Kategoriarkiv: Uncategorized

Life Pro Tips

Hi! Little over 27 years ago I was born, happy birthday me. Little over 27 months ago I was feeling blue and reached out to one of my wisest friends. Among other things, he suggested  me to read the book ”The Happiness Project” by Gretchen Rubin which I did. It’s a great book and since reading it I’ve been eager to create a list similar to Rubin’s Twelve Commandments of Happiness.

In this blog post I will present and explain the items in my own list. It is in no way complete or finished but by releasing early I hope to be able to accelerate its development, very agile. If you have any thoughts on how to improve this list then please go ahead and write a comment or contact me in any other way you find suitable. Without further ado, let’s get going with the list!

1) Be Eric

In Rubin’s list, the first commandment is ”Be Gretchen”. I have decided to put ”Be Eric” at the top spot in the list, but for different reasons. I like to remind myself to be myself. Silly as it sounds, but being me includes a lot of quirkiness which often is something that I might want to restrain to not seem too odd, especially with new acquaintances. All things in moderation of course, but because humour and wit is some of my biggest assets (apart from my impeccable physique) the sooner I can show the funny part of me, the better.

The title of my blog translated to English becomes ”Somewhere between the incomprehensible and unexpected” and I’m slowly coming to terms with that it’s often worth the risk of being incomprehensible to be unexpectedly entertaining.

2) Pet a cat when you encounter one on the street.

This advice comes from Jordan B Peterson, clinical psychologist and professor, who wrote a list on What are the most valuable things everyone should know. The benefits of this advice might be obvious, because cats are furry and cute. Getting to pet a cat on the street is a huge privilege as cats can be quite picky on whom they allow to get close to them.

I myself are more of a dog person, but I do like and envy cats a lot too. I once wrote a piece about cats called Kattkungen (The Cat king) which in my opinion is one of my best blog posts (and somewhat underrated) so if you want to make me happy then please read that post instead of the remainder of this one. ;) It’s in Swedish but Google Translate does an OK job in translating it to English.

3) Don’t whine.

Another obvious advice, but one that I constantly have to remind myself about. As a student it is all too easy to indulge in complaints about weather, exams and expensive fika but I prefer having a positive atmosphere rather than sulking. At times complaining can be perfectly justifiable but even then they may be voiced with the company of a joke and a laugh. I feel that this one’s especially important when contributing to social media.

4) Don’t give up until you’ve failed.

This one has helped me through many dire situations as a student. Many times, I’ve felt overwhelmed with exams, reports and project deadlines. Many times, things have turned out to be not as impossible as they seemed at first. For me, I often slow down on the pace when my to-do list grows too large but still try to make some progress each day. Do the things that are the most fun to you right now, ask for help from your peers, don’t worry about tomorrow and don’t give up!

5) When you fail, improve and retry.

The good thing with university studies, and often times life in general, is that failure creates an opportunity to improve and retry. The happiness from succeeding in something you’ve previously failed in is often greater than if you would have succeeded on the first try.

6) Always say ’Hello’ and ’Goodbye’.

So easy yet so important and impactful. I’m not a particularly chatty person and maybe that’s the reason as to why greetings makes a big difference to me. Now, saying ’Hello’ and ’Goodbye’ is something most of us say multiple times a day, so what is my point? My point is that you should greet your fellow course mate when he or she sits down next to you, even if the lecture has already started or you’re in the middle of an exciting math problem. Why not say hi to the stranger that you meet in the stairwell on your way to work? And when you’re at work, say tjenixen (hiya) to the new guy at the department that you have no relation to. As for goodbyes, allow some time to make a proper farewell and wish your counterpart good luck on their journey ahead until you meet the next time. This is basic stuff, but there are times when I experience poor greeting protocol and it affects all of the following communication to the worse.

I sometimes struggle with this and apart from the fear of greeting a stranger I also find that eye contact is a key component to whether I take the initiative to greet a person or not. That is, no eye contact creates a mental block that makes it almost impossible for me to greet the person, but that’s something I’m working on.

