Socialt experiment, del 1

Denna vecka har jag jobbat med ett dokument, eller närmare bestämt en annons. Den såg ut såhär ungefär:

BORTSKÄNKES!

Kära grannar, tydligen innehåller Billys-pizzor laktos och tydligen är jag laktosintolerant, FML. Detta innebär att mina fem Billys-pizzor i min frys är värdelösa för mig men istället för att kasta dem tänkte jag att någon annan kanske har glädje av dem.

Först till kvarn! Bara till att ringa på dörrklockan till […yada, yada, yada…]

Är jag hemma och vaken så får ni alltså fem goa Billys-pizzor att kalasa på!

Med vänlig hälsning

Eric

PS Om du nappar på erbjudandet så får du gärna ta ner lappen från anslagstavlan, så slipper jag springa i trapporna och göra det själv, spara på en gammal mans knän osv.. KTHXBYE 🙂

Jag har nu skrivit ut annonsen och satt upp den på anslagstavlan i trapphuset, mycket spännande. Att göra såna här saker som normalt folk oftast inte gör mig ganska upprymd och jag har blandade känslor kring detta, som jag tänkte presentera i punktform här och nu:

• Förhoppning: Att min framtida fru ska ringa på dörren och säga ”Var det här man fick Billys-pizzor? Tihi..” och att vi sen lever lyckliga i alla våra dagar.
• Förväntning: Generisk manlig student runt 20 år ringer på dörren och inom 20 sekunder går han därifrån med pizzorna, ingen nämner någonsin händelsen igen.
• Oroar mig för: Att studenternas snålhet och jakt på gratis käk inte övervinner deras rädsla för att interagera med en annan människa (jag) som är tokig nog att ge bort sin egen mat, skulle verkligen vara ett misslyckande för experimentet.

Nu återstår att hoppas på det bästa och se vad som händer, i del 2 kommer jag troligtvis skriva kort om vad som hände. Tills dess, hade bäst!