Årsarkiv: 2018

Tips inför jobbansökan

Efter en händelserik jobbjaktsäsong har jag mängder med nya insikter och erfarenheter. Därför känns det extra viktigt att ge tid för debriefing som till allas glädje kommer ske här på bloggen i form av en reflektionsrapport. Förhoppningsvis kommer ni som läsare kunna ta del av tips och råd inför egna jobbansökningar. Dessutom, när jag berättar om mina mest intelligensbefriade tillfällen kan det finnas ett visst underhållningsvärde.

Första kontakten

Många verktyg finns att tillgå för att etablera kontakt med företagen du kan tänka dig att jobba hos. En av tungviktarna, LinkedIn, har en profil-inställning som de kallar ”Låt rekryterare veta att du är öppen för nya möjligheter” (länk). För mig hade den inställningen en påtaglig effekt vilket jag tänkte visa med ett litet diagram.

Diagram över antalet sökträffar på linkedin över tid.

Inställningen aktiverades den 9e januari och inaktiverades den 17e februari

Som synes i diagrammet fick antalet visningar ett rejält uppsving i mitten på januari, och det var bara ett musklick bort! Med den ökade exponeringsgraden trillade det också in meddelanden och kontaktförfrågningar från rekryteringsfolk i stil med ”Hej, såg att du söker jobb, vill du komma på karriärsamtal hos oss?” dekorerat med artighetsfraser. För mig var det en jättebra möjlighet att dels få upp ögonen för företag som jag tidigare inte hade nån relation till och dessutom få erfarenhet av rekryteringsprocesser.

Andra alternativ till LinkedIn finns också. Tack vare kurser i designmönster och mjukvarutestning där vi studenter använde plattformen Piazza kom jag i kontakt med Palantir utan någon större ansträngning från min sida (Tack Ola!). Jag tror också att GlassDoor kan vara användbart för jobbsök, även om jag enbart använt det för att kolla upp lönestatistik och läsa saftigt skvaller om olika företag.

Oavsett om man väljer att gå via LinkedIn eller är lite mer pang på och kontaktar företagen direkt så kommer ditt CV och eventuellt personligt brev att dyka upp tidigt på agendan, så låt oss prata lite om det.

CV och Personligt Brev

Mitt CV

  • Använder \LaTeX och git för enkel versionshantering.
  • Är baserat på en mall från OverLeaf, se även CV-mallar från ShareLatex.
  • Är två sidor långt.

Under mina intervjuer har mitt CV alltid varit utgångspunkten för samtalet. Mycket fokus läggs på förstasidan där jag har mina främsta styrkor och tyngsta erfarenheter. Jag tycker dock att det är okej att ha ett CV som är längre än en sida, men min erfarenhet säger mig att det är sällan någon läser mer än första sidan. Det finns argument för att ett CV aldrig behöver eller borde vara längre än en sida, om ni vill kan ni googla på ”Elon Musk CV” eller ”Marissa Mayer CV” för lite inspo. Mitt motargument är att det kan vara bra att lämna lite luft i CVt för att ge intervjuaren utrymme för anteckningar under en eventuell intervju, whitespace is not your enemy!

Mina personliga brev

  • Introducerar mig själv
  • Förklarar hur jag fått upp ögonen för företaget eller varför jag söker till dem
  • Är ganska korta (300-400 ord)
  • Berättar om mina främsta egenskaper
  • Innehåller kontaktuppgifter

Personliga brev är ganska tråkiga att skriva och även ganska tråkiga att läsa tror jag. Därför struntar jag ibland att skriva ett och förlitar mig istället helt på CVt, en lyx man kan kosta på sig som civilingenjör men kanske funkar det för andra också. Hursomhelst, om jag ändå skriver ett personligt brev brukar jag försöka justera bilden jag förmedlar av mig själv så att den är i linje med företaget; när jag sökte till Ericsson tog jag upp min nätverksbakgrund men när jag sökte till Potato fokuserade jag istället på mitt intresse inom webbutveckling, ganska rimligt ändå.

Lära känna-intervju

Den första intervjun brukar handla om att företaget får veta mer om dig som person och dina tidigare erfarenheter, men även en chans för företaget att presentera sig själva. Under januari-februari i år gick jag på ca 10 intervjuer och det var lite stressigt ibland men väldigt utvecklande och bra träning. Därför är min rekommendation att tacka ja till de flesta intervjuer även om företaget inte är ett du skulle sökt till självmant.

