Du som kan spanska kan säkert översätta inläggets titel, men även den som sett filmen Strictly Ballroom har en chans.

Trots att mi no habla español utan istället tillhör den sistnämnda gruppen kan jag avslöja att det betyder ungefär ”Ett liv levt i rädsla är ett liv levt till hälften.”

Det börjar närma sig final i årets säsong av Let’s Dance och då danshungern inte riktigt kan hejda sig hos mig tänkte jag att det vore kul att se en dansfilm. För er som inte hört talas om Strictly Ballroom kan jag säga att det är en australiensisk romantisk dramakomedi som handlar om dans och danstävling. Att den är australiensisk är anledning nog att se den. Komedi är ingen favoritgenre hos mig men i den här filmen tycker jag att den tillåter handlingen att utvecklas i ett högt tempo vilket höjer underhållningsvärdet. Soundtracket är bra, särskilt om man gillar Cindy Laupers Time after Time. Scenen på taket med Coca-Cola-skylten är magisk!

Filmen är helt klart köpvärd, för det är en film som man mår bra av och som funkar att se ensam eller med vänner och familj. Så jag tänkte, varför inte köpa den, en över 20 år gammal film kan inte kosta en förmögenhet. Eftersom att jag inte har någon DVD-spelare så blev jag väldigt glad när jag såg att den fanns tillgänglig för nedladdning på Itunes. Eller ja, väldigt glad är väl att ta i, Itunes är ju inte det bästa världen fått beskåda, men det fanns inga bättre alternativ. Så jag loggar in på mitt Itunes-konto, försöker leta upp filmen, går lite trögt och till slut får jag fram ett meddelande som löd ungefär ”Denna film är inte tillgänglig i din region.”

Jahopp, det var ju tråkigt tänkte jag, tråkigt för dem. För min del fick jag helt enkelt gå över till plan B. Jag slängde ut mitt magiska nät, gick och borstade tänderna och när jag kom tillbaka så fanns filmen där. Jag kan inte gå in på detaljer för hur det riktigt gick till, men för att citera Filip Hammar när han bjuder Fredrik på en magisk kaka: ”De som fattar, fattar.”

Nåväl, back to Sweden och Let’s Dance. Om jag får tippa resultatet tror jag att vi får se Serneholt mot Björkman i finalen och väl där tror jag att Björkman vinner om han dansar så att domartrion ger 28 poäng eller högre per dans. Serneholt har ju varit den bättre dansaren genom säsongen men svenska folket verkar ha charmats av tennislegendaren. Hur det faktiskt blir får vi se, spännande är det i alla fall.

Hej!

Vad roligt att du hittat hit och roligt att jag också hittat hit efter mitt långa avbrott. Det här inlägget får agera som uppvärmning och förhoppningsvis kommer det något mer innehållsrikt inom kort.

Jag kan passa på att nämna att jag äntligen lagat kodformateringen i mitt inlägg Gamla vanor. Det var inget större fel, men nu ser det ännu bättre ut, så om ni vill kan ni läsa det igen.

Idag, den 15e april, är det många som skickar sin ansökan för högskolestudier. Under mitt påsklov var jag på besök hos min alma mater Mälardalens Högskola. Det är en väldigt fin skola och det var en mycket trevlig miljö i deras bibliotek. Jag tror jag satt mer i biblioteket under den här påsklovsveckan än jag gjorde under mina hela två år som jag studerade där, vissa lär sig långsamt.

Så om någon känner sig osäker på sitt val kan jag bara säga att både LiU och MDH är finfina skolor. En längre utläggning om vad som är bra och dåligt med båda skolorna vore kanske på sin plats, men det tar vi en annan gång.

TL, DR; Tack alla för ett superbra 2013. Nu gör vi 2014 ännu bättre! I love you all!

Tjena bloggen!

