Den här veckan har mycket handlat om budget och Thanksgiving. Mindre viktig för gemene man än statsbudgeten, men ur ett ekonomiskt perspektiv allra viktigast för mig, är min egen privatbudget. Som ingenjör får jag titt som tätt fundera över vad pengarna jag blir överöst med ska gå till, ett optimeringsproblem med många osäkra faktorer.
Precis som när Elon Musk ville ha bevis för hur hans sex miljarder dollar kunde bekämpa världshungern vill jag också veta att pengarna jag placerar går till bra ändamål, vilket är en anledning till att sitta lugnt i pengabingen och inte skicka iväg alla pengarna till WFP och WWF så fort de kommer in på kontot.
Hittills har jag hittat tre organisationer som jag gärna skickar en slant till varje månad. Dessa är Khan Academy, Mozilla Foundation och Wikipedia (Wikimedia Foundation). Att just de här har blivit utvalda är ganska godtyckligt, men inte fullständigt slumpmässigt. En av de främsta anledningarna att donera till dem är för att de tillhandahåller väldigt bra produkter och tjänster. Khan Academy hade jag stor hjälp av under min egen utbildning och jag lärde mig saker lika bra därifrån som från min statligt finansierade utbildning. Mozilla utvecklar ju bland annat webbläsaren Firefox som jag använt sedan 2006 och jag hoppas att jag genom mitt bidrag hjälper dem att skydda internet från att helt falla i händerna på tech-jättarna Google och Facebook. Wikipedia tror jag de allra flesta har en relation till och det är nog väldigt få som skulle vilja vara utan den fria encyklopedin, så jag hoppas att min donation håller dem vid liv många decennier framöver. Dessutom fick jag så dåligt samvete något år när Wikipedia körde sin årliga drive med donationstiggeriet så jag kunde inte säga nej längre. Numera, som månadsgivare, kan jag stänga ner alla Wikipedias rop på hjälp utan att få skuldkänslor. Man kan fråga sig vad motivationen till att donera kommer ifrån egentligen. Hursomhelst känns det bra när man får ett mejl som på ett ungefär säger ”Tack för din gåva, nu har världen blivit lite bättre tack vare dig”.
Det här med att donera sina pengar och dessutom tala högt om det är lite märkligt. Nu gav jag tre exempel på vart jag skänker mina pengar men det hade likaväl kunnat vara trettio eller trehundra organisationer och ändå hade det kanske inte varit tillräckligt—jag hade kunnat göra mer. Det är också tydligt att jag valt att donera till organisationer som jag själv har en personlig relation till, så det kanske inte är så filantropiskt agerat som det låter. Det är som Leif Östling säger: ”Det finns ju alltid en egoism i det hela”. Östling står också för inspirationen till dagens rubrik och om ni vill blicka tillbaka till 2017 och lyssna på honom såväl som på Magdalena Andersson (då som finansminister) kan ni klicka er vidare till nyhetsinslaget här: https://www.youtube.com/watch?v=bsZxxs8x5Og
Baserat på reaktionerna på Östlings uttalanden var det många som blev provocerade av hans attityd. Själv blev jag inte särskilt provocerad och det tror jag beror på att jag inte ser någon stark koppling mellan pengar och min personliga lycka. Det kan också bero på att jag har god marginal till gränsen där bristen på pengar skapar oro och olycka. Hursomhelst tycker jag inte att människor per automatik har skyldighet att dela med sig av sina tillgångar. Däremot tycker jag att donationer till ett gott ändamål är ett bra sätt att visa sin tacksamhet och själv känner jag att jag får mycket tacksamhet tillbaka så det är en solklar win-win i min bok.
Att veta om en donation har en positiv effekt eller inte är sällan objektivt mätbart. Istället får man gå lite på magkänsla för att besluta om pengaflödet. Därför undrar jag om du har några tips eller idéer för hur pengar bäst kan fördelas för en bättre värld eller för ett bättre individuellt välmående? I konsumismens tecken och anti-tecken har ju den här veckan både innehållet Black Friday och den inte lika väletablerade En köpfri dag, men nu övergår vi till julperioden som handlar om mer än att bara köpa saker och med det önskar jag alla läsare en glad första advent!
Språk, kultur och mjuka saker 