Årsarkiv: 2013

Oh Lorde

Glädjen när man upptäcker en ny artist och får höra dennes musik för första gången, oslagbart! Tidsrymden då jag medvetet väljer att repeata en låt är kanske ett par dagar, sen har jag oftast tröttnat. Men de dagarna, låten på hjärnan, lära sig melodin, kolla upp låttexten och bara njuta av ny musik, sånt gillar jag, fett mycket! :)

Så i mitt dagliga youtoobande snubblade jag över en för mig ny artist, nämligen Lorde. En ung, söt nya zeeländska med ett avslappnande och uppmuntrande sound. Har ni inte hört henne än så föreslår jag att ni ger henne en lyssning eller två.
De allvetande Youtube-kommentarerna har jämfört henne med bl.a. Lana Del Rey, och fastän jag inte är mycket för jämförelser mellan artister antar jag att det kan ge en fingervisning om hur hennes musik är.

Om ni gillar vad ni hör, kika också musikvideon till Tennis Court, väldigt simpel och rå men samtidigt väldigt artistisk. Jag ska inte tjöta mer nu, iväg och lyssna på musiken istället ;D

Lorde in Seattle 2013 -1

Lorde i Seattle 2013

PS Lorde kommer släppa sitt debutalbum i slutet av september, riktigt snart alltså!

Kattkungen

The truth is always either terrible or utterly boring. – Sansa Stark

Det här är en berättelse som utspelade sig utanför mitt fönster i min lägenhet. Jag bor på översta våningen så utsikten är skaplig. Fönstret vetter mot nordväst, släpper in solen på eftermiddagarna och skildrar himlens nyanser av rött, lila och rosa när solen går ner över horisonten. Det är ganska vackert oftast. Något man kan ägna några minuter åt på kvällen som avkoppling, meditation, låta hjärnan tömmas på tankar.

En av dessa kvällar bjöd traktens wildlife på en överraskning. Förutom de dussintal fåglar som seglade över hustaken satt det även en katt på hustaket 100 meter norrut. Han hade ryggen mot mig, lapade de sista solstrålarna på dagen. Som vi alla vet, ingen sitter högre än kungen, och den här katten satt högst av alla. Kungen hade kommit till Ryd för att, precis som jag, ägna dygnets sista ljusa tid åt avkoppling.

Jag kände viss avund, en position som Kattkung hade många fördelar; bättre utsikt, friskare luft, fin svans och gosig päls. Nåväl, vi kan inte alla vara kungar, tänkte jag och fortsatte med vad jag än höll på med. Några minuter senare kunde jag inte låta bli att se efter om han satt kvar på sin plats, den lilla jamaren. Jag borde inte ha blivit förvånad, men jag var i det närmaste chocktillstånd, Kattkungen hade fått sällskap av ännu en katt.

Jag föreställde mig att katt nummer två var Kattkungens själsfrände, någon han kunde dela alla solnedgångar och andra händelser i livet med och göra dem oändligt mycket bättre. De två satt och njöt av varandras sällskap och roades av kajorna som flög runt eller satt på hustaken de med, på betryggande avstånd från katterna förstås. Jag vet inte hur ni känner, men fåglar har jag aldrig sett som särskilt begåvade djur. Sannerligen, de kan flyga vilket är en superkraft många av oss skulle vilja besitta, men utöver det är de inte mycket mer än naturens gycklare.

De fyrfotade satt där på taket, tätt intill varandra. Solen hade nästan gått ner helt och jag funderade på hur de skulle ta sig ner från taket. Det kan inte vara någon lätt klättring att ta sig varken upp eller ner från ett fyravåningshus. Skulle de göra ett akrobatiskt hopp till något träd eller fanns det en hemlig gång till taket via något öppet vindsfönster? Jag var mäkta nyfiken, men katterna verkade inte ha några planer på att flytta sig över huvud taget. De var troligtvis något ledsna över att kvällen gick mot sitt slut, inte ens en kung kan hejda jordens rotation. Det här var inget evigt liv i paradiset, nattens mörker väntade runt hörnet.

Så till slut, rörelse! Kattkungen gjorde ett hopp till en upphöjning på taket, och flaxade som en kråka för att komma ända upp. Men vänta nu.. Katter flaxar inte, de har inte ens vingar. Siluetten av kattkungen upplöstes långsamt och det enda jag såg nu var två stora kråkor i havet av andra fåglar. Jag kände tomhet, var är min kung? Var är kärleken mellan de två katterna? Borta, inga mer tvinnade svansar, ingen attraktion mellan laddade pälsar, ingen avkoppling till solnedgången.

Bara en stor svart himmel.

Jag antar att kråkorna och de andra fåglarna flög hem till sig, jag kröp till kojs. När jag slutligen kommit till ro kunde jag inte undgå att höra ett svagt trippande uppifrån. Kunde det vara.. Kattkungen på nattliga äventyr?

Sedan den kvällen har jag varken sett kråkor eller katter på hustaket under solnedgången. Men vem vet, kanske har Kattkungen upptäckt att han föredrar att sitta på taket ovanför mig.

So it begins

Så var det dags att skriva min bloggs första riktiga inlägg. Jag skriver riktiga, för det första inlägget var inte mycket till inlägg, om jag får säga det själv. I det här inlägget tänkte jag berätta kort om varför den här bloggen finns, vad jag tänkt att den ska komma att innehålla och lite annat småkrafs som jag kommer på under tiden som jag skriver.

