Årsarkiv: 2013

En julhälsning

TL, DR; Tack alla för ett superbra 2013. Nu gör vi 2014 ännu bättre! I love you all!

Tjena bloggen!

Min först hösttermin som student i Linköping har susat förbi och det har varit spännande tider. Det är självklart att när man flyttar till ett nytt ställe och lämnar sitt aktuella liv bakom sig kommer det ske stora förändringar, men det är helt omöjligt att föreställa sig hur det kommer utvecklas. Tittar jag tillbaka på mina första månader här känner jag att allt har ordnat sig fint även om det funnits tider då det kändes tungt och ensamt, men det händer allt mer sällan nu när inte allt är okänt och skrämmande längre. 🙂

Syftet med att jag är student är ju såklart för att lära mig saker, men detta sker i fler dimensioner än bara den där jag lär mig hur man (inte) gör en almanacka-applikation i Python. Jag fick en idé om att beskriva detta fenomen i en punktlista, så nu är det lika bra att löpa linan ut.

Saker Eric gör i Linköping:

  • Bygger mjukvara i labbsalen.
  • Bygger kropp och hälsa på Campushallens gym.
  • Bygger personlighet och identitet överallt, hela tiden.

Det är svårt att objektivt bedöma effekterna från den sista punkten men jag tror att de är mestadels positiva. Att ha lämnat komfortzonen och börjat ett nytt liv fyllt med utmaningar har boostat både självkänslan och livsglädjen och det känns superbra. En stor del av dessa förbättringar är tack vare de fantastiska människor jag lärt känna. Jag är verkligen inte den som, historiskt sett, snabbt bygger starka relationer vilket ofta beror på en rädsla för att göra fel och inte vara perfekt. Hahaha, vilken dum rädsla, men den håller på att jobbas bort tror jag. 😀

Därför är jag väldigt glad över att jag dag för dag får lära känna mina fellow kursare lite bättre och att jag ”redan” har ”så många kompisar”. De flesta av er går i klassen U1 (japp, U som i mjukvaruteknik) och till alla er som inte visste det så är vårt program, Civilingenjör i Mjukvaruteknik, det bästa programmet på det bästa universitet, Linköpings Universitet, såklart. Jag är hedrad över att få vara en del min klass. Det är väldigt inspirerande att arbeta med så intelligenta männsikor. Men, det bästa av allt är den positiva attityden och den humor som finns hos så många av er. Jag hoppas kunna bidra till den glada stämningen vi har under de kommande terminerna, det kommer bli en fantastisk upplevelse och jag ser verkligen fram mot de återstående 4.5 åren ;D

Tror det räcker med sentimentalt snack som troligtvis inte riktigt makear sense för er läsare. Det här ska ju vara en julhälsning och hittills har det ju inte varit särskilt juligt i denna text.

Till alla nya vänner

Superkul att ha lärt känna er. Lycka till med eventuella kommande tentor 😉 Under 2014 kommer vi få lära oss massa roliga saker som Java, C++ och linjär algebra, mums filibaba. Ser fram mot ett lärorikt och utmanande år med er fyllt av långa pass i labbsalarna och många matlådor med (mycket) spaghetti och köttfärsås/falukorv.

Till vännerna i Västmanland iller bästa Hallstahammar

Jag kommer hem imorrn och det ska bli superskoj att träffa er och få höra allt skoj som hänt och hinna med att göra massa skoj. Mycket skoj i förra meningen, men det kan inte hjälpas, ni är väldigt skojiga av er. Skoj, skoj, skoj.

Till alla

God Jul och Gott Nytt År, hoppas ni får en förträfflig juletid! Avslutar med ett litet youtube-klipp som Linus tipsade mig om, tack Linus!

Eric Henziger signar ut, ses nästa år!

Helt logiskt, eller?

I skolan läser vi en kurs i logik, så det här inlägget kommer handla om just det, WOHOO.

* Sörjer de läsare som stängde denna sida efter att ha läst första meningen. 😥 *

Snabbkurs i logik (opedagogisk och allmänt kass)

Nåväl, logiken handlar bland annat om att dra slutsatser utifrån ett eller flera påståenden. Ett påstående kan antingen vara sant eller falskt. Vi har till exempel ett påstående som säger att ”Solen är varm” och i den verklighet jag känner till så är det påståendet sant.  Ett annat påstående ”Rävar har svans” är också sant så vitt jag vet. Ett exempel på ett falskt påstående skulle kunna vara ”Vatten är gjort av ägg”.

För att göra saker lite mer intressanta kan man applicera olika logiska operatorer på sina påståenden. En logisk operator är negation som kan beskrivas ”ej” eller ”icke” och kan betecknas ¬. Till exempel kommer ¬”Solen är varm” få värdet falskt. Alltså, med negation kan man göra om sant till falskt och vice versa.

Konjunktion, till vardags OCH, är en operator som använder två påståenden och slår ihop resultaten från de påståendena. Konjunktion betecknas ∧ och resultatet efter användning av denna operator är endast sant om båda påståendena man använde också var sanna. Om ett eller båda påståendena är falska kommer resultatet bli falskt. Exempel:
”Solen är varm” ∧ ”Rävar har svans” blir sant.
”Rävar har svans” ∧ ”Vatten är gjort av ägg” blir falskt.

