Författararkiv: Eric Henziger

Mina tre bästa miljötips

Förra året fick jag en födelsedagspresent av mina vänner: boken 365 Unika & Roliga Uppdrag – Boken som förändrar din vardag. Ett av bokens uppdrag är ”Skänk minst 50 kronor till välgörenhet.” och till varje uppdrag får man besvara frågorna ”Vad hände?” och ”Hur kändes det?”. Jag klarade av det uppdraget den 9:e december och resultatet blev som följer.

Vad hände?
BLACKPINK gjorde en video om COP26 och att rädda naturen och djuren. Rosé var väldigt charmig. Donerade därför 200SEK till WWF.
Hur kändes det?
Jag gillar inte välgörenhet men jag gillar BLACKPINK. Som tur var kunde man donera anonymt så man slipper bli jagad av Panda-armén. Summa summarum helt OK!

Videon där Blackpink pratar om att rädda naturen och djuren och där Rosé är väldigt charmig.

Miljöfrågan är ett stort och komplext problem som ingen enskild person, organisation eller nation kan lösa på egen hand, men alla kan bidra på sitt sätt. Utbildning är en viktig del, och som relativt välutbildad tänkte jag härmed delge mina bästa miljötips.

1) Ha alltid en tillbringare med vatten stående i kylen

Att dricka vatten är en hälsosam vana och här i Sverige har vi tillgång till gott och friskt vatten direkt från kranen. Oftast låter man ju kranen stå och spola lite innan man fyller sin behållare, för att det ska bli kallt och så. Vill man minska på svinnet kan man istället ha en eller flera tillbringare med vatten ståendes i kylen och slipper då ta vatten från kranen lika ofta – man sparar tid och energi! Win-win!

Om man är bra på prepping kan man ha två större vattenbehållare som man växelvis använder för att fylla på sin mindre tillbringare. Då får man bra cirkulation på sitt vatten och är beredd inför kommande krisar. Jag har själv inte ett så sofistikerat vattensystem, men jag hoppas skaffa ett, särskilt om jag flyttar till Texas.

2) Lär dig aldrig hur en torktumlare fungerar

Jag har haft tillgång till torktumlare i ungefär 10 års tid, men jag har aldrig torktumlat. Jag har inte ens lärt mig hur torktumlare fungerar (vilket jag förvisso misstänker inte är så svårt) eftersom det vore slöseri med kunskap. Torktumlare är tänkt att lösa problemet med att få kläder torra efter att man tvättat dem tror jag, men det finns redan en lösning på det problemet—man hänger upp kläderna på en torklina eller torkställning och de torkar helt på egen hand. Torktumling sliter dessutom ut kläderna snabbare vilket i sin tur leder till att man behöver köpa nya kläder oftare. Torktumlare=>Lose-lose!

Och det bästa av allt: Ingen torktumling betyder att inget luddfilter behöver rensas/bytas/rengöras!

Mellanakt: Skippa Thailandsresan

När jag funderade över mina bästa miljötips hade jag en tanke om att ”Thailandsresor är bara för torskar och snåljåpar” men jag kom fram till att det var mer opinion än ett tips. Hursomhelst, jag har ännu inte förstått tjusningen med Thailandsresor. Man kan ju åka till Norge istället, då slipper man flygskam och får istället bara Skam. 🥁

3) Uppmuntra innovation och avstå raljerande

Även om alla påverkas av miljön och naturen känns det ibland som att diskussionen uteslutande förs av en viss grupp människor. Gruppen är måhända den mest högröstade men det betyder ju inte att de på något sätt har ensamrätt till att diskutera miljöfrågan. Jag tänker att alla har möjlighet—och till viss del skyldighet—att engagera sig i miljöfrågan. Till att börja med kan man fundera över sina värderingar och intentioner kring miljön och sedan också sina handlingar. Det här låter krångligt, så jag gjorde ett kul litet diagram:

Positioneringskarta i miljöfrågan

Personer i 🐝-gruppen är de som värnar om miljön inte bara i tanken utan också i handling. 🌋-gruppen är de personer som, likt en vulkan, känner sig engagerade i miljöfrågan och vill väl men som ibland blir lite överexalterade och får ett utbrott och rätt som det är så förgiftar de planeten med ett tjockt askmoln (bildligt talat). I nedre vänstra kvadranten finner vi goblin-gruppen (👺), den här gruppen innefattar regnskogsskövlare och personer som slänger sitt skräp från McDonald’s ut genom bilrutan ner i vägrenen. Den sista gruppen (🥴) vet jag inte om den finns på riktigt eftersom det krävs en särskild sorts inkompetens att utföra handlingar som skyddar och bevara miljön fastän man inte bryr sig om den.

Om man frågar folk på stan tror jag att de flesta säger att de tillhör bi-gruppen, och några anser sig nog tillhöra goblin-gruppen även om de kanske inte vill erkänna det. Hursomhelst tror jag det finns många i båda de här grupperna som älskar att peka finger på vulkan-gruppen och slå sig för bröstet. Det är oerhört enkelt, och här kommer ett par exempel där jag som påstådd medlem i bi-gruppen klankar ner på vulkanerna och goblinerna för att upphöja mig själv.

Där jag bor har vi en central sopsug med sopinkast utspridda runtikring kvarteren. Sopinkasten har en tendens att då och då få stopp för att de matas med för stora föremål eller liknande. Det som händer då är att sopinkastet inte öppnas eller kan användas max en gång innan det blir fullt. Som invånare ställs man då inför ett val, vad ska jag göra med min soppåse när det är stopp i sopinkastet? Ska jag gå 200m till nästa sopinkast eller ska jag hitta på en ”kreativ lösning”?

Vissa (👺-personer) tycker det är berättigat att ställa soporna bredvid sopnedkastet istället för att slänga soporna i ett annat sopinkast 200m bort.

På bilden ovan ser man att personen inte är någon vidare källsorterare heller. Och besöker man Vallastadens fina återvinningsstation märker man att det är ett ganska vanligt problem även där. Att folk har svårt att pricka återvinningsbehållarna med sitt återvinningsmaterial är ett vanligt fenomen, men att frityroljan och flingorna hamnar vid bilbatterierna var nytt för mig.

– Älskling, jag går iväg med bilbatteriet till återvinningen.
– Åh, tar du med frityroljan och flingorna då också?

Så, nu har jag rantat om folks oförmåga att hantera sitt eget skräp. Hur mycket gladare blev isbjörnarna av det? 0 procent! Så, även om det är frestande att raljera om hur betydelselöst det är bry sig om djuren och naturen eftersom ”ingen annan” gör det vill jag i fortsättningen lägga mitt fokus på att själv göra bra saker istället för att lägga energi på andras misslyckanden. Det är nästan lika enkelt, och mycket roligare. Ett inspirerande exempel kommer återigen från K-popens värld.