Ibland går en intervju jättebra och du och intervjuaren har en avkopplad stämning. Nedan är ett utdrag från en av mina favoritintervjuer:

Jag: *Berättar om mitt skifte från nätverksteknik till mjukvaruteknik* — ”… så jag hade rätt bra flyt.”
Hon: ”Bra hjärna kanske? 😉”
Jag: ”Hehe, mm 😍”

Från den intervjun gick jag fylld med energi och självförtroende, men det är inte alltid det går så bra. Här ett par exempel från en intervju där jag i princip låg i brygga från start till slut:

Hon: ”Berätta om något misslyckande i ditt tidigare arbetsliv.”
Jag: *Funderar* — ”Jag kommer inte på något misslyckande från arbetslivet, men jag kanske kan ta ett från privatlivet istället?”
Hurra! Förstaplatsen i SM för dåliga idéer är säkrad! 🏆
Hon: ”Go ahead.”
Om jag hade haft min advokat med mig under intervjun, och det hade inte varit helt otänkbart eftersom det var förhörsstämning under intervjun, hade vi förmodligen tagit paus här och hittat någon nödlösning. Nu hade jag tyvärr varken advokat eller rationellt tänkande till min hjälp.
Jag: *Berättar om svårigheter i en relation. Irrelevant och obegripligt. Hjärtat bankar, rösten stockar sig. Vill börja gråta. Slutar till slut att prata.*
Hon: *Skriver ner sina anteckningar på laptopen.* Vad är 25 gånger 25?

Även om jag kom fram till rätt svar (625) på en ganska imponerande tid låg jag totalt sett på minus under den här intervjun, och värre skulle det bli!

Hon: ”Finns du med i brottsregistret?”
Jag: *Börjar tänka på när jag som 17-åring blev utskälld av en rabiat MC-polis för att jag cyklade utan händerna på styret. Kommer fram till att det nog inte räknas.* ”Nej.”
Hon: ”Du fick tänka efter lite?”
Jag: ”Ja.”
Hon: ”Men du har aldrig blivit dömd för något brott?”
Jag: ”Nej.”

Ja, det var verkligen en underbar konversation vi hade där, konstigt nog hörde de aldrig av sig efteråt. Hursomhelst, under lära känna-intervjuerna vill intervjuaren veta dina styrkor och svagheter. Om du därför vill vara väl förberedd antar jag att du kan öva på att besvara frågor som ”vad tycker du är roligt”, ”vilken roll tar du i en grupp”, ”när blir du stressad” på ett positivt sätt som inte ger utrymme för misstolkningar. Personligen tycker jag inte att det är särskilt roligt att förbereda sig på ett artificiellt sätt, och därför har jag istället satsat på mängdträning i skarpt läge. Ibland blir det katastrof, men från varje intervju har jag kunnat ta med mig lärdomar. Och om intervjuaren inte lyckas använda intervjuns 30-90 minuter för att komma fram till att jag är en självklar anställd så är det deras förlust. Det säger jag inte bara för att jag vill må bättre istället för att vara sur över mina avslag, utan också för att det är viktigt att gå in med självförtroende i en arbetsintervju. (och för att det är sant förstås)

Det mest lärorika med mina intervjuer har varit att jag verkligen fått tänka på vad jag tycker är viktigt i mitt arbete och på en potentiell arbetsplats. Intervjuerna tvingar en att skaffa sig en åsikt om vad man vill i arbetslivet. En annan effekt, och det här kanske är det bästa av allt, är att få nya kontakter och lära känna kanonbra personer. Även om man inte hinner lära känna varandra jättebra på en timme så känns det ändå väldigt värdefullt att ha några extra anknytningspunkter till olika företag i sin bransch. Så för dig som ska söka jobb framöver: Var orädd, ärlig, ha roligt och lycka till!