This advice can easily be misinterpreted as ”only say ’Hello’ and ’Goodbye'” which makes poor conversations, so if you have a better suggestion on the title for this tip I’m all ears.

Final note

There are quite a few commands in these tips, ”do this” and ”don’t do that”. I just want to clarify that these tips are for myself to work on and remind me of things that I sometimes have difficulties with. It is not a call to you, the reader, to change your life. This list is just something I wanted to share with the world, and if just so happens to inspire someone else then that’s a great bonus. Thank you!

Sommarsummering

Återigen är rubriksättningen fenomenal, tänk att sommarsummering innehåller ordet sommar på både svenska och engelska. Wow!

Jag ska inte dra ut på spänningen längre, här är sommarens toppar och dalar!

Sommarens 3 bästa

  1. Norgeresa med pappa
    Norge, Bjørkhol camping och Snøhetta! Samma resa vi gjorde 1997, fast annorlunda.

    En bild med mig och en hund i norska fjällen

    Träffade på en hund som var med husse och fotade naturen.

  2. Flyttgubbe och altanbygge
    Jag hade förmånen att hjälpa till vid ett flertal flyttar i somras. Ett tufft fysiskt arbete men väldigt tacksamt tack vare goda vänners lag och bra utfodring! Jag fick även prova på altanbygge och att gå loss med gersågen var mycket lärorikt och roligt.

    Jon bygger altan

    Jon var en fena med skruvdragarn, även i trånga utrymmen.

  3. En månad i Linköping
    Jag spenderade hela juli i min lägenhet i spökstaden Ryd i Linköping, helt frivilligt. Att få lägga upp dagarna precis som jag kände var en fantastisk frihetskänsla och det var både en produktiv och avkopplande period. Jag spenderade tiden med att plugga omtentor, skaffa en VPS, snygga till min landningssida http://henziger.se, publicera Knekt, lite android-utveckling, lära mig lite spanska och norska med hjälp av Duolingo, läsa Kampen om Järntronen, skutta runt på Vidingsjö motionscentrum, spela igenom Legacy of the Void-kampanjen, uppdatera till Kubuntu 16.04 och en hel del annat småfixande. Superskönt att få tid att göra saker som legat i pipelinen under lång tid.

Sommarens 3 sämsta

  1. 16-timmars maraton Civ5
    Ni som spelat Civilization känner säkert igen fenomenet ”Just one more turn…”. Jag började spela klockan 14:00 och tänkte ge det 30 minuter för att se om det flöt på bra på Linux. När solen höll på att gå upp insåg jag mitt nederlag, men jag ville ta min civilisation till månen, detta skulle visa sig vara omöjligt då jag redan vunnit spelet genom den kulturella vägen. 8:30 gick jag och la mig för ett två timmars powernap och dagen efter fick jag sörja min dårskap samtidigt som jag försökte hålla mig vaken tills nattens inbrott. Aldrig mer det spelet, ALDRIG!
  2. Två veckors kur med ögondroppar
    Ett misstänkt fall av marginal Keratit (typ hornhinneinflammation på svenska) resulterade i ögondroppar fyra gånger dagligen i två veckor, helt värdelöst. Inte helt säker om detta är relaterat till punkten ovan.
  3. För lite tid
    Trots ett helt sommarlov fanns det mycket som inte hanns med. Jag har grillat för lite (ingenting?!) och hade helst spenderat mer tid med familj och vänner, där ligger jag minus.

Lager than life

Som så många gånger tidigare stod jag och skulle steka bacon, den här gången tillsammans med gårdagens färskpotatis. Det skulle bli gott och i vanlig ordning var jag rejält hungrig, men det var ändå något som gnagde mig (fastän jag är högst i näringskedjan). Min stekpanna hade de senaste gångerna inte funkat riktigt så bra som den borde. Trots normal temperatur hade allt jag stekte en tendens att fastna i stekpannans botten och då pratar vi  ändå om en teflonpanna från Tefal som borde hålla hög kvalité, Jamie Oliver ska ju till och med tycka om den. Mycket riktigt fastnade både bacon och potatis i botten, och stekresultatet blev uselt.