Det var min crash-course till OCH-operatorn. Kanske har er nyfikenhet fått er att undra om det även finns en ELLER-operator, och ja det finns det. Men det finns en hake, ELLER kommer i två smaker, inkluderande och exkluderande.

Inklusiv disjunktion, som ELLER-operatorn kallas, innebär att minst ett eller båda påstående kan vara sanna för att hela resultatet ska bli sant. Exempel:
”Solen är varm” ∨ ”Vatten är gjort av ägg” blir sant.
”Rävar har svans” ∨ ”Solen är varm” blir också sant.

Exklusiv disjunktion kan bland annat betecknas med ett och kan beskrivas med frasen ”antingen eller”. Alltså resultatet är sant om (och endast om) ett påstående är sant. Exempel:
”Solen är varm” ”Katter har svans” blir falskt.
”Vatten är gjort av ägg” ”En fjällmyr är fler än fyra elefanter” är falskt.
”Rävar har svans” ”Kattugglan har svans” är sant.

En titt på svenska språket

Och, icke och eller finns ju även i det svenska språket, liksom i många andra språk. Här började jag tänka på om ordet eller är inkluderande eller exkluderande. Det skiljer sig nog i fall till fall men något som dyker upp då och då är det inte alltför vackra konstruktionen ”och/eller” som i själva verket är inklusiv disjunktion. En exempelmening kan vara ”När Nalle Puh är social umgås han oftast med Nasse och/eller Christoffer Robin”. Nu är säkert flera av oss rätt vana med att tolka och tyda ”och/eller” men jag känner ändå att ett ”och/eller” inte riktigt hör hemma där, det är långt och ser fult ut. USCH!

Vill jag att vi ska byta ut ”och/eller” mot ”inklusiv disjunktion”? Jamen självklart, hör bara: ”När Nalle Puh är social umgås han oftast med Nasse inklusiv disjunktion Christian Bale”. 8D /ironi

Faktum är att jag har kommit på en lysande idé för att utöka och förbättra vårt vackra språk. Mitt förslag är att vi inför ett nytt ord, ordet iller:

En iller, inklusive allt

En iller, inklusive allt

Iller kommer alltså från sammanslagningen ”inklusive eller” och är ett ord som inte används så ofta som det borde.* Visst, ordet finns redan för den svenska benämningen av Mustela putorius och därmed finns det viss risk för missförstånd men om ordet fluga klarar det så gör iller det också. Här kommer några exempel på meningar som använt sig av formen ”och/eller” men som jag nu istället ersatt med ”iller”:

  • Bli universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap med inriktning mot matematik iller naturvetenskap.
  • Bli mentor åt studenter med neuropsykiatriska iller psykiska funktionsnedsättningar.
  • Ändra bolag iller sparform för din tjänstepension.
  • Studera arbetsterapi inom området psykiska iller kognitiva funktionshinder.
  • Lär dig förhandla bort övertidsersättning mot högre lön iller fler semesterdagar.

Vid det här laget är ni alla säkert övertygade om att iller är det nya braiga ordet som äntligen gör oss fria från konstruktionen och/eller. Det vi alla behöver göra nu är att försöka använda ordet iller så ofta vi bara kan.

Till sist vill jag bara sia i framtiden lite med en förutspådd notis från DN: ”Iller, ett ord som först myntades av Eric Henziger har revolutionerat det svenska språket. Tack vare att ”och/eller” som består av nio tecken kunde ersättas med det fem-bokstaviga ordet iller har åtgången på tryckpapper minskat drastiskt och det ökade antalet träd på planeten här återställt balansen i det globala ekosystemet. Vi säger TACK till Eric och bye bye växthuseffekten.”

Kram på er och Trevlig Helg!

* Illern verkar vara ett populärt smeknamn på kollegor som man ville reta lite lagom mycket, kanske har du en iller på jobbet? I så fall, låt hen få veta det på måndagsmorgonen för att göda den där härliga kontorsstämningen.

Min födelsedag

Aldrig har jag gråtit så mycket på min födelsedag som detta år.

Men var inte oroliga, det är inte så allvarligt som det låter. Först och främst, jag kan inte minnas att jag gråtit någon av mina tidigare födelsedagar så det finns inte mycket till konkurrens. Och om vi analyserar min dag lite mer så kanske det förklarar det hela lite bättre. Det var tre saker som fick bägaren att rinna över kan man säga 🙂

What makes Eric tear up?

  1. Får grattis-MMS från föräldrarna, med gulliga små fantasidjur bifogade i meddelandet som är superglada, dansar och high-fivar. Hur gulligt som helst. Tänker på mor och far som också är hur gulliga som helst.


  2. Får gratulationer på Facebook från sina vänner, och från människor som jag inte direkt hade förväntat mig att bli gratulerad av. Wow, folk tänker på en, det är en ganska trevlig insikt. Tack snälla vänner, betyder mycket ska ni vet, mer än jag kunnat ana. feelsgoodman.jpg
  3. Äter lunch, kollar videos på reddit under tiden. Hamnar på Marlena Katenes youtube-kanal där hon lägger upp intervjuer med mer eller mindre kända människor. En sak bara, Marlena är funktionshindrad och sitter i rullstol och kan inte prata. Intervjuerna håller trots detta väldigt hög kvalité och att se någon övervinna sitt handikapp på det här sättet är något som verkligen berörde mig, riktigt stark tjej det där. Har inte hunnit se så mycket ännu men gillade intervjun med Tony Hawk. Mr Hawk is a total boss. Sen tycker jag att det är häftigt hur teknik kan användas på det här viset och helt verkligen förbättra någons liv så markant, gogo technology.