Jag har precis börjat studera på Linköpings Universitet och planen är att jag ska bli civilingenjör i mjukvaruteknik. Vad det betyder för mig är att jag ska bli en riktigt bra programmerare och förhoppningsvis kommer jag i framtiden leva och frodas i datavetenskapens fantastiska värld. Den här bilden som jag har av min framtid, ”datavetenskapens fantastiska värld”, har delvis byggts upp av att läsa andra programmerares bloggar.
Att läsa en framgångsrik programmerares blogg födde en dröm om att jag själv kanske skulle kunna ha något liknande när jag väl hade blivit självsäker nog att dela mina insikter och idéer om programmering. Då det även är en av kompetenserna i Programmer competency matrix, och en som är relativt enkel att uppnå, så kände jag att det inte fanns någon anledning att vänta.

Jag skriver också för skrivandets skull. Skickligheten i att uttrycka sig i skrift är något jag värdesätter högt och vill bli bättre på. Vissa av er som känner mig kanske tänker ”Borde du inte träna på att tala snarare än skriva?” och jag kan hålla med om det, prata är verkligen inte en av mina starka sidor. Men vet ni vad, att skriva kommer både hjälpa mig med skrivandet och pratandet, det är vad jag hoppas i vart fall.
Jag tror det var på radion som jag hörde någon prata om ämnet att skriva och argumentera. Jag köper i alla fall idén om att genom att skriva ner sina tankar får du en bättre struktur på dina åsikter och värderinger när det väl kommer till att presentera dem, vilket man många gånger gör verbalt.
Under mina första veckor på universitet har jag mött många människor som har visat en enorm skicklighet i argumentation och frågeställning. Till exempel på mattelektionen hör man någon ställa en välformulerad fråga som svarar på samma fråga jag hade. Skillnaden är att frågan i mitt huvud löd ”Eh, öh, wut woot? :S” vilket inte riktigt kvalificeras som en bra fråga, och det skulle bli svårt att få det svar jag önskat även om jag ställt den.
Vi får väl se hur mycket magi som den här bloggen kan göra vad gäller min förmåga att uttrycka mig, men det är värt ett försök då all förbättring, även en mycket liten förbättring, är en mycket bra förbättring. Att skriva på svenska känns också prima bra alltså, det finns så mycket engelska överallt så jag känner att man gör en god gärning i att slänga ur sig lite svedsko då och då (eller menar jag švédština?).

Som så många andra bloggare antar jag att jag även vill dela och ventilera delar av mitt liv med världen, allt tack vare Internet. Kunna berätta vad jag gjort för god mat, vad för bra musik som är bra, personer jag beundrar och saker jag ogillar, ja det finns massor med idéer som bubblar. Så även fast bloggens titel i skrivandets stund är ”This is not for you” (vilket jag säkert kommer skriva mer om senare) så vill jag att ni ska älska det ni läser och hylla författaren så är det faktiskt lite för er skull också. ;) Hela det här bloggäventyret kan ju resultera i allt ifrån EPIC FAIL till att jag faktiskt får bli en av de där bloggarna som inspirerar och underhåller andra med finurliga formuleringar och intressanta texter, det får tiden utvisa.

Okej, men varför börja blogga nu?

Dels för att jag har väldigt mycket tid till övers, det här med att plugga på universitet kräver inte mycket tid alls. /sarcasm
Eller kanske är jag bara på desperat jakt efter en ursäkt att inte plugga matte.

En anledning som jag delvis fantiserade ihop, är att det passar väldigt bra att starta en blogg då jag är mellan två lägen i mitt sociala liv. Dels finns mitt nya liv på universitet med många nya människor. Relationerna med folk på universitetet är i sin vagga och kommer utvecklas i takt med studentlivet. Jag ger helt enkelt min klass en chans att klämma och känna på varan, helt gratis dvs lära känna mig genom bloggen. Om de gillar vad de läser, då kan vi bli superbästisar, woohoo!
Vad gäller mitt gamla liv i finfina Hallstahammar, tja, det kan liknas vid en blomma som en gång blommade men nu långsamt vissnar. Inget jag medvetet har valt, kanske inte heller något mina vänner valde. För lite solljus helt enkelt, och ingen byggde ett växthus för att klara hösten. (De senaste meningarna är helt obegripliga, men de får stå kvar for the WTFs.)
Det jag vill få fram är att det finns inga direkta starka relationer som jag vill värna om i den mån att jag begränsar mig själv i vad jag skriver. Bristen på få starka relationer ger dock inte mycket till skyddsnät när jag skriver nåt galet och det där EPIC FAIL-resultatet blir verklighet. Det hela känns lite riskfyllt, men man ska väl inte leva livet helt riskfritt heller, blir säkert ganska trist då. Jag tror det finns en frihet i att kunna skriva (nästan) precis vad man vill, utan att oroa sig för vad andra tycker. Men jag oroar mig ändå en hel del för vad människor, vänner och obekanta, tycker. Ganska knasigt, men när jag tryckt på Publicera kommer jag vara livrädd. ;)

 

Jag tror det är dags att runda av här, eller egentligen var det dags att runda av mycket tidigare än så här. Vi får hoppas att kvaliteten kommer stiga i kommande inlägg för detta var ju… Jag låter läsarna avsluta den meningen, ni får gärna kommentera vad ni tyckte var dåligt om ni känner för det.

För att ni ska få någonting bra med er härifrån så länkar jag till Nina Nesbitts’ Make Me Fall, hon är bra hon.

Hade bra! :)

Första inlägget!

Hej! Jag heter Eric, välkommen till min blogg.

Igår natt fick jag infallet att starta den här bloggen. Efter några timmars sömn känns det inte som det självklara beslut det gjorde då, men det är ju inget som hör till ovanligheterna.
Hursomhelst så har startskottet gått för bloggen, jag ska försöka ge den mycket kärlek och hoppas att mina läsare kommer uppskatta det som skrivs.

Fler inlägg kommer, ja det får vi verkligen hoppas, men först lite frukost, hemmet ska städas och så nånting för Kraken.

Trevlig Helg!