Jag fokuserar mycket på löpning i dessa dagar, Lidingöloppet är sex veckor bort och innan dess är planen att köra ett blodomlopp i Västerås och ett fun run i Hallstahammar. I takt med att jag försöker formtoppa tänkte jag att det kunde vara kul att ta en tillbakablick över min löpning och vad den har gett mig hittills, och jag börjar min tillbakablick långt bak i tiden, i barndomen.
Ungdomsåren (00-talet)
Jag minns mellanstadiet och BENTUS-mästerskapen (BENTUS stod för Hallstahammars skolor Berg, Eldsboda, Nibble och Tuna, tror jag) där vi elever tävlade i olika friidrottsgrenar. Jag var i final på 60m sprint. Startskottet gick, snabba ben, kom trea men pga tjuvstart fick loppet gå om. Startskott #2, snabba ben. En lärare kliver in på löparbanan, jag hade den yttersta banan och blev störd. Kom fyra. Lämnade in protest som avslogs. Utanför pallen och lite tårar. Sprintkarriären var över för min del, men jag var en snabb kille på den tiden.
Resten av ungdomsåren sprang jag mest på fotbolls- och tennisplanen, sällan sprang jag bara för att springa.
Blodomloppet i Västerås (2011-2014)
När jag jobbade på Westermo blev jag meddragen till Blodomloppet. Kul och social tillställning med picknick efter avklarat lopp. Jag gjorde inga kanonresultat men klarade mig under 25 minuter på båda 5km-loppen 2011 och 2012. 2013 var jag upptagen med flytt till Linköping, och i takt med att jag fasade ut Blodomloppet i Västerås började min tradition med LiU-loppet.
LiU-loppet (2013-2018)
Som nybliven student var jag peppad på att springa universitetets eget lopp hösten 2013. Jag minns att jag skrev i klassens facebook-grupp om någon ville haka på, men det var ingen som ville. Jag valde att springa 10km istället för 5km, kanske för att imponera på nån med den längre distansen. Jag tror dock ingen blev imponerad med mitt blygsamma resultat på 56:58 och ca 4 placeringar från sistaplats.
Efter det ödmjukande resultatet i debuten på LiU-loppet var jag avtänd på att springa milen, men jag var hookad på arrangemanget i sig! Hösten 2014 gjorde jag mitt bästa resultat på 5km (21:07) och det känns orimligt att jag faktiskt sprungit så fort. Jag har aldrig varit nära att springa så fort senare lopp även fast jag har löptränat mer än jag gjorde då. Det finns två tänkbara förklaringar. Den mest troliga är att banan det året var något kortare än 5km. En alternativ teori är att min uppvärmningsrutin på gymmet att försöka springa 3km på löpbandets 10minuters warmup-pass (jag lyckades aldrig) gav effekt på 5km-distansen, det vore ändå positivt då gymmandet i sig inte hade någon påtaglig effekt i övrigt.
Efter 9 avklarade LiU-lopp (missade hösten 2015 pga sjuk) var min inställning till löpning att det mest var ett sätt att plåga sig själv och distanser längre än 5km var slöseri med energi.
Sectra och Covid-åren (2019-2022)
Efter att ha tagit examen från LiU bytte jag ut LiU-loppet mot aktiviteter med jobbet. Jag sprang Blodomloppet i Linköping 2019, som vanligt 5km och med den sociala gemenskapen återfunnen bland kollegorna. I övrigt blev det mest springande på innebandyplanen där jag hade större självförtroende för min löparförmåga än för min bollkontroll. Under pandemi-åren blev det inga lopp sprungna, däremot startades en påverkanskampanj för att jag skulle börja springa längre sträckor än 5km.