När jag läser de här punkterna nu i efterhand kan jag tycka att det är lite konstigt att jag skulle behöva bryta ihop för det där och kanske håller ni med. Men men, jag antar att jag har gått och blivit blödig på gamla dar, charmigt 😉

Annat roligt som hänt

Födelsedagen är ju en bra dag att unna sig något lite extra. Därför bestämde jag mig för att sätta bakningskunskaperna på prov med något så avancerat som chokladbollar. Jag följde Leilas recept men bytte ut smöret mot margarin, vilket gav protester på sina håll. Jag håller mig gärna till veganskt om det går men jag kanske borde sätta mig in mer i Smör vs Margarin-debatten. Istället för kaffe blev det vatten, hade jag haft konjak hemma eller om Systämet hade haft öppet hade jag kanske provat det. Note to self: Bunkra mer starksprit. Som garnering hade jag kokosflingor och hasselnötter.

Julmust och chokladbollar
Mumma!

Nu kanske ni undrar varför jag hade hasselnötter till chokladbollarna och varför det är en datormus med i bilden. Det ska jag tala om för er, om man slår ihop en hasselnöt och en datormus så får man nämligen något så oerhört sött:

En gullig hasselmus
En hasselmus

Glad första advent, snart är det jul! 😀 Se till att lyssna järnet på www.julradio.se för extra mycket julstämning 🙂

PS: Tack till Ante, Jon, Manne och G-man som tog med mig till Dreamhack igår. Hade en intensiv och jätterolig dag med er. Ni är mäkta bra kompisar 🙂

FA adventures with Eric

Foreword
I began writing the draft for this post in English, and I think it’s for the best if a continue doing so. Sorry if bad English.

Tonight’s plan was set for a visit to a small café in central Linköping called Babettes Kafferi. On this very night the café had invited the authors of the book Kärlekens väg to come and speak about christian beliefs and animal rights. As I’m keen on the vegan lifestyle and don’t have that good of an understanding of christianity I thought it could be a very interesting evening.

I got the address and jumped on my bike and swooshed down to central Linköping. I had trouble finding the café and was running a bit late. What’s worse, I felt a sudden need to use a restroom as I’d been drinking lots of water which had now been processed and needed to get out.

Being unable to find the café, now being 15 minutes late, I aborted the search. I felt lost and didn’t know what to do now. I was just roaming the streets, which was pretty nice, feeling anonymous, walking without a purpose. This feeling was not to last though and eventually I thought that while I’m downtown I might as well go get an after work beer at some nice place, just like a real grownup.

However, I didn’t feel too hyped about the idea to start my after work session by asking the waiter for the restroom first thing after entering the restaurant, and by now I really needed to go. I remembered a tourist sign pointing to a public restroom. I tracked it (the restroom) down and standing in front of it I could read the directions: ”Press for entrance” – Okay, I thought as I pressed the button that made a big silver door slide open. I entered, and the door slide shut. The door only had an emergency open handle but I was looking for someway to lock myself in. I found another button that said it would lock the door, I pressed it and nothing seemed to happen. Apparently, you’re supposed to trust electronics for locking the door of a public restroom. Unimpressed, I wished for a hasp or a clasp or some other mechanical, trustworthy device.

Feeling a bit uneasy, I pressed another button for instructions, which were presented by a friendly female voice. This calmed me and I did my business, I was, however, not allowed to flush as that was to be done automatically after I had left the restroom, that did not make me feel less uneasy. After putting my hands under the tap in various ways I managed to get the water running to was my hands off. Finally, I was done. At last, I could flee this futuristic and scary place as a happier and enlightened being, everything went all right after all.

Back to tonight’s new bonus objective, a beer at Överste Mörner. I took a longcut to build up the courage I needed to enter the pub, arrived outside, checked the menu and then continued to walk down the street. I stopped. I walked back to the pub and this time I managed to get inside.

Greeted by the waiter I was asked if I wanted to eat. ”No, just a beer.” I replied and was directed to the bar. The bartender gives me a generic greeting and awaits my order. ”A Staropramen, thank you” because Staropramen is one not too common beverage that also has a bearable taste, or maybe it’s beerable. *rimshot*

I have bad hearing, but after a second try I catch the bartenders question and I show him my ID. ”Do I really look like 17?” I ask myself. The bartender tells me the cost, twice, and I pay in cash, even tip the guy 1 SEK. I’ve been served, and I start to wonder if I’m allowed to take place at a table or am I stuck sitting in the bar? Well, I really needed a table to jot down all my thoughts from this evening so I discretely search for a place to sit and hope for the best. The beer cost me 70 SEK and the place is far from crowded, I feel no shame for sitting wherever I want. I find a good spot, I am safe once again.

Sitting there, I can’t help to wonder what makes people go out to a place like this on a Tuesday night. It is quite cosy, but the music is drowned by all the murmurs from everyone. Prices are somewhat expensive, but maybe the food is really good, or maybe people have to much money. All these thoughts about food made me hungry, and I began feeling the need to leak again, it was time to go home.

I have school tomorrow.

And now I’m drunk, great.