Medan jag åt min mediokra lunch tänkte jag på vilken ny stekpanna jag skulle behöva köpa, den nuvarande gick helt enkelt inte att stå ut med. Det kändes betungande att behöva lägga ut pengar när jag bara hade haft min stekpanna i knappt två år, jag köpte den i augusti sommaren då jag flyttade ner till Linköping. ”Knappt två år”, tänkte jag och ur detta föddes tanken om garanti. Jag gick igenom min kvittosamling. Till slut hittade jag ett blekt kvitto från NetOnNet och mycket riktigt var det snart två år sedan inköpsdatumet: 2013-08-09.

Kanske berodde det på ett svagt illamående från den giftiga teflonmaten jag just ätit men i den stunden kunde jag höra Stefan Löfvens röst inom mig ”Gör din plikt – Kräv din rätt”. Jag packade ner stekpannan, kvittot och en vattenflaska i min ryggsäck och förberedde mig för den milslånga cykelturen till NetOnNets lagervaruhus.

Jag anlände till den stora lagerlokalen mitt ute bland Linköpings nordostliga åkrar och stegade in mot kundserviceavdelningen. Jag förklarade problemet för mannen på andra sidan disken, visade upp stekpanna och kvitto och efter en snabb inspektion och lite pappersarbete gick jag därifrån utan stekpanna men däremot med ett tillgodokvitto på 399 SEK och ett sprudlande gott humör. NetOnNet är fantastiskt, förutom deras utomordentliga kundservice har de så mycket roliga prylar och det är lugnt och stilla bland lagerhyllorna. Jag hittade en ny kanonfin stekpanna som dessutom bara kostade 299 SEK vilket gav mig 100 kronor att spendera på annat.

Med en packning som blev betydligt tyngre på hemvägen än ditvägen begav jag mig hem mot Ryd i både motvind och uppförsbacke. Den nya stekpannan fick inte plats i ryggsäcken så jag fick ha den i en plastpåse hängandes på styret som självklart fångade upp massa vind och agerade fel-riktnings-segel. Men lika glad för det var jag. Att jag lyckats byta in min 23 månader gamla panna och få komma hem med en splitterny variant och mer därtill kändes för bra för att vara sant. Jag hade nästan lite dåligt samvete, men bara nästan.

På vägen hem, när jag cyklade längs Vasavägen, gick det ett gäng på tre unga män i åldrarna 18-22 i bredd i riktning mot mig. Ungefär en och en halv av dessa tre män gick på cykelbanan. Då jag ansåg mig ha förkörsrätt på cykelbanan valde jag att initialt inte väja undan för gänget utan hoppades att de skulle dra sig in mot gångbanan. Ett chicken race i mini-format inträffade och fastän jag både bromsade och till slut girade undan så träffade jag den yttersta mannen med styret och högerarmen. Detta fick cykeln att göra en alltför tvär sväng och jag tvingades liksom hoppa av i farten för att inte ramla tillsammans med cykeln som slog i backen, samtidigt som jag tjöt ett ”OOOOooooj!!” på ett ilsket och skrämt sätt. Från en av de tre männen hörde jag ett irriterat ”Vad gör du?!” varpå jag svarade ”Gå inte på cykelbanan”. De replikerade med ”Skaru ha spö?!” och jag kunde inte låta bli att med ett stort leende utbrista ”Kör igång!”. Deras ledare gick fram och försökte sig på en högersving mot min käke men som var på tok för långsam och yvig för att vara något hot. Jag duckade, slöt mina ögon, andades in och hörde prasslet från plastpåsen som gled av från stekpannan vars handtag jag hade ett fast grepp om. Därefter följde en forehand, backhand och smash med ett fotarbete som till och med hade fått Federer imponerad. De tre musketörerna låg nu och kved på marken. Lugnt och stilla yttrade jag ett ”F**k you, f**k you, f**k you, I’m out!” till de tre och hoppade på cykeln igen och trampade vidare till publikens rungande jubel och applåder. Jag kan bekräfta att både stekpannan och mina tennistakter håller en mycket hög kvalité. (Eller också fick jag väja undan för tre unga män som helt respektlöst gick mitt på cykelbanan vilket gjorde mig en smula sur, ni får tro vad ni vill.)