Min först hösttermin som student i Linköping har susat förbi och det har varit spännande tider. Det är självklart att när man flyttar till ett nytt ställe och lämnar sitt aktuella liv bakom sig kommer det ske stora förändringar, men det är helt omöjligt att föreställa sig hur det kommer utvecklas. Tittar jag tillbaka på mina första månader här känner jag att allt har ordnat sig fint även om det funnits tider då det kändes tungt och ensamt, men det händer allt mer sällan nu när inte allt är okänt och skrämmande längre. 🙂

Syftet med att jag är student är ju såklart för att lära mig saker, men detta sker i fler dimensioner än bara den där jag lär mig hur man (inte) gör en almanacka-applikation i Python. Jag fick en idé om att beskriva detta fenomen i en punktlista, så nu är det lika bra att löpa linan ut.

Saker Eric gör i Linköping:

• Bygger mjukvara i labbsalen.
• Bygger kropp och hälsa på Campushallens gym.
• Bygger personlighet och identitet överallt, hela tiden.

Det är svårt att objektivt bedöma effekterna från den sista punkten men jag tror att de är mestadels positiva. Att ha lämnat komfortzonen och börjat ett nytt liv fyllt med utmaningar har boostat både självkänslan och livsglädjen och det känns superbra. En stor del av dessa förbättringar är tack vare de fantastiska människor jag lärt känna. Jag är verkligen inte den som, historiskt sett, snabbt bygger starka relationer vilket ofta beror på en rädsla för att göra fel och inte vara perfekt. Hahaha, vilken dum rädsla, men den håller på att jobbas bort tror jag. 😀

Därför är jag väldigt glad över att jag dag för dag får lära känna mina fellow kursare lite bättre och att jag ”redan” har ”så många kompisar”. De flesta av er går i klassen U1 (japp, U som i mjukvaruteknik) och till alla er som inte visste det så är vårt program, Civilingenjör i Mjukvaruteknik, det bästa programmet på det bästa universitet, Linköpings Universitet, såklart. Jag är hedrad över att få vara en del min klass. Det är väldigt inspirerande att arbeta med så intelligenta männsikor. Men, det bästa av allt är den positiva attityden och den humor som finns hos så många av er. Jag hoppas kunna bidra till den glada stämningen vi har under de kommande terminerna, det kommer bli en fantastisk upplevelse och jag ser verkligen fram mot de återstående 4.5 åren ;D

Tror det räcker med sentimentalt snack som troligtvis inte riktigt makear sense för er läsare. Det här ska ju vara en julhälsning och hittills har det ju inte varit särskilt juligt i denna text.

Till alla nya vänner

Superkul att ha lärt känna er. Lycka till med eventuella kommande tentor 😉 Under 2014 kommer vi få lära oss massa roliga saker som Java, C++ och linjär algebra, mums filibaba. Ser fram mot ett lärorikt och utmanande år med er fyllt av långa pass i labbsalarna och många matlådor med (mycket) spaghetti och köttfärsås/falukorv.

Till vännerna i Västmanland iller bästa Hallstahammar

Jag kommer hem imorrn och det ska bli superskoj att träffa er och få höra allt skoj som hänt och hinna med att göra massa skoj. Mycket skoj i förra meningen, men det kan inte hjälpas, ni är väldigt skojiga av er. Skoj, skoj, skoj.

Till alla

God Jul och Gott Nytt År, hoppas ni får en förträfflig juletid! Avslutar med ett litet youtube-klipp som Linus tipsade mig om, tack Linus!

Eric Henziger signar ut, ses nästa år!

I skolan läser vi en kurs i logik, så det här inlägget kommer handla om just det, WOHOO.

* Sörjer de läsare som stängde denna sida efter att ha läst första meningen. 😥 *

Snabbkurs i logik (opedagogisk och allmänt kass)

Nåväl, logiken handlar bland annat om att dra slutsatser utifrån ett eller flera påståenden. Ett påstående kan antingen vara sant eller falskt. Vi har till exempel ett påstående som säger att ”Solen är varm” och i den verklighet jag känner till så är det påståendet sant.  Ett annat påstående ”Rävar har svans” är också sant så vitt jag vet. Ett exempel på ett falskt påstående skulle kunna vara ”Vatten är gjort av ägg”.