And why didn’t that girl turn up that I had imagined to just magically crash down by my table, being super interested in me and what I was writing down. She was supposed to fix my ”Have no company for the hunger games movie”-problem. Oh well, that will be sorted in some other way.

Get it together Cher

Visst är det skönt när man inser varför saker och ting är som de är.

Denna kväll har jag haft ett sådant uppvaknande, kommit till insikt med hur världen är och varför den är på det viset. Med dess ord kanske jag har gett lite för mycket hype till hela alltet och några av er kanske blir besvikna när jag säger att det handlar om musik, närmare bestämt Cher Lloyd, popartist.

Chers singel With ur love är varken hennes första stora hit och kanske inte heller den största, men den är den bästa. Want u back har för närvarande flest visningar men så var det ju också den videon som lanserades i samband med hennes genombrott i staterna. Jag vet inte, men det verkar som att jänkarna bara lyssnar på musik som har importerats och noggrant förtullats  samtidigt som de själva sprider sin musik av blandad kvalitet världen över. Förstår inte hur det fungerar riktigt.

Åter till Cher Lloyd. Anledning till att hennes låt With ur love är hennes bästa beror helt enkelt på en sak, självaste Max Martin har varit med och producerat låten. Den mannen vet hur en poplåt skall smidas, ta en titt på hans diskografi om ni törs. Cher borde definitivt kollaborera mer med honom.

Nåväl, nog om pop, det finns annan musik som man kan lägga sin tid på som inte är lika utmattande. Som avslutning bjuder jag på ett klipp med Lambretta och låten Creep, som delvis är skriven av Max Martin. Dessutom är videon rippad från ZTV, nostalgiskt 🙂

Såg på videon och tänkte att ”en sån där vespa skulle man ha”. Insåg snabbt därefter att jag ville ha ALLT som fanns i den där videon 😉

Kram och gonattt

Professorer och Python

UPPDATERING 2019-01-05: En bild på en lösning av Professor-spelet finns nu längst ner i detta inlägg.

Professor Spelet

När jag packade mina saker som jag ville ha med mig till Linköping snubblade jag över ett spel som varit i familjens ägo sedan jag var liten. Spelet i fråga kallas ”Professor Spelet” och är ett pusselspel av hög svårighetsgrad. Jag tänkte att det vore ett perfekt spel att ta med ner, något som kan hålla mig varm om ensamma kvällar, kokande av frustration då det är ett ganska omöjligt pussel om man försöker lösa det på det konventionella sättet. Låt mig visa med hjälp av några bilder hur pusslet ska lösas:

Framsidan på karotngen till Professor Spelet
Här ser vi framsidan av spelets kartong med ett förslag, visserligen inkorrekt, på hur man kan placera de 16 brickorna som följer med spelet.
Varje kort består av två överkroppar och två par ben, varje del har en av färgerna blå, brun, grön och lila. Varje professor är utsmyckad med ett extremt självbelåtet flin då de vet att de kommer driva dig till vansinne om du försöker dig på att lösa deras pussel.
Sedär, grön överkropp passar med gröna ben, bra jobbat. Nu gäller det bara att passa ihop de återstående 14 korten på motsvarande sätt i en 4×4 formation.

Jag tänkte att jag skulle lösa pusslet med hjälp av lite mysig Python-programmering, men innan kodningen tar fart kan det vara bra att komma på (en början till) receptet till framgång.

Algoritmen

Eftersom en dator kan göra vissa uträkningar mycket snabbt formulerade jag en lösning på pusslet som helt enkelt provar att lägga ut kort så långt det går och om det inte går får man backtracka. I detalj:

  1. Lägg ett kort ”längst upp till vänster”.
  2. Gå igenom resterande kort och se om något passar på nästa position. Nästa position är i regel till höger om kortet du just la ut MEN om man har en rad av kort som är fyra till antalet lägger man inte nästa kort till höger utan istället läggs nästa kort under det vänstra kortet på den lägsta raden. ”Passar” gör korten om de kroppsdelar som sätts ihop har samma färg men inte är av samma typ. (Man kan ju inte ha en professor som bara är två par ben, även om det säkert passar bra i andra spel.)
  3. Om inget av dina resterande kort passar på nästa position så säger vi att det kortet du just la ut var ”FEL” och det tas bort och man får prova med något annat kort man har på handen.
  4. Till slut kommer du hamna i ett av två lägen. Antingen lyckas du lägga ett kort längst ner till höger, då har vi lyckats! Det andra utfallet är om vi inte kan lägga ut något av de 16 korten på platsen högst upp till vänster, dvs alla kort har markerats som ”FEL” och vi har tokfailat.

Det där var en något förenklad bild av hur jag valt att lösa pusslet, till exempel nämner jag inget om att man kan (såklart) rotera korten och få nya möjligheter till att matcha korten på hand med de som ligger på bordet. Men vet ni vad, det var tillräckligt svårt att ge beskrivningen ovan, om jag fortsätter kommer det nog tyvärr resultera i att både jag och mina fina läsare får en fruktansvärd huvudvärk.

Innan jag presenterar koden vill jag peka lite extra på några saker med programmering i allmänhet och kanske Python i synnerhet, nämligen dundermysiga dictionaries och vad man kan göra med dem.