Hursomhelst har jag nu kommit hem med mina nya prylar och vem vet, om 23 månader kanske det är dags igen. Till alla er därute, kom ihåg att SPARA ALLA KVITTON!

Stekpanna, kollegieblock och popcorn.

ALLT det här, förutom bordet och gardinen, kan man få för en två år gammal stekpanna. Det är matlådor, kollegieblock, popcorn, Cola och en stekpanna!!!! Hur fantastiskt är inte det?!?!?!?!?

 

 

¡Vivir con miedo es cómo vivir a medias!

Du som kan spanska kan säkert översätta inläggets titel, men även den som sett filmen Strictly Ballroom har en chans.

Trots att mi no habla español utan istället tillhör den sistnämnda gruppen kan jag avslöja att det betyder ungefär ”Ett liv levt i rädsla är ett liv levt till hälften.”

Det börjar närma sig final i årets säsong av Let’s Dance och då danshungern inte riktigt kan hejda sig hos mig tänkte jag att det vore kul att se en dansfilm. För er som inte hört talas om Strictly Ballroom kan jag säga att det är en australiensisk romantisk dramakomedi som handlar om dans och danstävling. Att den är australiensisk är anledning nog att se den. Komedi är ingen favoritgenre hos mig men i den här filmen tycker jag att den tillåter handlingen att utvecklas i ett högt tempo vilket höjer underhållningsvärdet. Soundtracket är bra, särskilt om man gillar Cindy Laupers Time after Time. Scenen på taket med Coca-Cola-skylten1 är magisk!

Filmen är helt klart köpvärd, för det är en film som man mår bra av och som funkar att se ensam eller med vänner och familj. Så jag tänkte, varför inte köpa den, en över 20 år gammal film kan inte kosta en förmögenhet. Eftersom att jag inte har någon DVD-spelare så blev jag väldigt glad när jag såg att den fanns tillgänglig för nedladdning på Itunes. Eller ja, väldigt glad är väl att ta i, Itunes är ju inte det bästa världen fått beskåda, men det fanns inga bättre alternativ. Så jag loggar in på mitt Itunes-konto, försöker leta upp filmen, går lite trögt och till slut får jag fram ett meddelande som löd ungefär ”Denna film är inte tillgänglig i din region.”

Jahopp, det var ju tråkigt tänkte jag, tråkigt för dem. För min del fick jag helt enkelt gå över till plan B. Jag slängde ut mitt magiska nät, gick och borstade tänderna och när jag kom tillbaka så fanns filmen där. Jag kan inte gå in på detaljer för hur det riktigt gick till, men för att citera Filip Hammar när han bjuder Fredrik på en magisk kaka: ”De som fattar, fattar.”

Nåväl, back to Sweden och Let’s Dance. Om jag får tippa resultatet tror jag att vi får se Serneholt mot Björkman i finalen och väl där tror jag att Björkman vinner om han dansar så att domartrion ger 28 poäng eller högre per dans. Serneholt har ju varit den bättre dansaren genom säsongen men svenska folket verkar ha charmats av tennislegendaren. Hur det faktiskt blir får vi se, spännande är det i alla fall.

  1. Hur många bindestreck ska det vara egentligen?

Return of the Jedi

Hej!

Vad roligt att du hittat hit och roligt att jag också hittat hit efter mitt långa avbrott. Det här inlägget får agera som uppvärmning och förhoppningsvis kommer det något mer innehållsrikt inom kort.

Jag kan passa på att nämna att jag äntligen lagat kodformateringen i mitt inlägg Gamla vanor. Det var inget större fel, men nu ser det ännu bättre ut, så om ni vill kan ni läsa det igen.

Idag, den 15e april, är det många som skickar sin ansökan för högskolestudier. Under mitt påsklov var jag på besök hos min alma mater Mälardalens Högskola. Det är en väldigt fin skola och det var en mycket trevlig miljö i deras bibliotek. Jag tror jag satt mer i biblioteket under den här påsklovsveckan än jag gjorde under mina hela två år som jag studerade där, vissa lär sig långsamt.