För att göra saker lite mer intressanta kan man applicera olika logiska operatorer på sina påståenden. En logisk operator är negation som kan beskrivas ”ej” eller ”icke” och kan betecknas ¬. Till exempel kommer ¬”Solen är varm” få värdet falskt. Alltså, med negation kan man göra om sant till falskt och vice versa.

Konjunktion, till vardags OCH, är en operator som använder två påståenden och slår ihop resultaten från de påståendena. Konjunktion betecknas ∧ och resultatet efter användning av denna operator är endast sant om båda påståendena man använde också var sanna. Om ett eller båda påståendena är falska kommer resultatet bli falskt. Exempel:
”Solen är varm” ∧ ”Rävar har svans” blir sant.
”Rävar har svans” ∧ ”Vatten är gjort av ägg” blir falskt.

Det var min crash-course till OCH-operatorn. Kanske har er nyfikenhet fått er att undra om det även finns en ELLER-operator, och ja det finns det. Men det finns en hake, ELLER kommer i två smaker, inkluderande och exkluderande.

Inklusiv disjunktion, som ELLER-operatorn kallas, innebär att minst ett eller båda påstående kan vara sanna för att hela resultatet ska bli sant. Exempel:
”Solen är varm” ∨ ”Vatten är gjort av ägg” blir sant.
”Rävar har svans” ∨ ”Solen är varm” blir också sant.

Exklusiv disjunktion kan bland annat betecknas med ett ⊕ och kan beskrivas med frasen ”antingen eller”. Alltså resultatet är sant om (och endast om) ett påstående är sant. Exempel:
”Solen är varm” ⊕ ”Katter har svans” blir falskt.
”Vatten är gjort av ägg” ⊕ ”En fjällmyr är fler än fyra elefanter” är falskt.
”Rävar har svans” ⊕ ”Kattugglan har svans” är sant.

En titt på svenska språket

Och, icke och eller finns ju även i det svenska språket, liksom i många andra språk. Här började jag tänka på om ordet eller är inkluderande eller exkluderande. Det skiljer sig nog i fall till fall men något som dyker upp då och då är det inte alltför vackra konstruktionen ”och/eller” som i själva verket är inklusiv disjunktion. En exempelmening kan vara ”När Nalle Puh är social umgås han oftast med Nasse och/eller Christoffer Robin”. Nu är säkert flera av oss rätt vana med att tolka och tyda ”och/eller” men jag känner ändå att ett ”och/eller” inte riktigt hör hemma där, det är långt och ser fult ut. USCH!

Vill jag att vi ska byta ut ”och/eller” mot ”inklusiv disjunktion”? Jamen självklart, hör bara: ”När Nalle Puh är social umgås han oftast med Nasse inklusiv disjunktion Christian Bale”. 8D /ironi

Faktum är att jag har kommit på en lysande idé för att utöka och förbättra vårt vackra språk. Mitt förslag är att vi inför ett nytt ord, ordet iller:

Iller kommer alltså från sammanslagningen ”inklusive eller” och är ett ord som inte används så ofta som det borde.* Visst, ordet finns redan för den svenska benämningen av Mustela putorius och därmed finns det viss risk för missförstånd men om ordet fluga klarar det så gör iller det också. Här kommer några exempel på meningar som använt sig av formen ”och/eller” men som jag nu istället ersatt med ”iller”:

• Bli universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap med inriktning mot matematik iller naturvetenskap.
• Bli mentor åt studenter med neuropsykiatriska iller psykiska funktionsnedsättningar.
• Ändra bolag iller sparform för din tjänstepension.
• Studera arbetsterapi inom området psykiska iller kognitiva funktionshinder.
• Lär dig förhandla bort övertidsersättning mot högre lön iller fler semesterdagar.