Dundermysiga Dictionaries

På svenska kan man kalla en dictionary för en associativ lista, på svenska som någon förstår kan man kalla en associativ lista för en säck med objekt där varje objekt också är ett par objekt där den ena delen är ett nyckelord som man kan använda för att få fram värdet på den andra delen. Hmm, ingen förstod nog det där sista heller.. Ojoj, det är klurigt att förklara saker i programmering, jag försöker visa det med några exempel istället. Och jag kanske väljer att kalla en dictionary för en ordlista i fortsättningen, genialiskt. 🙂

Exempel: Familjen Andersson har ett system där varje famlijemedlem får skriva upp en matvara och tillsammans utgör varje medlems matvara veckans inköpslista. Familjen Andersson är pappa Rickard, mamma Cecilia och barnen Johan, Mikael, Jessica samt Linn. När man vet vad man vill ha lägger man till informationen i den fina ordlistan och jag ska visa er hur det ser ut i Pythonkod.

 { }

Såhär ser ordlistan ut när den är tom ‘{‘ (vänster curlingparentes) är början och ‘}’ (höger dito) markerar slutet, tråkigt =/

{"Johan": "Rödbetor"}

Hurra, Johan har lagt in att han är sugen på rödbetor, kanske har han en pakt med övriga i familjen att det ska ätas pytt-i-panna. Här ser vi alltså ett objekt i ordlistan, ”Johan” utgör nyckeln och ”Rödbetor” är värdet.

 {"Johan": "Rödbetor", "Jessica": "Polarbröd","Rickard": "Havrefras",
     "Linn": "Jordnötssmör", "Cecilia": "Sötmandel"}

Johans drömmar om pytt-i-panna tycks ha slagits i spillror. Men nu har vi iaf en ordlista med fem nycklar som har tillhörande fem mumsiga värden (matvarorna). Vi gör en tilldelning och sparar vår ordlista i en variabel vi kallar för matkassen:

matkassen = {"Johan": "Rödbetor", "Jessica": "Polarbröd",
             "Rickard": "Havrefras", "Linn": "Jordnötssmör",
             "Cecilia": "Sötmandel"}

Nu vill pappa Rickard samla ihop allt detta till en behändig inköpslista, det gör han med en loop och nycklar (namnen) som gör en uppslagning i matkassen för att ta reda på värdet till nyckeln, det vill säga vad varje person har önskat sig.

inköpslista = [] # Japp, inköpslistan är tom i början, quelle surprise.
for namn in ["Rickard", "Cecilia","Johan", "Mikael", "Jessica", "Linn"]:
    inköpslista.append( matkassen.get(namn) )

När Rickard går igenom inköpslistan ser han att det bara finns fem stycken matvaror, fast de är sex stycken i familjen. Efter ett mycket välorganiserat familjeråd kommer det fram att Mikael inte önskat sig någon matvara då han istället för att äta tänker spendera den kommande veckan med att skriva en dikt om den svarta kaninen han hittade när han var på urban exploration i Varbergs största bunker, Bergabunkern. Pappa Rickard har en lösning på problemet med inköslistan och gör en ny loop:

inköpslista = [] # Töm inköpslistan igen, tan terrible.
for namn in ["Rickard", "Cecilia","Johan", "Mikael", "Jessica", "Linn"]:
    matkassen.setdefault(namn, "Mera havrefras")
    inköpslista.append( matkassen.get(namn) )

Det funktionen setdefault gör är att om en nyckel inte finns i en ordlista så skapas den med ett valfritt värde, i exemplet ovan ”Mera havrefras”. Havrefras har trots allt en tendens att ta slut mycket fortare än man vill. Nu kommer Rickard alltid att ha en fullständig inköpslista varje gång även om någon familjemedlem missar att önska, den önskan blir bara ersatt med ”Mera havrefras”. Men vänta, Linn som är 1337 tar en titt på koden och säger ”Pappa, din kod kan optimeras, låt mig snygga till den här spagettiröran lite”:

inköpslista = [] # Töm inköpslistan, ich liebe es.
for namn in ["Rickard", "Cecilia","Johan", "Mikael", "Jessica", "Linn"]:
    inköpslista.append( matkassen.get(namn, "Mera havrefras") )

Ni förstår, funktionen get som används på matkassen kan ta ett andra argument. Om nyckeln man försöker använda inte finns i matkassen kommer funktionen returnera det andra argumentet. Funktionen setdefault har sina användningsområden, men kanske inte just här.

TL, DR; Python dictionaries är användbara saker och funktionerna get() och setdefault() är coola och kan vara kul att känna till.

Från bugg till segerdans

När jag väl hade bestämt mig för att lösa det här pusslet med hjälp av programmering tog jag och ägnade hela lördagen till att få mitt program att fungera. Det var mycket frustrerande när jag inte kunde få programmet att fungera på natten till söndagen och till slut fick jag gå och lägga mig med buggarna kvar. Men att sova på ett programmeringsproblem kan vara ett mycket enkelt sett att komma framåt och morgonen därpå gick jag igenom min kod och kunde göra den mycket enklare och till slut hade jag fått fram en lösning till Professor Spelet, mitt uppdrag var slutfört.

Vill ni läsa koden finns den tillgänglig på GitHub. Det finns säkert några buggar kvar och designen inte är den bästa.