Chuu är medlem i K-popgruppen LOONA och har en serie på YouTube som heter Chuu Can Do It där hon utför olika utmaningar för att skydda planeten. Hon åker Tesla, lagar veggo-burgare, lär sig källsortera, provar sugrör i miljövänliga material och praoar på ett café som drivs helt utan användning av engångsartiklar. Måhända att man inte behöver kolla på världens gulligaste och mest energiska korean för att förstå hur man källsorterar. Jag förstår det, källsortering är en väl invand rutin som vi gör per automatik även om det är betydligt mer energikrävande och opraktiskt jämfört med att slänga allt direkt i brännbart. Kanske finns det fler aktiviteter som är lite opraktiska till en början, men som vi kan vänja oss vid om vi är lite flexibla?

Jahopp, det var mina två praktiska miljötips och ett lite flummigare tips om någon sorts inställning till hela miljöfrågan. För många kom kanske det här inlägget inte med något nytt, det vara bara en lista med självklarheter (med koreanska inslag). Allt väl i så fall, och om inte annat är det kul att få igång konversationen.

Vilka är dina bästa miljötips? Är du ett bi, en vulkan eller en goblin? (Jag tror alla får vulkaniska infall då och då, och det är kanske okej om det sker i begränsad mängd) Och viktigaste av allt, vad är din inställning till torktumling?

Confidence as a software engineer

Prologue

Last year, I watched Running Girls, a Korean TV series where five K-pop stars go on a retreat to run, eat good food and share laughter and tears together. It is one of the most wholesome series I’ve watched and some scenes resonated well with me. For instance, let’s have a look at the time when Chuu talked about her confidence:

Chuu talking to her seniors about her confidence as a K-pop star

*Paraphrasing, starting from 1:30*
Chuu: I have something I wanna talk to you about. The more I perform on stage, the more my confidence keeps dropping. And the more I go on TV, the more my confidence keeps dropping.
Yooa: Why? What is bothering you?
Chuu: I don’t really know either… How should I put it… It feels like I’m not good at anything…?
Yooa: Why would think there’s nothing you’re good at? Just looking at you now, there are so many good things I see in you.
Chuu: 😭
*Cutscene to Sunmi*
Sunmi: Chuu reminds me of myself when I first debuted. I created my own limits. ”I’m not good at anything”. ”Does my team really need me?”

Even though my life is very different from that of a K-pop idol, I saw similarities to my own life in Sunmi’s words. The thoughts of feeling like a liability to the team and not being good enough could definitely emerge in my mind when I was starting out in my career. As I reflected upon my own feelings of confidence, however, it struck me that I’m currently feeling quite confident in my role as a software engineer. I wondered where my confidence came from and which experiences had taken me to the place I am now. As such, I decided to dig deeper into it.

Confidence according to the literature

I started out searching for resources about what confidence is and where it comes from. One of the difficulties with trying to learn more about confidence is that an abundance of doctors and charlatans alike seem to have written a book about it. So with limited time, which book should I read? Well, based on some good reviews and a doctor’s title, I went for The Gifts of Imperfection written by Brené Brown.

While the book is well written with an optimistic message, I did not get so much value out of it, possibly because I’m not an American, a mother or a woman. I noticed that among the books I decided not to read, many of them seemed to be targeted directly towards women. While the Gifts of Imperfection did not target women specifically, I made the mistake to read it translated into Swedish (under the title Våga vara operfekt). It wasn’t so much that the translation was bad, but the fact that another of Brown’s books, I Thought It Was Just Me (but it isn’t): Telling the Truth About Perfectionism, Inadequacy, and Power, was given the Swedish title Kvinnor och skam (Women and Shame) and I felt a bit excluded reading those passages where that book was referred to, in part because I’m not a woman and in part because I don’t think it is shame that limits my self-confidence.

To manage this supposed shame that people feel, Brown makes various suggestions: Let go of what other people think and your own thoughts of perfectionism. Play and relax. Cultivate work that is meaningful to you, even though it might not be valued by society. Cultivate your creativity. Laugh, dance and sing, and more. As for me, I think this blog has been a tool to manage many of those issues and virtues throughout the years I’ve written it, even though it takes continuous effort not to worry too much about other people’s opinions and not limiting myself in striving for perfection. I’ve also taken my fair share of dancing lessons so I’ve got that covered too. I should possibly laugh more, but sometimes what seems the easiest is the most difficult.

Two of the biggest takeaways I got from Brown’s book was a couple of reading tips. The first one was for Marci Alboher’s book One Person/Multiple Careers: A New Model for Work/Life Success, which I think is about indulging in not just one line of work but multiple. While I’ve yet to read the book, it intrigued me since I sometimes consider myself a software engineer/influencer hybrid. Surely, few people would put me in the influencer category and my career as a software engineer is certainly more successful, at least financially speaking, than my influencer side gig. Yet here I am, reaching you, the reader, by words on a screen as a result of purely intrinsic motivation for me to write them.

The second reading tip was for Carol S. Dweck’s book Mindset: The New Psychology of Success which delves into the differences between having a ”fixed mindset” and a ”growth mindset”. The two mindsets differentiate in terms of beliefs that intelligence and talents are something that we’re born with (fixed mindset) or something that can be developed (growth mindset). The book makes a strong case for the benefits of adapting the growth mindset, which see challenges and setbacks as opportunities for learning and eventually reaching your full potential.

My journey from fixed to growth mindset

When I was a student in what we in Sweden call ”Gymnasiet” (upper secondary school) I was taking Physics B, where the grade for the course was based on seven exams. I was thinking ”there’s no way I’m getting MVG (the highest grade) in four of the seven exams, so I can just chill and aim at getting four VGs (the middle grade) and three Gs (the lowest passable grade)”. Looking back, it seems like I had quite the fixed (or unmotivated) mindset back then, but I was able to follow through on my plan. Halfway through the course when I had achieved a 50-50 ratio of VG and G my teacher told me ”giving you a G would be a waste” and I fully agreed so eventually I got the four VGs to put me just above the threshold. So I graduated from Gymnasiet with my good but not great grades, convinced that I was good at languages, math and programming, and not so good at history, chemistry and physics.

I then enrolled at a two-year program in computer networks at Mälardalen University because it was ”short and close to home”, not the most ambitious reasons for choosing your education. Things went by smoothly and I never failed an exam because I was doing things I was good at.

After completing my studies in computer networks, I was able to land a job at Westermo as a software test engineer which in practice made me a full time python programmer, despite not having a proper education in software engineering. My colleagues (all with a MSc degree or similar) would patiently teach me computer science concepts like object-oriented programming and recursion and helped me figure out how git works. They became my heroes and role models, and during my time at Westermo I think I started to develop my growth mindset by seeing that I was able to learn these concepts that my colleagues had already mastered. I think I developed a little bit of imposter syndrome too, so I decided it was time for me to get that proper computer science education.

Going for a second take on university studies, the desire to study something ”short and close to home” had vanished and instead I fell in love with the idea of being a student at a prestigious university in Scotland. Long story short, the admission officials did not see my lax attitude during Gymnasiet as very meritorious:

REJ stands for rejected 😢 REJx4 meant ”git gud kiddo”

So, while my grades were not good enough to get me into computer science studies in Scotland, I was confident that I was up to the task since I had done a lot of python programming back then. Thankfully, Linköping University was happy to have me and thus I began walking the path on getting my MSc in computer science and software engineering.