Vid det här laget är ni alla säkert övertygade om att iller är det nya braiga ordet som äntligen gör oss fria från konstruktionen och/eller. Det vi alla behöver göra nu är att försöka använda ordet iller så ofta vi bara kan.

Till sist vill jag bara sia i framtiden lite med en förutspådd notis från DN: ”Iller, ett ord som först myntades av Eric Henziger har revolutionerat det svenska språket. Tack vare att ”och/eller” som består av nio tecken kunde ersättas med det fem-bokstaviga ordet iller har åtgången på tryckpapper minskat drastiskt och det ökade antalet träd på planeten här återställt balansen i det globala ekosystemet. Vi säger TACK till Eric och bye bye växthuseffekten.”

Kram på er och Trevlig Helg!

* Illern verkar vara ett populärt smeknamn på kollegor som man ville reta lite lagom mycket, kanske har du en iller på jobbet? I så fall, låt hen få veta det på måndagsmorgonen för att göda den där härliga kontorsstämningen.

Aldrig har jag gråtit så mycket på min födelsedag som detta år.

Men var inte oroliga, det är inte så allvarligt som det låter. Först och främst, jag kan inte minnas att jag gråtit någon av mina tidigare födelsedagar så det finns inte mycket till konkurrens. Och om vi analyserar min dag lite mer så kanske det förklarar det hela lite bättre. Det var tre saker som fick bägaren att rinna över kan man säga 🙂

What makes Eric tear up?

1. Får grattis-MMS från föräldrarna, med gulliga små fantasidjur bifogade i meddelandet som är superglada, dansar och high-fivar. Hur gulligt som helst. Tänker på mor och far som också är hur gulliga som helst.
   
   
   
2. Får gratulationer på Facebook från sina vänner, och från människor som jag inte direkt hade förväntat mig att bli gratulerad av. Wow, folk tänker på en, det är en ganska trevlig insikt. Tack snälla vänner, betyder mycket ska ni vet, mer än jag kunnat ana. feelsgoodman.jpg
   
3. Äter lunch, kollar videos på reddit under tiden. Hamnar på Marlena Katenes youtube-kanal där hon lägger upp intervjuer med mer eller mindre kända människor. En sak bara, Marlena är funktionshindrad och sitter i rullstol och kan inte prata. Intervjuerna håller trots detta väldigt hög kvalité och att se någon övervinna sitt handikapp på det här sättet är något som verkligen berörde mig, riktigt stark tjej det där. Har inte hunnit se så mycket ännu men gillade intervjun med Tony Hawk. Mr Hawk is a total boss. Sen tycker jag att det är häftigt hur teknik kan användas på det här viset och helt verkligen förbättra någons liv så markant, gogo technology.

När jag läser de här punkterna nu i efterhand kan jag tycka att det är lite konstigt att jag skulle behöva bryta ihop för det där och kanske håller ni med. Men men, jag antar att jag har gått och blivit blödig på gamla dar, charmigt 😉

Annat roligt som hänt

Födelsedagen är ju en bra dag att unna sig något lite extra. Därför bestämde jag mig för att sätta bakningskunskaperna på prov med något så avancerat som chokladbollar. Jag följde Leilas recept men bytte ut smöret mot margarin, vilket gav protester på sina håll. Jag håller mig gärna till veganskt om det går men jag kanske borde sätta mig in mer i Smör vs Margarin-debatten. Istället för kaffe blev det vatten, hade jag haft konjak hemma eller om Systämet hade haft öppet hade jag kanske provat det. Note to self: Bunkra mer starksprit. Som garnering hade jag kokosflingor och hasselnötter.

Nu kanske ni undrar varför jag hade hasselnötter till chokladbollarna och varför det är en datormus med i bilden. Det ska jag tala om för er, om man slår ihop en hasselnöt och en datormus så får man nämligen något så oerhört sött:

Glad första advent, snart är det jul! 😀 Se till att lyssna järnet på www.julradio.se för extra mycket julstämning 🙂

PS: Tack till Ante, Jon, Manne och G-man som tog med mig till Dreamhack igår. Hade en intensiv och jätterolig dag med er. Ni är mäkta bra kompisar 🙂

Jag är superglad just nu, för mitt lilla experiment uppfyllde förväntningarna och mer än så.