Musikförslag till när ni läser koden:

SPOILER ALERT

En lösning på professorspelet


Att söka till universitet i UK

Ungefär ett år efter det att jag fick idén till att plugga utomlands känner jag att det är läge för att ventilera mina erfarenheter. Att söka utbildningsplats var en för mig en väldigt stor process och därför är det här inlägget skapligt långt, men jag försökte att stycka upp det i mindre delar så gott jag kunde.

TL; DR

Om du pluggar på gymnasiet: Jobba hårt för att få A i alla kurser, även om du inte känner dig motiverad. Tänk om du en dag inser att du vill plugga utomlands men har för dåliga betyg för att komma in? Betygen är viktiga och det är inte alltid som ett högskoleprov kan rädda dig.
Skulle du känna stor ångest inför betygen och betygshetsen får dig att må dåligt, så försök hitta något sätt att lindra stressen. Att prata med någon du har förtroende för om hur du känner och planera din studietid på ett hälsosamt sätt kan vara till stor hjälp.
Kom ihåg att inget betyg är värt utbrändhet och även om du ”bara” får ett B så är du fortfarande en f-ing awesome person, du läser trots allt min blogg och bara det gör dig fantastisk 😉

Pro tip of life: Att få ett referensbrev skrivet till sig själv är en mycket trevlig erfarenhet som alla borde prova på. EGOBOOOOOOOST!

Bästa chokladpralinen: Om du väljer att bara läsa ett stycke, utöver TL; DR, så tror jag att Reflektions-delen är den del med minst tekniska detaljer kring ansökan och handlar mer om hur jag tycker och tänker kring livet, och sånt gillar vi ju alla att läsa.

Disclaimer: Det jag skrivit bör inte tas som absolut sanning för hur antagningsprocessen till ett universitet i UK ser ut idag. Texten är en beskrivning av de viktigaste delarna från min egen ansökan och kan skilja sig från hur verkligheten ser ut.

Att forma en dröm till en plan

Jag minns en eftermiddag förra hösten när jag satt i passagerarsätet i min kompis Andreas bil på väg hem från en klätterresa, jag sa till honom: ”Du, det vore nice att plugga utomlands.” Andreas svarade med ”Jamen, gör det då.” och jag tänkte lite surt att det är väl inget man bara gör sådär hux flux. Men jag spann vidare på idén, googlade och läste på, insåg att jag helst ville till ett engelsktalande land och kom fram till att Storbritannien var nära och bra.

Efter att ha läst på ytterligare insåg jag att Skottland var det bästa landet för mig att söka till då t.ex. universitet i England har en utbildningsavgift på ~9000£ per skolår. Skottland har bara 1820£ per år och har du tur kan hela den avgiften betalas av skotska staten. De skolor i Skottland som hade utbildningar inom computer science, vilket var det ämne jag planerat söka till, verkade dessutom ha ett hyfsat gott rykte.

Ska man plugga på ett universitet i Skottland eller övriga UK så är det via UCAS du ska gå, det är ungefär motsvarigheten till UHR här i Sverige. Hela ansökan görs via UCAS och det kan ibland vara lite klurigt men som tur är har flashback världens bästa diskussionstråd om UCAS, så om det krisar kan man alltid posta en fråga där.

Till slut hade jag en vettig plan. Jag skulle söka till fem (maxantal för en ansökan) utbildningar inom datavetenskap på fem olika skolor i Skottland:

  • University of Aberdeen, Computing Science
  • University of Edinburgh, Informatics
  • University of Glasgow, Computing Science
  • University of St Andrews, Computer Science
  • University of Strathclyde, Computer Science

Av de universiteten jag sökt till ville jag helst komma in på St Andrews som är ett gammalt anrikt universitet. Orten St Andrews har ca 17 000 invånare och ligger utmed Skottlands östkust. Skolan har väldigt gott rykte internationellt och jag tror att den kan uppfattas som lite snobbig. Jag tyckte, och gör så fortfarande, att St Andrews verkade fantastiskt, gemytligt och vackert.

För att ha en chans att komma in på någon av utbildningarna behövdes en väldigt bra ansökan från min sida, och det hela började med betygen.

Betyg

När man har registrerat sig på UCAS kan man stegvis bygga sin ansökan. Ett av de stora blocken är förstås betygen från tidigare utbildningar. De kurser man har läst ska översättas till deras engelska motsvarighet. Vad kurser heter på engelska kan man hitta på Skolverkets hemsida. Just själva betygen jag hade, (G, VG, MVG) behövde man inte översätta till något kryptiskt som ”Pass with distinction” för VG osv utan de var bara till att skriva på svenska. Det spelar ju iofs ingen roll för de som har A-F betyg, skönt med nytt system som funkar internationellt.

Jag fyllde i alla betyg jag fått, dvs från grundskolan, gymnasiet och under min utbildning på MDH. Om du planerar ansöka, var noggrann och hämta hjälp där hjälp kan ges. Till exempel kunde jag få översatta betygsdokument från både högskolan och gymnasiet när jag frågade. Med tanke på att mitt gymnasium var så gott som nerlagt blev jag positivt överraskad.