During my first two years at LiU, I think I still employed a fixed mindset, thinking that there were certain things I was good at and things I was bad at. I had some kind of confidence that ”no matter how bad things are, I’ll never fail an exam” and even took pride in that fact, but looking through an old chat log I described my feelings during my second year at uni as ”Har känt mig lite otillräcklig, okunnig, dålig.” (I’ve felt insufficient, unskilled and inferior). I feel a little anger and disappointment seeing that I had those thoughts and how they probably limited me from reaching my full potential. Anyway, my slump would reach its climax as I began my third year at LiU.

In my fifth semester at LiU, I had courses in statistics, physics and AI—subjects I weren’t ”innately good at”. As the semester progressed, I failed my first exam ever (in statistics), got zero points at the physics exam, and had a mental lockdown when writing a paper on the AI technique Monte Carlo tree search hybrids. As for the AI paper, I actually had to use one of my get out of jail free cards by consulting two of the greatest problem solvers I know; I called dad and explained the situation (”I have no idea what to write, so I’m going to fail this”) who told me that he knew nothing about that but that I should call my friend Mikael. I called and, like a Sherpa in the Himalayas, Mikael helped me break down the insurmountable problem into manageable tasks and somehow I ended up with a top grade in that course, quite ironic. So, sometimes you don’t necessarily need the growth mindset to get out of a sticky situation as long as you have family and friends to help you out. However, my failures in statistics and physics made me realize that I had to go back to basics and really learn those subjects not to earn a specific grade but to get a proper understanding of what it was all about. It took a good portion of the summer of 2016 to figure things out, but I was eventually able to pass the exams with satisfactory results.

The setbacks I experienced during my third year at LiU put me closer than ever to give up on my studies, and instead pursue something else that ”I was good at”. Thankfully, I decided to persist and realized that I could succeed in subjects that weren’t my forte if I only put in some additional effort. That became the starting point of my growth mindset. A little over a year after having failed my first university exam, I wrote my list of Life Pro Tips which had ”Don’t give up until you’ve failed” and ”When you fail, improve and retry” placed at #4 and #5, respectively. I think that demonstrates at least the desire to have more of a growth mindset.

Nowadays, I strongly believe that I do have a growth mindset. The way it manifests itself is often through excitement and embracement of new challenges. As new opportunities arise, I ask myself things like ”do I have what it takes to work on this new project, hold a presentation to a large audience or learn Korean?” and the answer is usually ”Let’s find out”. Things typically don’t go perfectly but there are always lessons learned and some kind of improvement, and that’s a win in my book.

Other people’s impact on your confidence

Having read a couple of books and reflected on my own feelings of self-confidence, I’m thinking that while a lot of focus is put on you as an individual, the people around you have a significant impact on your confidence as well. Being at Sectra, where ”We hire for attitude & ability, train for skill” (which I think is a sign of the organization’s growth mindset) creates a culture of building each other’s self-confidence. Exactly how that happens is hard to explain, but I think there are some key ingredients.

  • Don’t penalize mistakes
    Mistakes happen at all levels of work, some are not that big of a deal while some cost millions. Having an attitude of accepting that mistakes happen and, when they do, making sure to put a lot of effort into making sure they don’t reoccur, is a forgiving and inspiring way to handle setbacks.
  • Be generous and honest when giving praise and constructive criticism
    My colleagues are great at cheering and rooting for one another, and making sure people know when they’re doing a great job. As for myself, I sometimes have a tendency of brushing off praise as ”they just want to make me feel better” which might be more of a self-esteem issue than a confidence issue. Either way, I think constructive criticism is just as important as praise, but it is a little trickier in doing it right. Honesty is super important here, as well as having the courage to request constructive criticism to show that you are open for change. I have some room for improvement in this area, but I think I’m moving in the right direction.
  • Value mentoring and knowledge sharing
    During my time with Sectra, I’ve had to dive into code bases that are old and vast and where I often find myself unable to see the forest for the all the trees. Luckily, I have mentors and colleagues with a lot of experience that are always happy to share their knowledge with me. While they probably could be doing things more efficiently on their own in the short run, having them show me their ways is both a long term insurance to the system’s longevity and a very fulfilling way of working. Jessitron wrote a nice piece on hyperproductive development regarding the pros and cons of ”10x development vs team development” which I think is worth a read.

Epilogue

As I get more experience under my belt, I hope I will not only be able to keep my own confidence at healthy levels, but also be a contributor to good self-confidence among my team members and colleagues throughout the company.

Has your level of confidence suffered or improved throughout your career? What events made it stifle or cherish? If you have thoughts on this, I’m eager to hear about them.

Vidingsjö – Bjärka-Säby (ToR)

För några veckor sedan blev jag sugen på lite vandringsäventyr. Östergötland har trots sitt flacka landskap många spår och stigar man kan vandra längs, men ofta krävs det bil för att ta sig till och från start och/eller mål. Ett undantag är den del av Östgötaleden som går mellan Vidingsjö och Bjärka-Säby. Sträckan på 38km (19 km enkel resa) innebar en längre utflykt än jag någonsin gjort tidigare. Ett roligt experiment och äventyr för att se hur kroppen reagerar.

