Årets löparsäsong går mot sitt slut och det är dags att titta tillbaka på året som gått för att sedan blicka framåt mot nya mål. Det är drygt ett år sen jag skrev Löpning i retrospektiv och det här inlägget blir liknande det, men med ett kortare tidsperspektiv.
Årets löparframgångar
Det har hänt mycket bra inom löpningen för mig i år, men den största framgången som dessutom gett ringar på vattnet är att jag hittat till Kolbäcks Löparklubb. Sedan prova-på-passet i mars har det totalt blivit 28 pass. Det bästa med klubben är alla glada och trevliga medlemmar som har gjort löpträningen till en mycket mer social aktivitet för mig än tidigare. Det näst bästa med klubben är intervallpassen på torsdagarna, för är det något jag aldrig tar mig för på egen hand så är det intervaller. Med några klubbkompisar vid min sida blir intervallpasset en helt annan sak, och ofta smyger det fram ett opretentiöst tävlingsmoment inom mig under de här passen. Det viktiga är dock inte att vinna (eftersom det trots allt inte är någon tävling) utan att pusha mig lite extra och få ur de sista krafterna för dagen.
Kvantitativa resultat
Med klubbens regelbundna pass har träningen blivit mer jämn än förra året och träningsvolymen har ökat. Antalet tillryggalagda kilometer landade på 672 förra året, och om jag håller i året ut kommer jag landa på ungefär det dubbla.

Och nu en snabb tillbakablick till förra årets resultatinriktade mål, de löd så här:
Starkt commitment från förra året
- Genomföra Lidingöloppet 30km på under tre timmar – Avklarat två gånger om!
- Springa en halvmara på under två timmar – Avklarat tre gånger om!
Svagt commitment från förra året
- Genomföra ett maraton – Målet lever fortfarande.
- Genomföra ett ultramaraton – Målet lever fortfarande.
- Springa 5km på under 21 minuter – Avklarat två gånger om!
Kvalitativa resultat
De kvantitativa resultaten är prestationsinriktade på ett nästintill jobbigt sätt, och för mig är det viktigt att påminna mig om det hälsobaserade målet som jag formulerade förra året. Det löd ”att uppnå balans mellan en sund och hållbar livsstil och kontinuerlig utveckling inom löpningen”. Målet är lika relevant nu som då. Jag känner att jag i år har blivit bättre på att hålla hälsan i schack samtidigt som resultaten förbättrats, och jag har lärt mig mycket om hur kroppen fungerar och reagerar på min löpning. Årets eureka-ögonblick var när jag, med tips och råd från ChatGPT, lärde mig att min sesamoiditis (självdiagnosticerad) kunde lindras genom att placera fötterna längre fram på cykelpedalerna då jag cyklar. Löpningen handlar inte sällan om just såna här justeringar på detaljnivå och förbättringarna sker långsamt, men det är väldigt tillfredsställande när man hittar nya små trick.
Nästa säsongs mål
Det har som sagt varit ett bra träningsår och med det har starka resultat och personbästan följt. Det känns förstås väldigt kul, men lika fort som ett personbästa på 5km inhämtas uppdateras målen för ännu bättre resultat. Till nästa säsong ser målen för närvarande ut så här:
Starkt commitment för 2027
- Genomföra Lidingöloppet 30km på under 2h37min
- Springa en halvmara på under 1h30min
- Springa 5km på under 20 minuter
Svagt commitment för 2027
- Genomföra ett maraton
- Genomföra ett ultramaraton
Idén till Lidingöloppet på 2:37 kom när jag kapade 10 minuter från förra årets personbästa 2:57 och kom in på 2:47. Det känns därför helt naturligt att jag då som 37-åring kapar 10 minuter ytterligare och springer in på 2:37 år 2027. Jag tycker om att haka upp mig på siffror på det där viset, men hur jag ska ta mig dit i praktiken är lite mer komplicerat. Målen för halvmara och 5km kan ses som hjälpmål till Lidingömålet. De är lite mer realistiska och förhoppningsvis uppnår jag något av målen nästa år, men då gäller det att träningen blir ännu lite bättre än i år. Att slå distansrekordet och ge mig i kast med maraton-distanser känns just nu inte lika viktigt. Samtidigt tror jag att det kommer hända någon gång, och rätt som det är uppstår en fin möjlighet att ställa sig på startlinjen för nåt sånt där ohyggligt långt påhitt. Jag lämnar det delvis i ödets händer.
I övrigt har jag observerat överansträngda psoas-muskler hos mig själv, men hur jag ska komma till bukt med det återstår att se. Cyklingen är förmodligen oskyldig i det fallet, men allt sittande på jobbet kan vara en bidragande faktor och därför ska jag försöka bli bättre på att motionera ståbords-läget på skrivborden.
Att få en mer jämn och frekvent träningsvolym är ytterligare ett av målen för nästa säsong. ”Lite men ofta” ska det va, och så länge ”ofta” kan upprätthållas så kommer definitionen av ”lite” att öka med tiden.
Slutord
Under årets lopp har jag observerat en sorts memento mori-tanke i det att jag närmar mig mina bästa löparresultat, och kanske har jag redan uppnått dem. Jag tror fortfarande att jag har personbästan att förbättra, men vadsomhelst kan hända och i bästa fall är det bara åldern som till slut börjar ta ut sin rätt. Jag tror och hoppas att det kommer vara lite skönt när livet övergår från att jaga nya rekord till att arbeta med underhåll och att bromsa förfallet. En bok jag tänkt läsa under det kommande året för att få hjälp med bromsandet är Move Your DNA av Katy Bowman.
Avslutningsvis vill jag påminna mig själv om att komma ihåg att njuta av löpningen, ta vara på tillfällena av att få springa med vänner och likasinnade. Inte fastna i att jaga tider även om det finns glädje i prestationer också. Under höst-vintern kommer jag köra pass utan automatisk kilometer-tidtagning på löparklockan och låta kroppen stå för kommunikationen istället för klockan. Årets sista lopp blir Kullamannen 20k vilket kommer bli mörkt, eländigt och väldigt roligt tillsammans med bästa löparkompisarna man kan tänka sig.
PS Skickar med en bild från årets experiment; 30km på Björnön med chokladbollar som främsta näringskälla. Energin fanns där genom hela passet, magen protesterade inte det minsta och smak-kombon med Enervits apelsin-sportdryck matchade perfekt. Slutsatsen för mig är att chokladbollar är ett kostnadseffektivt och smakfullt alternativ till dagens energi-geler, men gelerna är mer lätt-transporterade och är att föredra under de viktiga loppen.

Tankar, frågor, funderingar? Lämna gärna en kommentar!