Personal Statement

Din ansökan ska även innehålla ett personligt brev där du helt enkelt beskriver dig själv, varför du vill plugga på universitetet osv. Det här är en mycket viktigt del av ansökan där du har chansen att skilja dig från mängden av ansökningar. Jag la ner mycket tid på att få mitt PS så bra som möjligt, men beskrev egentligen bara mitt gångna liv och vad jag hade gjort/lärt mig inom data och IT ditintills. Storbritanniens största forum för studenter, The Student Room, har en hjälpservice för PS där man kan ladda upp ett utkast till sitt PS och sedan få tips på förbättringar av någon ”random” snäll person på forumet som tillhör deras hjälpgrupp. Jag skickade in mitt ps och är överlag nöjd med den hjälp jag fick, jag slapp undan några grammatiska missar och fick med några intressanta stycken som jag hade missat annars.Det svåra som jag upplevde med att skriva mitt ps var maxgränsen på 4 000 tecken, det går fort slut.

Det finns massor med tips på forum och även på vissa universitets hemsidor, läs dem, men tänk på att det viktigaste ändå är att du får ett unikt ps.

Reference Letter

Sökande måste ange en referens som skriver ett referensbrev om den sökande. Helt enkelt en person som känner till dig och din akademiska potential som kan ge en ”opartisk” bild av hur du skulle vara som student. Detta är vanligtvis en lärare från gymnasiet. För mig som hade varit från skolan i några år var det ganska svårt att välja referent. Jag kände inte att någon lärare från varken högskolan eller gymnasiet kände mig eller mina kunskaper inom data tillräckligt bra för att ha underlag till ett referensbrev.
Jag bestämde mig till slut för att låta en av mina närmsta kollegor på Westermo få i uppdrag att skriva mitt referensbrev. Kollegan hade i princip haft rollen som mentor åt mig under det dryga året jag jobbat på Westermo och kände till mina kunskaper inom data och programmering bättre än någon annan. Jag hade/har stor respekt för honom och minns att jag var mäkta nervös när jag skulle fråga om han ville vara min referent. En morgon på jobbet tog jag mig mod och frågade ”Tror du att jag skulle klara mig bra på en datavetenskaplig utbildning?” och när jag fick ett ja till svar så ställde jag följdfrågan ”Varför då?!” på ett lite skämtsamt och nästan smått aggressivt sätt.
Hursomhelst åtog sig min kollega att skriva referensbrevet och levererade ett asnice omdöme. Alla bitar var nu på plats för min ansökan och jag kunde skicka iväg den till universiteten via UCAS.

The Aftermath – När ansökan skickats

På Juldagen skickade jag in min ansökan, jag hade visst inte något bättre för mig. Deadline för de flesta utbildningarna i UK är den 15e januari. Nu återstod en lååååång väntan. Jag visste att man egentligen kunde få erbjudanden om plats redan dagar efter att man skickat in ansökan men vanligtvis får man svar någon gång mellan mitten på februari till slutet av mars. Svaren skickas via mail, och en lustig sak med mail är att man kan kolla närsomhelst om det har kommit nya mail. Är man riktigt sugen på att få mail så kan man kolla varje minut eller tom oftare än så.
Nåväl, jag blev aldrig så otålig att jag kollade minutvis, första veckorna efter deadline var det nog tre gånger om dagen ungefär. Men väntan är faktiskt olidlig, jag hade varit mentalt ansträngd av att bara få iväg en så bra ansökan som möjligt, men att sen vänta på svar var nog ännu mer påfrestande då man inte kan göra något mer än att just vänta.

Så till slut, den 12e februari och jag sitter på jobbet, fick jag ett mail om att jag hade fått respons på min ansökan. Under tiden jag loggar in ökar spänningen och förväntan om en plats på ett skotskt universitet. Väl inloggad ser jag att University of Aberdeen har fattat ett beslut: Unsuccessful.

Jag kunde läsa en kort motivering kring skolans beslut:
Due to the high calibre of applications for entry this year, the Academic Admissions Selector comments that, although your application was strong in places, it is below the calibre of those who will receive offers of admission.

Att återgå till att jobba direkt efter detta var en omöjlighet. Jag gick iväg till köket och fyllde på vattenflaskan, kände mig ledsen, kände mig dålig. Jag höll inte måttet, och extra betungande var att Aberdeen var en av de universitet med lägst intagningskrav av de skolor jag sökt. Ett nej från de innebar troligtvis ett nej från de flesta andra skolor jag sökt. Att få ett erbjudande från Edinburgh eller St Andrews verkade hopplöst.

Några dagar senare fick jag ett mail från en anställd på University of Glasgow. De ville se ett betygsdokument från gymnasiet, inskannat och skickat via mail. Här var det verkligen jätteskönt att mitt gamla gymnasium kunde ge mig ett stämplat och underskrivet betygsdokument med översatta kursnamn, så att universitetet tydligt kunde se att det var legitimt.
Att få det här mailet gav även en liten förhoppning om att de kanske vill ge mig ett platserbjudande. Tankarna gick som så att de ville kolla att jag inte ljugit om mina betyg i min ansökan utan varit sanningsenlig. Jag mailade över betygen i ett noga formulerat mail och fick kort därpå svar om att jag snart skulle få besked om jag kommit in. Senare samma dag kom beskedet: Unsuccessful. Ingen motivering till beslutet gavs.

Jag mailade senare till Uni of Glasgow om varför jag inte fått något antagningserbjudande och fick till svar att mina gymnasiebetyg (16.9) inte uppnådde minimikraven på 17.5. Att ha pluggat nätverk och jobbat på Westermo hade jag inget för, kanske, det kändes som att de inte brydde sig om det iaf.