Selfie från kl 09:50 med tummen upp.
Kl 09:50 – Efter en cykeltur till Vidingsjö som uppvärmning påbörjades vandringen med sprudlande förväntan.
En stor vattenpöl mitt på stigen av Östgötaleden
Jag hade funderat på val av skor, vandringskängor eller joggingskor, men tack och lov valde jag vandringskängorna. Det var rejält blött på sina ställen men det gick oftast bra att passera de blötaste och lerigaste områdena via en liten sido-stig.
Spångad vandringsled med en varm macka i handen.
En liten bit av leden var spångad och passade utmärkt för att avnjuta andra-frukost i form av en varm macka.
Rastplats vid Ullstämmaskogen med grillplats intill en liten sjö.
Vid södra utkanten av Ullstämmaskogen finns det jättefina rastplatser med vacker utsikt och goda möjligheter för grillning.
Färist med varning för nötkreatur
Det informerades flera gånger om betande nötkreatur, men den här dagen höll de till någon annanstans.
Skyltning längs med leden till Styvinge fornborg och Hjortkälla kulturlandskap.
Det finns en mängd fornminnen längs med leden, bland annat Styvinge fornborg och Hjortkälla kulturlandskap (ca 5-6 km från starten i Vidingsjö).
En stor skogsmaskin bredvid en hög med virke
Just som man tänker att man är djupt inne i skogen långt bort från allting dyker en enorm skogsmaskin upp och 100 meter senare går man rätt genom någon annans gård, så det är egentligen aldrig särskilt långt från civilisationen.
Tussilago och Krokus längs vägkanten
Lite vårblommor hade dykt upp i vägkanten!
Hästar i förgrunden och kossor i bakgrunden.
Förutom hästar och kor fick jag även se en ekorre, en labrador och andra hundar och diverse fåglar (grågäss, kanadagäss, gräsänder)
Selfie i Bjärka-Säby med vägskyltar till Linköping och Rimforsa, Åtvidaberg m.m. i bakgrunder.
Kl 13:28 – I Bjärka-Säby var det kallt och blåsigt, så resan tillbaka mot Linköping påbörjades i princip omgående.
Vattnet med Bjärka-Säby slott i bakgrunden.
… men är det lite varmare och mindre blåsigt så är nog Bjärka-Säby värt ett lite längre besök.
En Påfågelöga (fjäril)
En vacker påfågelöga poserade artigt och tålmodigt för att hinna komma med på bild.
Bild från Östgötaleden längs med Kinda kanal.
En bit av leden går längs med Kinda kanal som stillsamt ringlade sig fram till utmynningen vid Stora Rängen.
Informationsskylt vid Hamra sluss.
Vid Hamra sluss fick man tillfälle att rasta. På andra sidan kanalen hade ett grabbgäng föris och spelade Journeys Don’t Stop Believin’ på hög volym.
Vägsten som visade avståndet till Vidingsjö (7.7 km)
Det var ganska sällsynt med avståndsmarkeringar längs leden, men på ett ställe fick man veta att det var ”bara” 7.7 km kvar till Vidingsjö.
Fågelsjö vid Ullstämmaskogens norra entré.
När man kommer fram vid norra entrén till Ullstämmaskogen kan det kännas lockande att svänga höger för att komma tillbaka till Vidingsjö så fort som möjligt. Men det är fusk och därför tog jag istället och gick vänster för att klämma ut de sista krafterna.
Kl 18:04 – Åter vid Vidingsjö efter 38 km vandring och 50 000 steg, vilket var 12 000 steg mer än under hela april 2020.

Efter vandringen blev det soffläge resten av dagen och förmodligen resten av påskhelgen. Appen Naturkartan var till stor hjälp under vandringen, både för att se hur långt jag kommit och för att inte hamna på villovägar när leden var otydligt markerad.

Glad Påsk och go tur!

Broccoli ändå

Ordet ändå, vad betyder det egentligen? Frågar man SAOL eller Wiktionary står det att betydelsen är ”i alla fall”, ”likväl” eller ”trots det tidigare nämnda” men på senare tid har jag stött på ett flertal tillfällen där ordet ”ändå” används med en betydligt otydligare innebörd. Nedan har jag samlat några favoritexempel från Twitter. Läs och begrunda vad ”ändå” betyder i dessa tweets:

Till varje ”ändå”-tweet medföljer en bild eller video, så visst tas saker ur sin kontext när man inte också ser bilden. Det är i regel mat, fika, sport eller natursköna platser i positiv anda som är temat. Min tolkning är att man med ”ändå” vill ursäkta sig lite med att lyfta fram något positivt: ”(Trots allt annat elände så njuter jag av) [Broccoli/Fredagar/Mälaren osv.] ändå”. Det kanske är en övertolkning, men det passar ofta ganska bra.

Jag menar inte att klanka ner på någon av de här twittrarnas språkbruk eller deras sätt att uttrycka sig. Tvärtom, i de här exemplen tycker jag de sprider glädje och beter sig utomordentligt bra relativt det normala förfarandet på Twitter, vilket iofs inte säger mycket. Hursomhelst verkar de vara schyssta personer som uppskattar bra mat, sport och de små guldkornen i vardagen, men det positiva intrycket kanske kommer från den tolkning som krävs när jag läser dessa tweets?

Gör ni en sökning på fotobilder med ”ändå” på Twitter så får ni förmodligen en dagsfärsk dos av exempel liknande de ovanstående. Det går nog därmed inte att stoppa den här nya användningen av ordet, men det är roligt att observera utvecklingen. När jag själv letade bland sökresultaten hittade jag dessutom en av vår tids främsta retoriker, Jonas Sjöstedt, och kom å tänka på ett sånt där flaskskepp. Hur kom han in dit egentligen? Det var visst något Umeåpolisen hade gjort.

Vad betyder ”ändå” för dig?

Internationella kvinnodagen 2021

Idag är det Internationella kvinnodagen, en temadag för att reflektera kring och uppmärksamma jämställdhet. Häromdagen läste jag en dyster tråd på twitter som gav ett svar på frågan varför det är så få kvinnor jämfört med män i tech-branschen. Orsakerna till könsobalansen i min bransch och ojämställdheten i samhället är svåra att förstå och ännu svårare är det att på något meningsfullt sätt motverka ojämställdheten. Då och då bubblar ändå en möjlighet upp, och det gjorde det i januari det här året.

I början av året hade jag just avslutat en kurs på Coursera och kände det där suget och tomheten som infinner sig direkt efter att man avslutat en bra bok, serie eller kurs. ”Vad ska jag studera nu då?” undrade jag och det var då jag snubblade över kursen Gender, Family, and Social Change in Contemporary South Korea.

Kursen spann över fem veckor och bestod av kortare föreläsningar, lite längre läsuppgifter av utvalda böcker och artiklar, filmer, quizzar och inlämningsuppgifter. Ämnen som behandlades var könsroller i Korea från ett historiskt perspektiv, synen på familj, sexualitet och utseende, samt progressiva förändringar i dagens Sydkoreanska samhälle (t.ex. en pappamånad då pappan är ledig från sitt arbete för att spendera tid med sitt barn.) Sydkoreas historia och kultur som är väsensskilda från Sveriges gav mig ett bredare perspektiv på jämställdhet. Kursen uppmuntrade till jämförelser mellan sitt eget samhälle och Sydkoreas och tack vare att kursen är global med kursdeltagare från världens alla hörn får man ta del av synpunkter i ämnet från personer med väldigt olika bakgrund.

Under kursens gång uppmanades deltagarna att besvara diverse diskussionsfrågor. Här fann jag mig ofta ute på djupt vatten eftersom jag sällan tänkt nämnvärt på de frågor som ställdes. Från mina tidigare utbildningar är jag mer van vid frågor som har ett väldefinierat svar, lite mer ingenjörsmässigt helt enkelt. Nåväl, det fanns ingen anledning till att inte försöka. Ett exempel var den här frågeställningen:

The beauty industry in Korea has changed how social identity is structured. Young women live under increasing pressure to look attractive and sexy. Is this a sign of women’s liberation or sexual freedom, or another form of sexual oppression? What do you think?

Jag försökte mitt bästa med följande resonemang:

I don’t know if I would call it sexual oppression or rather an obsession, but it (looking attractive and sexy) is in a sense something that for many turns into negative emotions when it instead should be something positive. Remembering that there are other things that are valuable outside of being attractive and sexy is important and developing one’s attractiveness and sexiness should not be rushed or seen as a mandatory requirement from the society but as a personal growth for oneself.