Har du inte läst del 1 i min serie om sociala experiment så gör det nu!

Kort backstory: klockan var ca 17:00 lördagen den 21a september, lappen om pizzorna hade varit uppe i ungefär 23 timmar och jag blev mer och mer orolig för att ingen skulle våga ta chansen och få gratis mat. Jag hade tidigare under dagen lämnat lägenheten för att springa en runda i Ryds motionscentrum och därmed riskera att missa om någon ringer på dörren. Jag kollade till lappen innan jag började springa (den satt där den skulle) och när jag kom tillbaka var läget oförändrat, var det verkligen ingen som var intresserad?

Efter löprundan såg jag till att äta ett rejält lass med pasta och bacon för att fylla på med energi. Medan jag åt, iklädd endast badlakan för att jag skulle duscha ASAP, kollade jag samtidigt igenom några musikvideor av Savage Garden. Om ni försiktigt föreställer er detta förstår ni att om någon skulle entra lägenheten just då skulle deras WTF-mätare slå i taket. Som tur var gjorde ingen det. (Phew)

Jag lyckas äta upp och även duscha och ingen ringer på dörren, skönt. Jag drar på mig ett par shorts och rullar ut mitt liggunderlag som jag till vardags använder som yoga-matta, dock endast för stretching av den enklare graden, jag är inte riktigt gjord för yoga tror jag.
Stretchingen i kombination med endorfinerna från löpningen får mig att känna mig som Lee Sin personifierad, hade inga glasögon på mig heller så jag var i princip blind.

Så hör jag dörren till korridoren slå och kort därefter ringer det på dörren. Fort fort, på med en T-shirt så att man är representabel. Kikar genom titthålet på dörren, en kille och en tjej. Jag öppnar och försäkrar dem om att pizza-erbjudandet är på riktigt och ber dem stiga in medan jag gräver fram det röda guldet ur frysen. Och steg in gjorde de verkligen, jag menar, vissa hade säkert stannat i hallen men dessa två vågade ta sig fram flera meter och bland annat se ett random liggunderlag på golvet och träningskläder utspridda här och var.
Jag hade åtminstone Marina and the Diamonds spelandes från Y-tuben vilket jag hoppas gav något pluspoäng till det totala intrycket jag gav.

Vi kom fram till att både jag och killen pluggade till civilingenjörer men med olika inriktning. Det kändes trevligt att mötas under glada förhållanden och inte låta någon rivalitet komma emellan. Tjejen var där på besök, tänk vilken spännande helg att få komma till Linköping och se studenter interagera, ge bort mat och såna saker. Därefter följde en kort diskussion om hyror och sedan var det dags för adjö. Ett ”hade bra” och ”hej då”, inget speciellt. Eller, för mig var det minsann speciellt.

Innan jag sagt hejdå utan bara hunnit greppa tag om dörrhandtaget för att stänga dörren efter mina gäster hade killen, som bar pizzorna, i princip hunnit halvvägs genom korridoren. Han var väl hungrig kan jag tro. Men tjejen som var sist ut ur min lägenhet och därmed på lite närmare avstånd vände sig om, jag sa ”hej då” och hon gav ett jättefint leende tillbaka när hon returnerade orden. Made my day!
Jag minns inte riktigt hur någon av dem såg ut egentligen, jag blir så nervös av att behöva prata med okända människor, särskilt flera stycken på samma gång. Men intrycket jag fick från tjejen, väldigt positiv och söt, är något jag kommer ha glädje av i dagar framöver.

Min förhoppning om en framtida fru kanske inte slog in, men jag är nöjd ändå. Risken med att säga ”Hej, jag bor här och har gratis mat till någon” känns väldigt värt när man ser till resultatet.