Därefter följde negativa besked från Edinburgh och St Andrews, föga förvånande men ändå lite nedslående. Sist kvar var Strathclyde, ett relativt ungt universitet i Glasgow. När jag tog emot deras besked var det med blandade känslor. Jag hade inte blivit antagen till deras program i computer science, men däremot hade jag fått ett erbjudande om en liknande utbildning inom ”Computing &  Electronic Systems” dvs lite data och lite el. Jag var glad över att ha möjligheten till att plugga i Skottland, men jag ville verkligen plugga compsci på heltid och inte läsa något hopkok av ämnen. Dessutom tror jag inte att jag skulle göra så bra ifrån mig i kurser inom elektronik, särskilt inte när terminologin är på engelska då ämnet är nog så svårt på svenska. Så jag tackade nej till erbjudandet.

Jag hade slängt ut fem metkrokar med det bästa betet jag kunde skaffa och fick inget mer än ett bottennapp. Det var dags att titta på plan B och C.

Bonuschansen – Clearing

I antagningsprocessen, när man har blivit nekad eller själv tackat nej till alla sina val av universitet så har man chansen att söka ytterligare ett universitet i en fas som UCAS kallar för Clearing. Jag hade inget att förlora på att använda mig av Clearing och började kika på ytterligare ett universitet att söka till. Det började bli ont om universitet i Skottland som kunde ge en högkvalitativ utbildning inom compsci men jag bestämde mig för att satsa på University of Dundee.
Innan man lägger in sitt clearing-val är det rekommenderat att man ringer till universitet. (GULP!) Rekommendationer är till för att följas och jag formulerade några frågor kring utbildningen för att verka intresserad och ringde en skotte på universitet en vacker vårdag. Under samtalet studsade jag runt bland några olika personer på universitetet och fick höra den härliga skotska dialekten (ibland förstod jag ingenting av vad de sa, men det lät iaf kul) och fick klartecken för att göra en clearing-ansökan. Efter ungefär 6 veckor hade jag ett erbjudande om en plats på Computing Science-programmet i Dundee.

Och det är det närmaste jag kommit till att plugga i Skottland.

Dundee hade inte samma charm som t.ex. St Andrews utan kändes mer likt en utbildning på MDH i Västerås, ryktesmässigt och kvalitetsmässigt. Med chansen att få börja en ny utbildning i mjukvaruteknik på Linköpings Universitet var det lite för riskfyllt för mig att välja Dundee, och jag tackade än en gång nej.

Reflektion

Om man ser på livet som en väg och varje val i livet är en korsning så kan jag känna att under året som gått kom jag till en korsning med många väldigt spännande stigar. När jag hade alla vägar öppna till bland annat St Andrews och Edinburgh kändes det nästan överväldigande. Men en efter en stängdes de vägarna och jag hamnade på en trygg och säker väg som nu går längs Linköping.

Den huvudsakliga anledningen till att jag inte fick möjligheten till att välja en plats på ett av mina fem toppval i Skottland var mina gymnasiebetyg som var för låga. Jag känner inte direkt ånger för att mina betygsresultat, det var så länge sen jag förtjänade mina betyg och jag var en helt annan person. Tittar man på dem objektivt kan jag tycka att de är väldigt bra. Men om jag  hade vetat då vad jag vet nu, kan jag känna att jag hade haft lite mer motivation till att jaga höga betyg i gymnasiet. Jag tycker att det är lite konstigt hur låg motivationen är för att få höga gymnasiebetyg om man ser till dess värde inom Sverige. Såvida man inte tänkt läsa till läkare behöver man inte ha så höga betyg. Och så finns ju alltid högskoleprovet som kan garantera en utbildningsplats om man skulle ha otillräckliga betyg.

Ibland tänker jag att jag hade trivts bättre på en skotsk skola än här i Sverige. Inte för att det är så dåligt här i Linkan, men av någon anledning känns det väldigt hemtrevligt i regniga UK. Kan det bero på min höga konsumtion av Hem till Gården och River Cottage under mina ungdomsår? Jag tror iaf att jag förr eller senare måste besöka fina Storbritannien och antingen spränga luftslottet jag byggt eller låta mig falla i löv me’t.

Till sist, prata med folk om din ansökan. Jag själv höll det hela ganska hemligt och berättade inte för någon mer än min familj och mina närmsta vänner. Jag kände att jag inte ville berätta för alltför många då risken fanns att jag inte skulle komma in och folk skulle se mitt misslyckande och skratta åt mig, typ. Så går det inte till, folk är empatiska av sig. Berätta om ditt äventyr, det kan nog bara hjälpa dig. Med tanke på att det är något du eventuellt kommer gå och tänka på 90% av din vakna tid så är det nog sunt att dela med sig av dina tankar, oro och förhoppningar.
Tänk också på att det finns en risk att dina närmaste inte direkt gör volter när du berättar för dem att du tänkt fly landet. I själva verket kanske du möter sorg, avund, ilska, ignorans, egoism eller något annat otrevligt. Så ja, berätta för folk, du kanske finner stöd från den mest oväntade personen. Själv minns jag att min kollega Peter på jobbet gav jättebra uppmuntran både när jag väntade på besked från universiteten och när jag hade fått veta att jag inte kommit in, och han var ändå en person som knappt kände mig över huvud taget. Believe in the kindness of strangers!