Re-branding

Jaktsäsongen för jobb närmar sig med stormsteg och jag spenderar stor del av min tid med att leta efter potentiella arbetsplatser och finslipa mitt application game. Av samma anledning som jag inte skulle komma till en anställningsintervju iklädd en lampskärm med en stekpanna över axeln (förklaring kommer) behövde min representation på sociala medier en översyn. För under antagandet att de företag jag kontaktar drar en googling på mitt namn innan de bestämmer sig för att kalla mig till intervju blir mina online-profiler mål för arbetsgivarens första intryck av mig. Det skulle vara ett mastodont-arbete att kurera allt mitt material här på bloggen, twitter och Youtube och jag är inte säker på att det skulle finnas någonting kvar efter det, men det minsta jag kan göra är att ha en profilbild som säger ”Anställ mig!”. Med tanke på råmaterialet innebär det en viss utmaning men till slut blev resultatet detta:

Profilbild av mig hållandes en bok om kompilatorer.

”Wow, vilken anställningsbar person” – Förmodligen alla rekryterare i världen

Med bilden vill jag kommunicera ut att jag är väl bevandrad i datavetenskapens värld, vilket det inte borde råda några tvivel om med tanke på att jag håller i drakboken. En mindre detalj är att jag i bilden har mina glasögon, utan vilka jag bara är en halv människa, hängandes i kragen. Med lite inferens kan man dra slutsatsen att eftersom jag läser utan glasögon borde jag vara närsynt och som alla vet ger närsynthet +10 poäng till INT.

Det är troligt att mina ambitioner med profilbilden sträcker sig långt högre än dess faktiska effekt, men det är åtminstone en förbättring jämfört med föregångarna. På tal om dessa föregångare har jag gjort ett litet homage-kollage av alla profilbilder jag lyckades hitta kopplade till mina konton runtom på internet.

Kollage med profil-bilder: Ölkorv, Vargmössa, Drömmaren, Stekpanna, lampskärm, gråskala, avril, blondie, sailor moon

I den andra kolumnen av bilder kan vi se att jag verkar uppskatta diverse huvudbonader. Raden längst ner tyder på en längtan till att vara blondin och väcker kanske allvarligare misstankar än så. Angående Avril och Sailor Moon som profilbilder har jag beslutat att behålla dessa på de sällsynta ställen jag använder dem för den glädje de ger mig och säkert många andra.

Kanske undrar ni varför jag frivilligt valt att använda alla dessa profilbilder fram tills nu. Efter att ha genomfört den här uppdateringen med att skaffa en ”normal” profilbild tänker jag att det här med att konformitet är svårt. När jag scrollar igenom flödet av ”Personer jag kanske känner” på LinkedIn ser alla (90 % iaf) likadana ut. Inget fel med det, men för mig blir det lite tråkigt. Därför tenderar jag att hamna någonstans inom spektrumet mellan obegriplig och oväntad, för att använda den här bloggens titel, och ibland blir det aningen knasigt. Men med tanke på en profilbilds förgänglighet har jag inte brytt mig så mycket om det.

Jag kommer att tänka på en scen ur den fantastiska filmen The Big Short där Michael Burry, hedgefond-chef, blir konfronterad av en irriterad investerare efter att han satsat många miljoner $$$ på att bostadsmarknaden skulle krascha. Sensmoralen, eller min tolkning av den, är att det finns viktigare faktorer än de ytliga i valet av anställd. Dialogen går såhär:

Irriterad Investerare: So, Mike Burry of San Jose, a guy who gets his hair cut at Super Cuts and doesn’t wear shoes, knows more than Alan Greenspan and Hank Paulson?

Mike: Well, Doctor Mike Burry, yes he does :D

En annan av mina favoriter; Conan O’Brien (som i sin profilbild på LinkedIn poserar med f.d. presidenterna Bush, Clinton och Roosevelt) var inbjuden till Harvard och svarade på studenternas frågor om karriär och ett av hans svar bygger på hans talesätt “If you work really hard, and you’re kind, amazing things will happen.” De orden resonerar väl med hur jag vill vara som anställd, och är något som jag hoppas min kommande arbetsgivare värderar högt.

Jag är inte i en position där jag kan mäta mig med Burrys genialitet eller O’Briens karisma och kanske har en blomstrande arbetsmarknad för mjukvarubranschen gjort mig vårdslös med hur mycket av mitt narrspel som jag visar i det offentliga rummet. Uttrycket ”kill your darlings” är ju en bra beskrivning på något man helst inte vill göra men inför årets arbetsansökningar hoppas jag kunna visa mig seriös och duglig till spännande och intressanta jobb, utan att för den skull förlora mig själv. :)