Ett försiktigt och diplomatiskt svar i klassisk Eric-anda. En av mina kurskamrater hade en betydligt hårdare framtoning:

Women will always be oppressed in my opinion. No matter what we do, look like, our career, we will always be judged and looked down upon no matter what. – Emma

Kul och intressant med olika perspektiv tycker jag och generellt sett fanns det sällan något rätt eller fel i kursens frågeställningar. Istället var den stora lärdomen att få reflektera över saker i vårt samhälle från någon annans perspektiv och lära av varandra. Längs det spåret kommer jag att tänka på ett citat från Harper Lees bok To Kill a Mockingbird (sv. titel Att döda en härmtrast) som jag läste i julas:

You never really understand a person until you consider things from his point of view… Until you climb inside of his skin and walk around in it. Atticus Finch

Atticus är förstås inte särskilt inkluderande i hans val av pronomen men som amerikan på 30-talet var det väl inte riktigt på modet att vara det. Hursomhelst var den här kursen ett sätt för mig bli bättre på att se saker från någons annans synvinkel, och tillsammans med kurskamrater från hela världen tyckte jag det var roligt och intressant. Förutom positiva ord som ”roligt och kul” är det kanske på plats att nyansera med att det var mycket i kursen som jag kände var både fruktansvärt och viktigt att känna till. De flesta av ämnena som tas upp i kursen är mer eller mindre upprörande och problemen är svårhanterliga, men att identifiera och erkänna att problemen finns känns som ett bra första steg för att komma fram till möjliga lösningar.

Så, hurra för alla fantastiska kvinnor på eran dag, ni är det bästa som finns i den här världen! (Och då har jag ändå provat på padeltennis.) Vi får se om den här dagen och arbetet mot ojämställdhet är lika relevant nästa år, förmodligen är det väl så. Mitt bidrag den här gången blev ett kurstips och inför framtida beslut kommer jag försöka ha jämställdhet i åtanke mer än tidigare. Det är inte mycket, men det är något.

Vad är dina tankar kring internationella kvinnodagen och har du några bra tips som jag kan sysselsätta mig under tiden till nästa gång det blir 8:e mars?

En Julhälsning – 2020

Sist jag skrev en julhälsning här på bloggen var 2013, året då jag just flyttat till Linköping för att plugga. Jag verkade vara på väldigt gott humör då, upplyft av att programmera Python och på väg hem till Hallstahammar för att träffa vänner och familj. I år är det annorlunda, jag ska fira Jul själv här i Linköping. Som säkert många andra gör följer jag spridningen av coronaviruset som i nuläget visar en negativ trend som jag känner att jag inte vill bidra till. Delvis från ett samhälleligt perspektiv men framför allt för att det skulle bli en väldigt tråkig julstämning om jag själv eller mamma och pappa blir sjuka. Det är inget enkelt beslut och jag ändrade mina planer ganska tätt inpå julledigheten, men nu känns det rätt och riktigt samtidigt som jag förstår andra som beslutar annorlunda. När jag diskuterade det här med Pappa sa han något i stil med ”vi har ju i alla fall fått fira jul 31 år i rad, det är ju bra” så jag tror vi känner oss lättade i att få fira jul smittsäkert på varsitt håll i år och förhoppningsvis revanschera kommande år.

Att fira själv kommer säkert stundtals kännas ensamt, men det behöver ju inte vara så. Jag har laddat upp med två bra böcker, och lika många till är på ingång. Vill ni se vilka böcker det handlar kan man hoppa in på mitt favorit-sociala nätverk Goodreads, där till och med spam-bottarna är bildade och läser böcker (eller påstår sig läsa iaf). Jag har också lovat mig själv att jag ska se The Mandalorian så att jag kan återvända till jobbet efter julledigheten och vara delaktig i lovorden och diskursen om serien. Förmodligen kommer mitt bidrag vara ett väl utvecklat och nyanserat resonemang som ”Den var bra, jag tyckte om den”. Ibland behövs det inte mer än så.

Att det ska kännas mer ensamt att vara själv på jul och nyår jämfört med andra tider på året vet jag inte riktigt om jag tror på, men om det är så tror jag det har med förväntningar att göra och de förväntningarna kan man ju till viss del styra själv, även om media och ens sällskapskrets påverkar. Ensamhet är ju också intressant på det sättet att det inte direkt är kopplat till om man är själv eller inte, man kan ju till exempel vara tillsammans med massa människor på nyår men ändå känna sig ensam för att man inte får ge en nyårskram eller puss till en särskild person. Ensamhet är att sakna någon.

Senaste veckorna har jag lyssnat mycket på Spring Day av BTS, men jag har mestadels lyssnat på cover-versionerna av J.Fla och Song So Hee som båda gör ett mycket vackert och känslomässigt framförande. Man behöver inte kunna koreanska flytande för att förstå att det är en sorglig låt men det kan vara intressant att veta att uttrycket ”보고 싶다” [bogo shipda] skulle bokstavligen översättas till ”att vilja se” men används för att säga ”Jag saknar dig”. Med det sagt börjar det bli dags att byta riktning på den dramaturgiska skutan för det här inlägget, så kolla på klippet med Song So Hee nedan så går vi mot mer positiva vibbar därefter.

Nästa år, 2021, infaller min två-årsdag både som Sectra-anställd och koreanska-lärling. Jag tror att jag behöver ungefär åtta år till för känna mig någorlunda färdig med både Sectra och koreanskan för det finns så mycket att lära sig! Så 10-årsplanen är satt i rullning, skönt! Jag tror det är många som inte helt förstår varför jag lär mig koreanska, utan antar att det måste finnas en inplanerad Korea-resa eller koreansk flickvän med i bilden som motivator. Men så är det inte! För även om jag inte hade haft K-pop strömmande ur mina högtalare 1000 timmar det här året tror jag att jag med glädje lärt mig koreanska ord och dess grammatik. Det har fått mig att fundera över vad ett språk är och hur det påverkar ens kultur och ens sätt att tänka. Det är väldigt intressant, ibland har jag blivit filosofisk över frågan ”vad är ett O?”. Med det sagt är jag ändå öppen inför både Korea-resor och koreanska flickvänner, på samma sätt som jag är öppen för att resa till och hitta en flickvän från Norge, Danmark, England, Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike, Sverige eller andra länder vars språk jag tycker om att lära mig. Sen är det ju så att Koreanska tarvar lite mer engagemang än de andra språken eftersom det är så förbaskat svårt, men det är en del av tjusningen och utmaningen.

På tal om rolig och intressant kultur och saker som är svåra att förklara så tror jag Sectra passar in under den beskrivningen också. Men det känns bra att mitt positiva intryck jag fick från dag 1 på Sectra har hållit i sig och förstärkts under åren. Att vi skrattar och har roligt tillsammans samtidigt som vi löser svåra och viktiga problem på Sectra låter som en väldigt generisk beskrivning som hade kunnat sägas om vilket företag som helst nästan, det är bara mer sant på Sectra 😉 Jag ska inte försöka beskriva det bättre här och nu utan mina två förslag på nyårslöften får bli att (1) söka jobb på Sectra och (2) lära sig ett nytt språk, förslagsvis koreanska.