Stort tack till de två randoms som hade modet att ringa på dörren och få Billys-pizzor, det hade varit en mycket tråkigare lördag om det inte hade varit för er!

Denna vecka har jag jobbat med ett dokument, eller närmare bestämt en annons. Den såg ut såhär ungefär:

BORTSKÄNKES!

Kära grannar, tydligen innehåller Billys-pizzor laktos och tydligen är jag laktosintolerant, FML. Detta innebär att mina fem Billys-pizzor i min frys är värdelösa för mig men istället för att kasta dem tänkte jag att någon annan kanske har glädje av dem.

Först till kvarn! Bara till att ringa på dörrklockan till […yada, yada, yada…]

Är jag hemma och vaken så får ni alltså fem goa Billys-pizzor att kalasa på!

Med vänlig hälsning

Eric

PS Om du nappar på erbjudandet så får du gärna ta ner lappen från anslagstavlan, så slipper jag springa i trapporna och göra det själv, spara på en gammal mans knän osv.. KTHXBYE 🙂

Jag har nu skrivit ut annonsen och satt upp den på anslagstavlan i trapphuset, mycket spännande. Att göra såna här saker som normalt folk oftast inte gör mig ganska upprymd och jag har blandade känslor kring detta, som jag tänkte presentera i punktform här och nu:

• Förhoppning: Att min framtida fru ska ringa på dörren och säga ”Var det här man fick Billys-pizzor? Tihi..” och att vi sen lever lyckliga i alla våra dagar.
• Förväntning: Generisk manlig student runt 20 år ringer på dörren och inom 20 sekunder går han därifrån med pizzorna, ingen nämner någonsin händelsen igen.
• Oroar mig för: Att studenternas snålhet och jakt på gratis käk inte övervinner deras rädsla för att interagera med en annan människa (jag) som är tokig nog att ge bort sin egen mat, skulle verkligen vara ett misslyckande för experimentet.

Nu återstår att hoppas på det bästa och se vad som händer, i del 2 kommer jag troligtvis skriva kort om vad som hände. Tills dess, hade bäst!

Flyttstädningen av min lägenhet har lämnat mer att önska sedan dag ett. Vissa saker kunde jag meddela innan jag flyttade in och få det fixat, andra har jag upptäckt och åtgärdat på egen hand. (Jag är självklart tacksam för att det var rengjort bakom spisen, men att göra rent själva spisen hade ju också varit trevligt.)

Idag tyckte jag att skåpet under diskbänken luktade lite konstigt. Visst, det fanns förklaringar (1) jag hade ätit melon och resterna från det hade en säregen lukt och (2) det brukar generellt sett inte lukta jättegott under diskbänkar. Vid första anblicken verkade inget konstigt, men så fanns det ju också ett utrymme längst in bakom en spånskiva (se bild)

Jag kravlar in i skåpet och tittar över kanten, ingen imponerande syn…

På bilden ser vi bland annat en fantaflaska, en burk Mariestads och plastförpackningen till KRAV-märkt färsk timjan. Lägg märke till att en andra ölburk visar nederdelen och gömmer resten under utrymmet som hade ännu fler överraskningar att erbjuda. Det var bara till att börja gräva och se vad man kunde hitta när man stack in handen under spånskivan, överraskningarnas tid var inte förbi på långa vägar.

Saker som hittades:

• Tomflaskor
• Timjanförpackning
• Plastförpackning till nätverkskabel
• Lök
• Snorpapper
• PimPim
• Tubkork
• En klyftpotatis, ej ätbar
• Ett halvt äggskal, inte heller ätbart
• Kaffe, alternativt något annat brunt pulver :O

Vad vi ser på bilden är i praktiken pant till ett värde av 5 kr, tack käre före detta hyresgäst, det var verkligen inte nödvändigt men jag lovar att pengarna kommer användas väl.

