hade säkert stannat i hallen men dessa två vågade ta sig fram flera meter och bland annat se ett random liggunderlag på golvet och träningskläder utspridda här och var.
Jag hade åtminstone Marina and the Diamonds spelandes från Y-tuben vilket jag hoppas gav något pluspoäng till det totala intrycket jag gav.

Vi kom fram till att både jag och killen pluggade till civilingenjörer men med olika inriktning. Det kändes trevligt att mötas under glada förhållanden och inte låta någon rivalitet komma emellan. Tjejen var där på besök, tänk vilken spännande helg att få komma till Linköping och se studenter interagera, ge bort mat och såna saker. Därefter följde en kort diskussion om hyror och sedan var det dags för adjö. Ett ”hade bra” och ”hej då”, inget speciellt. Eller, för mig var det minsann speciellt.

Innan jag sagt hejdå utan bara hunnit greppa tag om dörrhandtaget för att stänga dörren efter mina gäster hade killen, som bar pizzorna, i princip hunnit halvvägs genom korridoren. Han var väl hungrig kan jag tro. Men tjejen som var sist ut ur min lägenhet och därmed på lite närmare avstånd vände sig om, jag sa ”hej då” och hon gav ett jättefint leende tillbaka när hon returnerade orden. Made my day!
Jag minns inte riktigt hur någon av dem såg ut egentligen, jag blir så nervös av att behöva prata med okända människor, särskilt flera stycken på samma gång. Men intrycket jag fick från tjejen, väldigt positiv och söt, är något jag kommer ha glädje av i dagar framöver.

Min förhoppning om en framtida fru kanske inte slog in, men jag är nöjd ändå. Risken med att säga ”Hej, jag bor här och har gratis mat till någon” känns väldigt värt när man ser till resultatet.

Stort tack till de två randoms som hade modet att ringa på dörren och få Billys-pizzor, det hade varit en mycket tråkigare lördag om det inte hade varit för er!

En reaktion på “Socialt experiment, del 2

  1. Alex

    Det gick ju bra… vilken god gärning

    Och vad spännande om det hade dykt upp någon vid ”fel” tidpunkt :D

    Fler sociala experiment önskas vid tillfälle!!

Kommentera