2021 inhyser fortfarande ett litet hopp om att man kommer kunna resa lite mer, det tror jag vi är många som har saknat i år. Jag åkte iofs till Växjö och fikade på Espresso House i somras. Det var trevligt men kanske inte något som kräver en repris i närtid. Så förhoppningsvis blir det grannlandet istället för grannlandskapet nästa sommar, men det är får tiden utvisa. Jag håller tummarna!

I början av december funderade jag på om jag kunde kompilera en lista av de bästa framträdandena av O Helga Natt/O Holy Night. Det var en ganska enkel uppdelning som infann sig, men en lista kräver ju bara tre element för att ha någon sorts värde som just lista, så här är den. En (högst subjektiv) lista av de bästa framträdandena av O Helga Natt/O Holy Night:

1) Tommy Körberg

2) Taeyeon

X) Alla andra

Saknas det någon på listan (tekniskt sett gör det inte det) eller borde placeringen vara annorlunda? Säg till! 🙂

God Jul & Gott Nytt År!

/Eric

Språkbruk för intoleranta

Jag besökte Espresso House i Växjö igår, en sval julidag med regnskurar och sol om vartannat. Att det var i Växjö är egentligen inte relevant, men jag tror det höjer mysfaktorn så vi utgår från det. När det var dags att beställa sa jag nåt i stil med ”En falafelwrap och sen skulle jag gärna ha något laktosfritt fika också”. Av alternativen som fanns valde jag en mud cake som hade kunnat kallats kladdkaka om svenska var det primära språket i Sverige, men jag ska inte haka upp mig på det utan gå vidare till nästa utvikning innan jag kommer till huvudämnet. Jag beställde också en vegansk cappuccino med kokosmjölk. ”Protest!” kanske ni tänker med tanke på att jag inte dricker kaffe, men igår gjorde jag faktiskt det och efter första smutten tänkte jag ”Jomen det här kan jag nog bli beroende av.” Känslan bestod dock inte och efter att ha druckit upp ca 60 % tänkte jag ”Skulle vara tråkigt att spy nu” och gick och beställde en kopp ”Fruity Black”-te istället, mycket bättre.

Nåväl, tillbaka till min mud cake. Servitrisen preppade min beställning och när hon spritsade ut ett litet berg av grädde bredvid kakan så kanske min hjärna signalerade fara en kort stund. Servitrisen kanske såg min rädsla och lugnade mig med att säga ”Det är laktosgrädde” och jag pustade ut och sa ”Bra” med ett leende och tummen upp. 🙂👍

Men att säga ”Det är laktosgrädde” och mena att grädden är laktosfri är ju ett ganska märkligt uttryck. När jag glider fram på mina punkteringsfria cykeldäck säger jag inte ”det är punkteringsdäck”. När jag berättar för tandläkaren om mina dryckesvanor säger jag inte ”jag dricker bara sockerläsk” om jag håller mig till Cola Zero. Om man går in på ett sjukhus och det står en skylt ”Det här är en parfymavdelning” blir det ganska komiskt. När Zlatan säger ”Jag är fotboll” vet jag inte vad han menar, men jag tror inte han menar att han är fotbollsfri.

Varför man säger ”det är laktosgrädde” istället för ”det är laktosfri grädde” tror jag till stor del har med effektivitet att göra, som ofta trumfar korrekthet i muntligt tal så länge man förstår vad som menas. Jag har mest personlig erfarenhet snarare än något vetenskapligt belägg så någon lingvistiker får gärna klargöra det hela, men det är ganska kostsamt med just övergången från s till f i ord som laktosfri, laxfiske och havsfru. Uträkning av uttalskostnad för ord – det är något som borde uppfinnas om det inte redan finns!

Okej, det händer att folk säger ”laktosgrädde”, men kan vi göra något åt det? Man skulle kunna döpa om alla laktosfria produkter från ”laktosfri [produkt]” till ”laktas[produkt]” eftersom det är med hjälp av enzymet laktas som laktosen i mjölken bryts ner och därmed blir laktosfri. Personligen tycker jag laktasgrädde funkar utmärkt men jag gissar att det skulle förvirra snarare än förenkla för den stora massan. Ett utopiskt framtidsalternativ, som en kollega presenterade för mig för ett tag sen, vore om all mjölkproduktion (dvs RUBBET) skulle gå igenom processen att bli laktosfri. Eftersom det inte skulle finnas några laktosprodukter längre så behöver man då inte längre säga ”laktosfri mjölk” längre eftersom det är ”samma sak” som mjölk. Förutom att livet skulle bli mycket lättare för väldigt många, inte bara språkligt, tror jag det kan finnas en ekonomisk vinning/trösteffekt i det eftersom laktosfria produkter håller längre => större lager => profit!

Slutligen, det finns många exempel i det vilda på folk som säger ”jag är laktos” när de menar att de är laktosintoleranta. På den punkten finns inget hopp om förbättring utan man får helt enkelt lära sig att uppskatta livets imperfektioner. Hur man lär sig det vet jag inte säkert, men att avnjuta en mud cake på Espresso House, med laktosgrädde eller vanlig grädde, i Växjö eller någon annanstans, tror jag är ett steg på vägen.

Kurser på Mjukvaruteknik

Inspirerad av Mayukos video i vilken hon går igenom hennes Computer Science-examen på UCSD kurs för kurs tänkte jag göra detsamma för Mjukvaruteknik (U) på LiU. Eftersom jag gick ut 2018 har det hunnit ske vissa förändringar i programmet, men de övergripande dragen är sig lika.

Termin 1

TDDE23 – Funktionell och imperativ programmering, del 1
Första kontakten med programmering på U sker i den här kursen med hjälp av programmeringsspråket Python. Jag hade redan programmerat i Python i ett par år innan jag tog den här kursen så jag tyckte den var jätterolig, men det tyckte de flesta av mina kursare också. Utöver att programmera i Python får man även lära sig om LiUs dator-miljö, och lära sig lite bash, scriptspråk och kommandoprompt i Linux, och Emacs, en texteditor som är bra men lite annorlunda.

TATA65 – Diskret matematik
En av de roligare matematik-kurserna med bra synergier till första programmeringskursen och datavetenskap i allmänhet. Fick lära sig ett och annat om permutationer och kombinationer m.m.

TDDD70 – Ingenjörsprofessionalism, del 1
Kursen Ingenjörsprofessionalism går i långsam takt över de första tre åren. I kursen tas olika ämnen upp som berör ingenjörsrollen, bland annat social kompetens, ledarskap och etik. Till varje ämne skriver man en reflekterande text om sin inställning till att vara ingenjör. En ”flumkurs” enligt vissa men de individerna brukar inte klara sig så bra med studierna i helhet så det är mer av en mognadsfråga om man gillar den här kursen eller inte.

TDDE25 – Perspektiv på data- och mjukvaruteknik
En kurs med lite av varje inom datavetenskap med roliga projekt. När jag gick kursen gjorde vi en AI till spelet XPilot, men numera kan man även programmera AIs till Starcraft II.