Fun light flaskan ser ut att vara riktigt gammal, jag såg inget bäst före datum men jag skulle gissa på tidigt 1400-tal. Cola flaskan påminde mig om VM i Sydafrika 2010. Ett mästerskap som, på grund av vuvuzelor bland annat, man helst vill glömma. Ångbåten kommer läggas till PimPim-samlingen, supernice!

Nu har jag fått ventilera mitt lilla trauma. Det var inget trevligt men jag kan tänka mig att det finns flyttstädningar som varit mycket sämre än denna. Jag hittade trots allt inga råttor eller andra djur bland skräpet. 🙂

Till före detta hyresgästen, din flyttstädning var riktigt dålig. Tummen ner! Till er andra, kanske är det läge för att städa på svåråtkomliga ställen? Vem vet, ni kanske har en förmögenhet liggandes redo att hittas.

Två veckor sen, mitt under nolle-p, lyckades jag dra på mig en förkylning. Att bli förkyld just då verkar vara mer regel än undantag då man träffar mängder med nytt folk hela tiden, så det kom inte som någon överraskning.

Mitt sätt att hantera förkylningar är ganska enkelt, stannar hemma i 3-5 dagar, gör ingenting ansträngande utan låter stormen bedarra. Likaså denna gång, jag hade stackat upp med mat och skulle kunna sitta i lägenheten och snora ett bra tag utan att behöva gå utanför dörren. Minuspoäng ges till Dr Dryels som jag köpt för att lindra en ömmande hals, tydligen har tillverkaren stoppat mjölkpulver i tablettsmeten vilket är ett stort NONO för en laktosintolerant som jag själv. Det får bli Fishermans vänner hädanefter.

Hursomhelst, när jag vaknade upp första sjukdagen och tänkte roa mig med vad än Internet hade att erbjuda märkte jag att nåt inte stod rätt till, Internet verkade trasigt!!!
Hemsidor laddades oftast inte alls och att försöka se en musikvideo på YT var hopplöst, inkonsekvensen gjorde surfandet outhärdligt.
Felsökningsläge initieras! Någon länk i nätverkskedjan kanske är trasig? Ny dator, nytt nätverkskort, router från Westermo, nätverkskablar som är gamla och skröpliga, ja det fanns många möjliga misstänkta.

Det första jag gjorde var att uppdatera Westermo-routern med senaste versionen av WeOS, något jag borde gjort mycket tidigare. Upptäckte då att OS X har inbyggd TFTP-server, supersmidigt! Dock gjorde uppdateringen varken bu eller bä för mitt problem.
Kopplar bort routern, testar olika nätverkskort och olika kablar men inget hjälper. Jag kände mig sjukare än jag troligtvis var, nära att bryta ihop totalt. Jag lugnar mig, provar att pinga Googles server och samtidigt ta hjälp av den gode Wireshark för att inspektera paketen som skickas till och från min dator.
Wireshark är en haj som när man startar honom simmar ut på nätet och tuggar i sig alla datorpaket som skickas till och från datorn. Han spottar givetvis ut paketen efter att han tuggat på dem (för hajar gillar inte datapaket) och på så vis kan paketen fortfarande komma dit de ska även fast de nästan blivit hajmat.

Wireshark hann inte simma långt förens jag märkte att nåt var riktigt galet. Jag som förväntade mig väldigt få paket såg istället MÄNGDER med paket flöda in på linan. Det här var inget beteende som jag hade beställt. En rysning gick genom kroppen, jag var utsatt för en DDOS-attack.
För de som inte vet vad DDOS är kan jag beskriva det med en passande liknelse. Vi känner ju alla till att nosen bland annat har som uppgift att transportera syret i luften till lungorna, och det gör den oftast riktigt bra. Men när man blir attackerad av förkylningsvirus (DDOSad) så kommer det massa slem som hindrar syretransporten. På samma sätt hindrar en DDOS-attack de friska paketen (strömningen av youtube-videos till Erics dator) att nå fram genom att skicka massor av skräppaket  som gör stopp i nätverkets flaskhals.