”En ultra-löpare in the making” (2023-nutid)
När jag tittar på mina resultat från mina lopp och ser hoppet från 5km på Blodomloppet i maj 2019 till 21km på Österlen Spring Trail april 2023 kan man undra, hur tänkte jag där? Jag minns precis vad jag tänkte: ”Jag brukar spela innebandy två gånger i veckan, och efter en timme har jag alltid krafter kvar och skulle kunna spela ett tag till. Att jogga i 2 timmar borde vara en baggis.” Jag tyckte inte om att springa ute på vintern på den tiden, men jag satte upp en plan att springa 4 längre löparpass innan ÖST och veckan innan loppet sprang jag min sista förberedelserunda och vid ca 10km kände jag att det gjorde lite ont i knät.
Så kom dagen för Österlen Spring Trail 21km. Planen var att gå ut lugnt och inte ta ut mig. Jag följde planen bra i 8km, sen tappade jag tålamodet över det långsamma tempot i klungan, fick nåt ryck och sprang alldeles för fort i 4km. Med 12km avklarade började knät göra ont och det var 9 kilometer kvar. Resultatet blev 2:58:50 och jag hade låst upp achievementet ”Löparknä”!
För andra gången ödmjukad inom löpningens ädla konst kom jag ändå hem från ÖST med en positiv känsla till löpningen. Knät gjorde förvisso ont, men jag insåg, och fick hjälp att inse, att med rätt träning och förberedelser kan jag lära mig och kroppen att springa längre sträckor, och ha kul på vägen dit. Sex veckor efter ÖST sprang jag 5km på Blodomloppet i Linköping på 21:59, en trevlig tid och ett lopp med mycket löparglädje. Det var också senaste gången jag sprang ett officiellt lopp kortare än milen. I 2024 och 2025 års loppkalender syns numera halvmaror och Lidingölopp, inklusive en revansch på ÖST med tiden 2:06:00. Vart tog känslan av att ”all löpning längre än 5km är slöseri med energi” vägen? Med inspirerande och peppande vänner, och en och annan bok om löpning, är utvecklingen av mitt mindset ett faktum, roligt!
I spåkulan (nutid-framtid)
Mina mål och intentioner för löpningen kan delas in i två delar, den ena resultatinriktad och den andra hälsobaserad. Om vi ser till den resultatinriktade delen är mina konkreta mål följande:
Starkt commitment
- Genomföra Lidingöloppet 30km på under tre timmar
- Springa en halvmara på under två timmar
Svagt commitment
- Genomföra ett maraton
- Genomföra ett ultramaraton
- Springa 5km på under 21 minuter
Det sista målet la jag till nu som hastigast för jag har en dålig känsla över att LiU-loppet hösten 2014 är mitt bästa resultat på den sträckan.
Det hälsobaserade målet är mindre konkret än resultatmålen, men jag skulle formulera det som att uppnå balans mellan en sund och hållbar livsstil och kontinuerlig utveckling inom löpningen. Att springa långt och fort är förvisso roligt, men det handlar inte bara om att jag ger mig ut och springer tills jag vill spy, utan mer om att hitta rätt nivå och inse mina begränsningar såväl som min potential. Det innefattar mer än bara ren löpning. Det är stretching, rehab, kostval, och kanske det viktigaste av allt, vänskap och gemenskap av att få springa tillsammans med vänner och medtävlande!
Slutord
Det här inlägget fokuserade på mina tidigare resultat inom löpningen och progressen mot längre lopp. Om någon är intresserad av att se min fullständiga resultathistorik så delar jag mitt resultat-ark på Google Spreadsheets: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1KK04pFrKD3R8M6xt-sbBFsog–8R1WSx6_cOOcLDq6k/edit?usp=sharing
Jag tänkte att det också kunde varit intressant att reflektera över skadorna jag dragit på mig eller böckerna jag läst, men det fick inte plats i det här inlägget. Längre fram, kanske med fler skador och/eller böcker bakom mig kan det finnas material till ett eller två framtida inlägg. Hade gott så länge och njut av löpningen!
Vox clamantis in deserto 