Den här veckan fick jag ett paket med prylar från Inet. Det brukar oftast vara en glädjefylld tid när man får nya datorgrejer att leka med men den här gången kan jag konstatera att det blev en jobbig start. Låt oss ta det från början.
Ett tränat öga kanske lägger märke till att grafikkortet (det stora paketet) har text med kyrilliska bokstäver. Är det ryssen som planerar invasion månntro? Tja, en snabb översättning med det här fina tangentbordet och Google Translate avslöjar att det medföljer en uppsättning vapen som gåva. Men jag tror vi kan vara lugna, jag är rätt säker på att de hör till spelet War Face.
Det vara bara till att knö in grafikkortet i min ganska trånga datorlåda. Allt gick inte perfekt, det var svettigt och jag var rätt hungrig trots energin från pingvinstången, men till slut blev det såhär fint:
Nu var det bara till att veva igång muskedundret och ägna sig åt mjukvaran istället för hårdvaran, vilket jag i regel tycker är mycket roligare. Den här gången skedde ett undantag från regeln. Jag är ledsen över att behöva gå in rätt djupt på de tekniska detaljerna nu, men situationen krever detta för att kunna ge en rättvis bild av eländet. (Och jag vet hur man stavar kräver men ibland får jag mina associationer. För dig som inte vill läsa vidare kan jag därför istället rekommendera en kik på Ett kilo mjöl.)
Planen var nu att installera drivrutiner från Nvidia. Det skulle inte vara svårt, det fanns en jättebra guide på Ask Ubuntu och jag hade faktiskt installerat Nvidias drivrutiner på Linux på min gamla dator Svinpäls för typ fem år sen, det kunde väl knappast ha blivit svårare med åren? Jag hade dessutom tänkt på att jag redan hade en drivrutin till mitt integrerade grafikkort i Intelprocessorn, den avinstallerade jag enkelt med kommandot
sudo apt-get autoremove --purge intel-linux-graphics-installer
och till slut var jag redo att installera den nya drivrutinen. Men det var något som inte ville fungera. Varje gång jag försökte installera drivrutinen så avbröts den med felmeddelandet ”Unable to load kernel module” eller nåt liknande. Detta var inget jag trodde skulle vara några problem, det fanns ju en detaljerad loggfil och Google att tillgå. I loggfilen såg jag två fel, dels att ”Kernel configuration is invalid.” och nåt om ”Unknown symbol drm_*”. För mig sa det inte så mycket, men på Google kunde man hitta många andra som hade haft liknande problem. Så de följande timmarna bestod mest av att installera paket, ta bort paket, skriva saker i konfigurationsfiler, starta om datorn, köra installationsprogrammet, misslyckas. Om och om igen, allt i den fantastiska upplösningen av 800×600 pixlar.
Tiden gick, jag blev hungrigare, tröttare, argare och jag behövde sova för nästa dag var en helt vanlig arbetsdag. Om den här historien hade haft ett lyckligt slut hade det stått att jag till slut insåg att det var några gamla rester från den där Inteldrivrutinen som låg och skräpade. Jag läste på lite noggrannare om hur man avinstallerade drivrutinen och kunde läsa att man behövde ta bort ett dkms-paket som jag tidigare förbisett. Hursomhelst har inte den här historien ett så pass lyckligt slut, och jag vet inte om det faktiskt var det där dkms-paketet som var roten till det onda. Det fanns nämligen en ”enklare” lösning: ominstallation! Enkelt var ordet, så enkelt att jag gjorde en liten lista över hela förfarandet:
Bestämma mig att det är dags att gå över till Kubuntu 15.04 -> Ladda ner ISOn -> Fixa bootbart USB-minne på macen, inte via UNetbootin utan via Manual Approach för att jag i den stunden är en idiot. -> Kopierar med dd till /dev/disk2, tar jättelång tid så efter en kvart avbryter jag och kör via /dev/rdisk2 istället, går på tre minuter. -> Installera via USB-stickan, bara det att installationen krashar halvvägs och säger att den troligtvis är korrupt, misstänker att /dev/rdisk2 var fel väg att ta. -> Kopierar på nytt via /dev/disk2 istället, hinner ta en dusch under tiden. -> Försöker installera via USB-stickan på nytt, samma fel. Verkar som att den nedladdade ISO-filen var helt paj. -> Försöker ladda ner på nytt, superlångsam server. -> Laddar ner via BitTorrent istället. -> Installerar via UNetbootin istället, framsteg! -> Lyckas installera! -> Lyckas installera grafikdrivrutinen. -> Bara till att installera alla program på nytt.
Dagen därpå märkte jag att Kubuntu 15.04 har en bug, och just där och då hade jag inte tålamod för fler buggar och problem. Jag hamnar i en mindre distributionskris, om jag inte trivs med Kubuntu, vad finns det då för hopp? Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till det som funkar, och installerar Kubuntu 14.04 på nytt, med samma gamla installationssticka som jag använde för 10 månader sen när datorn var ny. Eländescirkeln var sluten.
Jag hade gärna gått igenom hur installationen av 14.04 gick och vad jag behövde göra för att få det att fungera som jag vill, men det här inlägget är långt nog nu, så det spar vi. Det jag har lärt mig är att ibland kan det vara en bra idé att vid problem ta ett steg tillbaka, laga mat till lunchlådan nästa dag och äta lite men när min dator inte fungerar är det svårt att slita sig från problemet, det är lite av mitt skötebarn. En ominstallation är sällan den bästa lösningen och den här gången var det sannerligen inte enkelt. Ta hand om er och era datorer 🙂
– Eric
Språk, kultur och mjuka saker 