Inte nog med att jag skulle vara förkyld, någon tyckte att jag inte skulle få njuta av Internets möjligheter heller. Jag kände förtvivlan. Jag hade läst om DDOS, men hade aldrig kunnat ana att det skulle drabba mig personligen. DDOS är sånt som händer stora företag som förbiser vikten av att säkra sitt nätverk. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var ensam mot en okänd fiende och jag kunde inte ens googla problemet.
Jag behövde hjälp! Jag ringde min kompis, han brukar ha goda idéer. Svaret jag fick var inte det jag ville ha, men kanske det jag behövde höra: ”Eric, någon testar dig. Det här är något du måste lösa på egen hand.” Jahopp, vad blir nästa steg? Jag ringer till Bahnhofs support, jämrar att ”JAG BLIR DDOSAD!!! :'(” supportkillen säger att det där få teknikerna kolla på…

Ni kan tänka er att jag mådde allt annat än bra, men ärligt talat kunde jag trösta mig med att jag hade några säsonger Game of Thrones att se på. Tack Jon för att du övertalade mig till att kolla på serien såhär två och ett halvt år efter premiären, perfekt timing!

Inspirerad av allt kämpande i GoT tog jag mig en funderare på mitt nätverksproblem, det måste finnas en lösning till hands. Jag analyserade de elaka paketen i Wireshark, letade efter en röd tråd, ett mönster. Människa som jag är kunde jag med min oklanderliga pattern recognition se att det kom ett överflöd av paket som ville in på port 53.
Port är i det här fallet ungefär som en port eller dörr i verkliga livet. Tänk er att datorns IP-adress är ett lägenhetshus, paketen vet att de ska till det lägenhetshuset, men sen då? Jo då tar det hjälp av ett portnummer för att hitta till rätt lägenhet. Vissa lägenheter(/portnummer) öppnar aldrig dörren när man knackar på, kanske ingen bor där? Andra har ett sånt där finurligt kikhål och öppnar bara för rätt person. Vissa portnummer lever kvar fastän man tycker att de borde trillat av pinn för länge sen, som ensamma gubben MSN och gamla Mrs Appletalk.

Men om jag kunde se till att port 53 stängdes för obehöriga… Ja det var det bästa jag hade att komma med och värt ett försök. Jag skulle behöva tampas med brandväggen i WeOS, något jag kände mig lite skraj inför. Brandväggar kan konfigureras på så oerhört många olika sätt och det är viktigt att hålla tungan rätt i mun så man varken blockerar för mycket eller för lite. Efter några försök, mycket tack vare WeOS finfina hjälp och lättanvända gränsnitt hade jag fått en konfiguration som torde fungera.

Något förenklat kan man säga att brandväggen, som i princip är en intensivt brinnande vägg som sträcker sig över hela bandbredden, hade inställningen att elda upp alla paket som försökte korsa dess väg. Självklart skulle inte Firefox-paketen brinna upp, för eld kan inte döda en eldräv ❤

Upp till bevis, börja försiktigt med att pinga runt till Google och några andra säkra kort, funkar. Youtube tillbaka på banan igen, saker flyter på. Kan samtidigt se hur brandväggen äter upp fler och fler paket för varje sekund som går.

Jag kände harmoni, ett lugn infann sig. Jag hade överlistat min motståndare. En erfarenhet rikare gick jag och la mig för att sova och låta immunförsvaret slåss mot förkylningen. Morgonen därpå var läget fortfarande stabilt och har fortsatt vara så ända fram till vad som nu är två veckor senare. Jag är inte orolig längre, men däremot beredd på att behöva strida igen. Är man uppkopplad mot Internet kan man aldrig vara helt säker. Men det är så det ska vara tror jag. Jag vill inte vara den som aldrig öppnar dörren eller går utanför lägenhetshuset. Jag surfar hellre på världens vågor, tillsammans med mina hajar, rävar och näbbdjur.