TDDD72 – Logik
Många nya begrepp och ett annorlunda sätt att tänka på. Logik-kursen lägger grunden för några kommande kurser som t.ex. Formella språk och automatateori och kompilatorkonstruktion så det är lika bra att lära sig den här kursen bra för det får man igen senare. Till tentan får man ta med sig ett kompendium med massa logik-regler så det krävs inte så mycket memorering, bara ett logiskt tänkande 😉

TDDE24 – Funktionell och imperativ programmering, del 2
Fortsättning på TDDE23, med ännu mera Python! Bjuder på en datortentamen på slutet där man får sitta och programmera. Jag fick ett halvt fel på den tentan, och grämer mig fortfarande över det. Vet man inte hur rekursion fungerar sen tidigare får man lära sig det i den här kursen.

Termin 2

TDDD78 – Objektorienterad programmering och Java
Bra kurs med många viktiga OOP-koncept och massa programmering i Java. Föreläsningarna var ett bra sömnpiller men laborationerna och projektet var utmanande och stimulerande, man får till exempel programmera Tetris. Mitt personliga projekt hette ”Seven Letters” och var en sorts hänga gubbe-spel. Jag hade problem med att använda designmönster i mitt projekt så jag fick bland annat ta till Singleton-mönstret. Spelet fungerade tillsammans med ordlistor från Wiktionary och kunde använda reguljära uttryck för att filtrera ord.

Skärmbild av spelet Seven Letters, med dialogrutan för konfiguration av ordlistan

I kursen används IntelliJ IDEA, en av de bästa IDE:erna på marknaden.

TDDD80 – Projekt: Mobila och sociala applikationer
En ökänd kurs pga dess historiskt höga avhopp. Den här kursen har omarbetats i flera iterationer sen jag tog den, men grundstommen är densamma: Du ska lära dig mycket om lite allt möjligt. Webb- och applikationsprogrammering, UX och användbarhetstestning, enhetstestning, kodgranskning och versionshantering. Täcker in många av de områden som man ställs inför i arbetslivet, men är väldigt individuell. Jag gjorde en Android-app som hette Poetry Party, där användarna tillsammans skriver dikter. Dessvärre avslutades projektet innan appen nådde Play Store, för koden var full av buggar.

TSEA28 – Datorteknik Y
Assembly- och lågnivåprogrammering. Har aldrig använt kunskapen jag fick under den här kursen, men den är väl allmänbildande och viktig på det sättet att man ska veta hur en dator fungerar.

TDDD85 – Formella språk och automatateori
En mysig kurs om automater och reguljära uttryck. Bra uppladdning inför kompilatorkonstruktionen om man väljer att läsa den. Likt logiken är det ett nytt sätt att tänka på.

Termin 3

TATA24 – Linjär algebra
En kurs jag la ner mycket tid på, men klarade godkänt med minsta möjliga marginal. Har inte haft mycket användning av linjär algebra i arbetslivet, men det förekommer. Dessutom ger det mycket street cred att vara bra på linalg, mest för att det är så svårt.

TDDC93 – Programutvecklingsmetodik, teori
Mjukvaruteknik är ju mer än bara programmering och i den här kursen får man lära sig lite om kravhantering, design, utvecklingsprocesser (t.ex. Scrum), testning och kvalitet. Inte den roligaste kursen, men inte heller den svåraste. Har man jobbat på ett mjukvaruföretag tidigare, till exempel på ett sommarjobb mellan år 1 och 2 så är den här kursen en bit kaka.

TDDD86 – Datastrukturer, algoritmer och programmeringsparadigm
En stor kurs som täcker in många olika moment, men den absolut roligaste under mina första tre år på programmet. I kursen lär man sig att man inte kan vara naiv om man vill lösa svåra problem, då får man istället vara smart och använda rätt algoritm för jobbet. Man skriver en del C++ och inser att det är språk som har det mesta men som man hoppas slippa i arbetslivet. Jag låg sömnlös några nätter över att jag inte kunde lösa Rotate to root, en kluring om hur binära sökträd ska balanseras, men med lite tips och idéer från min medkursare löste det sig till slut och jag rekommenderar alla att lösa lite Kattis-problem eller liknande för att stimulera intellektet.

TATB04 – Inledande matematisk analys
I den här kursen får man lära sig att skriva matematik på ett korrekt sätt enligt MAI, matematiska institutionen på LiU. Det finns oftast bara ett rätt sätt och det är lika bra att lära sig det här från början så slipper man det fruktlösa käbblet under tentavisningen senare, som annars kommer låta såhär:

Student: Men det är ju uppenbart vad jag menar här!
Examinator: Fast vi är ju inte tankeläsare, därför får du 0 poäng på uppgiften.

Termin 4

TATA41 – Envariabelanalys 1
En rolig men utmanande matematikkurs. Här får du derivera och integrera (glöm inte +C) och enda sättet att lyckas, om man inte är ett matematiskt geni, är mängdträning.

TDDB68 – Processprogrammering och operativsystem
En rolig och allmänbildande kurs med en svår laborationsserie (dubbelpekare är inte intuitivt). Trådar och processer, minneshantering och filsystem och mycket mer. Viktig kurs för att bli en bra programmerare. Minns att jag tyckte om kurslitteraturen Operating system concepts, AKA dinosaurieboken. Mycket memorering till tentan!

TDDE35 – Storskaliga distribuerade system och nätverk
Eftersom jag läst två år nätverksteknik på MDH innan jag började på LiU tyckte jag den här kursen var ganska lätt och rolig, men generellt är den ganska utmanande med mycket att lära sig och göra. Att lyckas väl i den här kursen är nyckeln till framgång, det var så för mig iaf då jag fick möjlighet att vara labbassistent för labbserien under ett par år framöver och sedan skrev exjobb med Niklas som examinator vilket ledde till två publicerade artiklar. Det finns ju dock andra vägar till framgång, men god kunskap om nätverk behövs i princip alltid, så plugga hårt under den här kursen!

TATA91 – En- och flervariabelanalys
På min tid läste vi TATA90 istället för TATA91, och en skillnad är att Taylor- och Maclaurin-utvecklingar är med i TATA91 men var inte med i TATA90. Hursomhelst tyckte jag att den här kursen var rolig och var den enda kursen på MAI som jag fick 5:a i, ett av mina stoltaste ögonblick som student. Jag minns dock att jag spenderade påskledigheten med att plugga den här kursen, och jag minns inget av det jag lärde mig och har inte behövt använda det i arbetslivet heller. Men att lösa matematiska problem ger en inre tillfredsställelse och att applicera det i verkligheten är sekundärt.

Termin 5

TDAB01 – Sannolikhetslära och statistik
En kurs som jag bedömer som ganska svår, jag fick skriva tentan tre gånger innan jag äntligen blev godkänd, men då var jag å andra sidan bara en poäng ifrån 5:a. Det kan helt enkelt vara så att när den här kursen klickar så är det ganska logiskt och trevligt med sannolikhetslära och statistik. Viktig kurs för de som går vidare med maskininlärning tror jag, själv har jag sällan behövt använda mina kunskaper i statistik, men grundläggande kunskaper är viktiga för att förstå omvärlden och inse att människor är typiskt dåliga på att tolka statistik.