MDHs bibliotek.

En utsiktsbild från MDHs fräscha bibliotek.

Så om någon känner sig osäker på sitt val kan jag bara säga att både LiU och MDH är finfina skolor. En längre utläggning om vad som är bra och dåligt med båda skolorna vore kanske på sin plats, men det tar vi en annan gång.

En julhälsning

TL, DR; Tack alla för ett superbra 2013. Nu gör vi 2014 ännu bättre! I love you all!

Tjena bloggen!

Min först hösttermin som student i Linköping har susat förbi och det har varit spännande tider. Det är självklart att när man flyttar till ett nytt ställe och lämnar sitt aktuella liv bakom sig kommer det ske stora förändringar, men det är helt omöjligt att föreställa sig hur det kommer utvecklas. Tittar jag tillbaka på mina första månader här känner jag att allt har ordnat sig fint även om det funnits tider då det kändes tungt och ensamt, men det händer allt mer sällan nu när inte allt är okänt och skrämmande längre. :)

Syftet med att jag är student är ju såklart för att lära mig saker, men detta sker i fler dimensioner än bara den där jag lär mig hur man (inte) gör en almanacka-applikation i Python. Jag fick en idé om att beskriva detta fenomen i en punktlista, så nu är det lika bra att löpa linan ut.

Saker Eric gör i Linköping:

  • Bygger mjukvara i labbsalen.
  • Bygger kropp och hälsa på Campushallens gym.
  • Bygger personlighet och identitet överallt, hela tiden.

Det är svårt att objektivt bedöma effekterna från den sista punkten men jag tror att de är mestadels positiva. Att ha lämnat komfortzonen och börjat ett nytt liv fyllt med utmaningar har boostat både självkänslan och livsglädjen och det känns superbra. En stor del av dessa förbättringar är tack vare de fantastiska människor jag lärt känna. Jag är verkligen inte den som, historiskt sett, snabbt bygger starka relationer vilket ofta beror på en rädsla för att göra fel och inte vara perfekt. Hahaha, vilken dum rädsla, men den håller på att jobbas bort tror jag. :D

Därför är jag väldigt glad över att jag dag för dag får lära känna mina fellow kursare lite bättre och att jag ”redan” har ”så många kompisar”. De flesta av er går i klassen U1 (japp, U som i mjukvaruteknik) och till alla er som inte visste det så är vårt program, Civilingenjör i Mjukvaruteknik, det bästa programmet på det bästa universitet, Linköpings Universitet, såklart. Jag är hedrad över att få vara en del min klass. Det är väldigt inspirerande att arbeta med så intelligenta männsikor. Men, det bästa av allt är den positiva attityden och den humor som finns hos så många av er. Jag hoppas kunna bidra till den glada stämningen vi har under de kommande terminerna, det kommer bli en fantastisk upplevelse och jag ser verkligen fram mot de återstående 4.5 åren ;D

Tror det räcker med sentimentalt snack som troligtvis inte riktigt makear sense för er läsare. Det här ska ju vara en julhälsning och hittills har det ju inte varit särskilt juligt i denna text.

Till alla nya vänner

Superkul att ha lärt känna er. Lycka till med eventuella kommande tentor ;) Under 2014 kommer vi få lära oss massa roliga saker som Java, C++ och linjär algebra, mums filibaba. Ser fram mot ett lärorikt och utmanande år med er fyllt av långa pass i labbsalarna och många matlådor med (mycket) spaghetti och köttfärsås/falukorv.

Till vännerna i Västmanland iller bästa Hallstahammar

Jag kommer hem imorrn och det ska bli superskoj att träffa er och få höra allt skoj som hänt och hinna med att göra massa skoj. Mycket skoj i förra meningen, men det kan inte hjälpas, ni är väldigt skojiga av er. Skoj, skoj, skoj.

Till alla

God Jul och Gott Nytt År, hoppas ni får en förträfflig juletid! Avslutar med ett litet youtube-klipp som Linus tipsade mig om, tack Linus!

Eric Henziger signar ut, ses nästa år!