TDDC17 – Artificiell intelligens
Bra balans mellan teori (inte så intressant) och praktik (lite mer intressant). Jag fastnade aldrig för AI, men det är ju ett hett ämne så man får väl vara nöjd att det ingick i utbildningen för allmänbildningens skull.

TDDD92 – Artificiell intelligens – projekt
Jag skrev en individuell rapport om Monte Carlo tree search (MCTS) och hade ingen aning om vad jag skrev om, men fick ändå 4:a i betyg på rapporten och 5:a i kursen tack vare ett bra projektarbete, min grupp gjorde en AI för generella spel med hjälp av GVG AI. Nuförtiden tror jag de flesta gör en AI till Starcraft II. Lärde mig att även om plugget ibland känns hopplöst så löser sig det oftast bra om man ringer en vän och ber om hjälp. Blev inte mer intresserad av AI efter kursen, snarare tvärtom.

TDDD37 – Databasteknik
Relativt enkel kurs om SQL och databaser, men lär ut viktiga koncept för att designa en databas på ett korrekt och effektivt sätt.

TFYA87 – Fysik och mekanik
Skrev 0 poäng första försöket på tentan, vilket fick mig att inse att det inte fungerar att bara skriva ner anteckningar från föreläsningar och lektioner och sen komma till tentan och hoppas att man kan få poäng under tentan genom att kolla upp formler i formelsamlingen. Tog revansch genom att spendera en sommar med att faktiskt lära mig lite om fysik, som trots allt är intressant när man väl ger det chansen. Bra kurs om man ska jobba med 3D och spel kanske, men för egen del har jag inte haft någon användning av den och minns mest små fragment av hur man räknar ut tröghetsmoment.

Termin 6

TDDD96 – Kandidatprojekt i programvaruutveckling
Äntligen någonting som är på riktigt! Jag fick göra kandidatprojektet som ensam U:are tillsammans med 8 andra D:are och insåg att de är lite annorlunda men mycket trevliga. Vi gjorde en gullig liten webbapp kallad Knekt och skrev en finfin rapport om det.

TSKS24 – Signaler och bilder
På min tid läste vi TSKS21 – Signaler, information och bilder istället för den här. Jag vet inte varför de tog bort informations-biten som var den roligaste, men kanske för att det är tillräckligt svårt med bara signaler och bilder som det är. Jag minns att jag pluggade relativt mycket inför den här kursen och det var mycket att komma ihåg till tentan och jag har glömt i princip allting. Men nog är det väl så att faltning i tidsdomänen motsvarar multiplikation i frekvensdomänen (se faltningsteoremet). Gillar man den här kursen kanske man skulle läst Y eller D istället för U.

TSRT19 – Reglerteknik
Roliga laborationer och svår teori, en väldigt ingenjörs-nördig kurs. Har inte behövt PID-reglering sedan jag läste klart den här kursen, men reglerteknik har en viss charm.

Master-kurser (Termin 7-10)

När du klarat av de tre första åren har du förmodligen fått en känsla för vad du tycker är roligt och du vill läsa mer om, så jag behöver inte beskriva kurserna i detalj här. Jag läste mest kurser som handlade om programmering och mjukvara och valde profilen ”Storskalig mjukvaruutveckling”. För mer information om U-programmets masterprofiler, se följande länk.

COVID-19: Donald Trump’s Inside Job?

On May 31st, 2017, Donald Trump made a tweet that made people all over the world baffle with confusion. The world learned about a new word not heard before, as the tweet read:

Despite the constant negative press covfefe

While the original tweet was deleted shortly after its publication, the author and his associates made it clear that it was not a typo of any sorts. White House Press Secretary at that time, Sean Spencer, commented ”I think the president and a small group of people knew exactly what he meant.”. The president himself incited the public to figure out the true meaning of ”covfefe”:

In today’s turbulent world, I believe the true meaning of covfefe has unraveled before us. I’ve finally figured it out! Let me spell it out for you:

COrona Virus Full Epidemic Fastly Execute (COVFEFE)

Critics may argue that Fastly is not a word, but let me remind you that this if coming from a man who invents his own words, and Donald Trump has previously used the word bigly.

Shinzo Abe talking with Donald Trump 01

A conspirator might even say that the timing is on point for the covfefe tweet to have been the starting signal for the development of what is now known as COVID-19. However, I would like for people to refrain from indulging in conspiracy mumbo jumbo such as what I’ve written above.

Social media can be a blessing and a curse in times like these. Sadly, people are quick to speculate and share rumors and fake news about COVID-19 with each other on platforms like Facebook and Twitter while trying to figure out how to best protect themselves and their loved ones. While the intention may not necessarily be bad, the execution is often poor.

As I’m writing this post, I feel that it is rather distasteful and should perhaps not have been published. Are you allowed to joke and make fun of Corona? Even if you’re not particularly funny? On the other hand, injecting this into people’s feeds might be what pushes them away from using social media as a news source, although I doubt I have that amount of influence on people. Anyway, I’m done with my hypocrisy and will now return to my natural quiet state.

Be well, be safe, and stay frosty.

Veganska Chocolate Chip Cookies

Jag är ingen Leila, men efter att ha sökt länge och väl efter ett bra recept på veganska chocolate chip cookies, konverterat det från amerikanska till metriska enheter och kommit fram till att kakorna blev väldigt goda kände jag att det var värt att dela med mig av mina insikter till offentligheten.

Chicklit Karatechop Cookies (ca 32 stycken)

Tjonga i följande i en bunke. Blanda ihop ingredienserna till en jämn smet, elvisp funkar bra!

  • 250 g margarin
  • 2,2 dl packat brunt farinsocker
  • 1,1 dl strösocker
  • 3 teskedar vaniljsocker
  • 6 matskedar äppelmos

Därefter behöver du följande torrvaror:

  • 6 dl mjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 1 tsk bikarbonat
  • 1 krm salt

Tillsätt torrvarorna till smeten, ta i mjölet pö om pö och överdosera inte.

Smaksättning

För smaksättningen är man lite utlämnad till vilken sorts vegansk choklad som finns att tillgå. City Gross har ett bra utbud (jag är inte sponsrad) och nedan ges några alternativ listade från bäst till minst bäst:

  1. iChoc Almond Orange
  2. Vit Choklad
  3. Mörk choklad och torkade tranbär

Hacka chokladen till lagom stora bitar (ca 4x4x4 mm) och vänd ner i smeten. Forma smeten till lagom stora bollar och lägg på en plåt:

Kakorna före gräddning

Grädda kakorna i 180°C mitt i ugnen i 10/12/14 minuter för rare/medium/well done. Jag rekommenderar medium well-gräddning på runt 13 minuter, men den exakta tiden beror på ugn och personlig preferens.

Kakorna efter gräddning
Slutresultatet ser inte mycket ut för världen, men smakar väldigt gott!

Receptet är baserat på ett recept funnet på /r/veganrecipies.